Krafsklotter

Bop, Bop! Fortfarande ändrad

2012-01-14T21:33:00.010+01:00

Det är roligt att Fantagraphics har börjat ge ut en ny version av Carl Barks samlade verk, och jag har redan tyckt på ankism-listan att det är gjort på ett bra sätt. För dig som inte är ankfanatiker kan jag inte annat än rekommendera den volym som kom i höstas. Den är klart värd de 179 kronor som den kostar på Bokus till exempel, även om man inte har en tanke på att köpa nåt mer sen. Denna volym går rakt in på en del serier från Carl Barks bästa period, som Carl Barks allra bästa serie »Vilse i Anderna«.

Fanatiker som redan har de flesta av Barks serier i flera utgåvor tenderar att intressera sig särskilt för de få serier som varit svåra att få tag på i oförändrat skick, trots att de i allmänhet inte är bland Barks bästa och det inte finns nån större poäng med att vältra sig i unkna föråldrade värderingar. Men vill man ha saker komplett så vill man! De få serier av Barks som det varit problem med vid senare utgivningar har framförallt varit de som tilldrar sig i Afrika, och så är det med »Voodoo Hoodoo« i denna volym, som aldrig tidigare återtryckts ocensurerad i USA sedan originalpubliceringen 1949.

Denna halvsida i den serien:

visar ju t.ex. tydligt att den är gjord för längesen, och fick i Another Rainbows Carl Barks Library från 1986 lov att se ut så här istället:

Afrikanernas läppar och tänder fick lov att ändras, och även språk (som »LAWSY! LAWSY!« i exemplet ovan).

Utan dessa ändringar hade inte Disney gått med på att serien repriserats alls. Den nya utgivaren Fantagraphics meddelade innan att deras avsikt var att ge ut alla serier i originalform, men att allt som vanligt hängde på vad Disney godkände eller inte.

Det verkar som om Fantagraphics fick klartecken. Inga läppar, tänder eller repliker har ändrats på detta eller liknande ställen, och den version som ges först ovan är i själva verket tagen från Fantagraphics utgåva.

Men på ett ställe är dialogen fortfarande ändrad! Jag har svårt att tro på att Disney insisterade på att just denna ändring skulle vara kvar, så jag befarar att det är ett rent misstag av Fantagraphics.

Det är innan resan till Afrika, när Kalle frågar om zombier, och vi för första gången hos Barks får se en tydlig afroamerikan i Ankeborg: Bop, bop. Original från 1949:

Version från 1986:

Trumpetaren ser ut som en mer typisk ankeborgare och pratar annorlunda. (Att det står »DEAD« istället för »DONE FER« här är ett återställande av Barks original, då det var originalredaktionen på 1940-talet som tyckte att ordet dead var för rättframt och ändrade det.)

Och här kommer då mitt scoop. I boken från i höstas ser detta ut så här:

Bilderna är alltså återställda och sådant som »IF AH EVAH DOES«, men ändå står det även här »NOSSIR!« istället för originalets »NOSSAH!«, så fortfarande ett ord fel!

Jaja, med två volymer per år dröjer det bara 15 år tills Fantagraphics samling är komplett, och sen kommer det kanske en ny samlingsutgåva nåt decennium efter det. Någongång ska det säkert bli rätt hela vägen!

P.S. En till skillnad hittade jag faktiskt i samma serie, i denna ruta

där texten »DONALD DUCK« saknas på brevlådan. Jag antar att man använt bilderna från någon utländsk utgåva, kanske det europeiska Carl Barks samlade verk som bland annat kommit ut i Sverige, och råkade missa att denna text tagits bort från bakgrunden för att ersättas med en översättning.

(Jag hade egentligen tänkt skriva mer om färgläggningen av serierna. Återkommer senare!)

Äntligen slut på irritationen!

2012-01-04T20:12:00.006+01:00

Svenska Dagbladet skriver idag om att Wikipedia avslutar sin årliga insamlingskampanj och hur vi irriterat oss på de »stirrande nyllen som legat i topp på sidorna och tiggt om pengar« medan denna kampanj pågick. Ja, det ska bli skönt att äntligen slippa detta! Ska de kalla sig icke-kommersiella som tydligen bara tänker på pengar?!

För att underlätta för er ringade jag in texten i artikeln på bilden så att den ska bli lättare att hitta.

WRGPT 20

2011-12-22T22:46:00.003+01:00

För femton år sen fick jag detta mail:


Date: Mon, 16 Sep 1996 11:11:57 -0400
To: starback@minsk.docs.uu.se
Reply-To: dealer@poker.li.net
From: dealer@poker.li.net
Subject: Holdem game (ID=fulake) : your cards

! Table a31, Hand 1, Day 1

! Your hole cards are Kd 10s


Helpful commands:
WHAT (for status), HELP (for short help), MANUAL (for long help)
Or view the manual at http://www.conjelco.com/wrgpt6.html

Your automated Holdem dealer

eftersom jag för första gången anmält mig till pokertävlingen WRGPT. Det har blivit årlig vana sedan dess, och jag tänkte bara tala om att den som vill se hur det går för mig och några andra viktiga personer i sedvanlig ordning kan se det här. (En har redan fallit, tyvärr. Resten av oss tänker mötas vid finalbordet.)

God jul 1911!

2011-12-21T01:36:00.007+01:00

Som de senaste åren bläddrar jag i hundra år gamla jultidningar till jul. I Kring granen och brasan 1911 finns det bland annat teckningar av Elsa Ericson, som nedanstående »Mors lilla älskade gosse«.

I Julkärven 1911 är den finaste bilden denna av signaturen J.N.(?).

Är det någon som vet vem det är?

Den bästa av mina jultidningar från 1911 är Jultomten. Framsidan, som återges först i detta inlägg är av favoriten John Bauer, då 29 år. (Han dog endast sju år senare.)

Det är mycket död och elände i julläsningen i den tidningen. En sida innehåller historien »Doktor Mickel Räv« där en hare som skadat ena tassen får tips från den elaka Skatan att gå till doktor Mickel Räv med sin tass. Doktorn slår i läkarboken men hittar ingen bot.

Mot ditt onda hjälper
säkert ingenting,
men det pinar mig att se,
hur du linkar kring,
matt och skral.
Därför vill jag göra slut strax på dina kval.

säger Mickel och äter upp Haren. Och så tog det slut, med sensmoralen att det är dumt och farligt att ta råd av Skatan och söka bot hos Räven.

Så på nästa sida är det en ny liten historia »Nu är katten död« signerad just »Doktor Räv«(!). Handlingen är den att en katt dör av huvudvärk (?). Till och med råttorna gråter tills de inser att det finns vissa fördelar med att katten är död. Slut. Vad sensmoralen är i detta vet jag inte.

I en ytterligare berättelse i samma tidning, »Fyra silkesapor«, är det ännu mer död. En flicka Elin fått fyra silkesapor av sin bror som är sjöman och haft med sig dem från Brasilien. Silkesaporna hette Mimi, Zizi, Pepe och Tata. Efter att sprungit runt på en kall mamorskiva blev de dock förkylda och dog. Det enda positiva är att Elin på den korta tiden hinner bli god vän med en annan flicka, Tittan, på grund av deras gemensamma intresse för aporna.

Jag avslutar med den sista illustrationen i den tidningen, av Elsa Beskow. Hennes första publicerade bilder var just i Jultomten, redan 1894 (när hon var tjugo år) och 1899 vann hon en pristävling där med en illustrerad saga. Då hade hon redan debuterat med en egen bok, Sagan om den lilla, lilla gumman (1897), och nu, 1911, har redan några av hennes mest kända barnböcker kommit ut, som Puttes äventyr i blåbärsskogen (1901) och Tomtebobarnen (1910).

I Svensk läraretidning nämns långt senare bland annat teckningen i detta nummer, »Per och Lisa« särskilt, och visst har den charm. Eftersom det är en fristående teckning till denna jultidning har den kanske inte repriserats sedan dess.

Tidigare år: 1907, 1908, 1909, 1910.

Böcker böcker böcker

2011-12-09T09:38:00.008+01:00

Tänk om jag skulle vräka ner alla böcker på golvet för att få en kaotisk bild av vad det finns där!

Eller njä, jag väljer att göra ett kollage av mina inscannade omslagsbilder istället (som jag gjort för att ha till min bokförteckning på Librarything).

Jag trodde att jag lätt skulle hitta ett program som gjorde ungefär det jag ville, men jag hittade inget. Kanske letade jag för dåligt, så då fick jag anledning att skriva ett litet sånt själv istället.

Så här blev det. Mmm.. böcker!

(större bild, en annan, en till)

socforum

2011-11-20T19:46:00.004+01:00

Några blandade citat från Socialistiskt forum 2011 från igår.

Först lyssnade jag på när Jan Myrdal pratade om Indiens glömda krig: »Jag är en gammal man som pratar på«.

Sen blev det programpunkten Har vi råd att tänka? med Kerstin Alnebratt, Daniel Lind, Lena Sommestad och Göran Greider. Den sistnämnde: »Personligen har jag slutat att tänka.«

Ytterligare ett par program senare sa en författare om sin bok: »Och så uppmanar jag någon driftig person till att lägga upp min bok på The Pirate Bay snart. Det har dröjt så länge nu, så jag blir stött!«

Den sista programpunkten blev Satir och opinion med Galago-folk och andra, bland annat Rebecka Ahlberg: »Så jävla kul är det väl inte att skämta om att Timbro vill gasa muslimerna även om dom vill det.«

Vid frågestunder ska det väl vara en anonym ABF-gubbe som börjar prata utan att ha någon fråga, men denna gång var det istället Olof Buckard som satt i publiken och ville tala om för de unga panelisterna hur satir fungerar. När han blev påskyndad efter ett par minuter utan någon fråga inom sikte: »Jag vill bara undervisa om en sak.«

Bilden visar för övrigt fullt korrekt utförd socialistisk satir, från Brand nummer 12/1905.

Vad gjorde de förr? – Niklas Rådström

2011-10-27T04:18:00.003+02:00

I serien »Vad gjorde de förr?« har vi idag kommit fram till Niklas Rådström. Vad gjorde han förr, närmare bestämt 1966? Jo, i Kamratposten 6/1966 intervjuade han Hans Alfredson. Visst är han söt?

The knowledge that they are there in plain view is both stimulating and refreshing.

2011-10-13T23:46:00.003+02:00

Everyone should begin collecting a private library in youth; the instinct of private property, which is fundamental in human beings, can here be cultivated with every advantage and no evils. One should have one's own bookshelves, which should not have doors, glass windows, or keys; they should be free and accessible to the hand as well as to the eye. The best of mural decorations is books; they are more varied in color and appearance than any wallpaper, they are more attractive in design, and they have the prime advantage of being separate personalities, so that if you sit alone in the room in the firelight, you are surrounded with intimate friends. The knowledge that they are there in plain view is both stimulating and refreshing. You do not have to read them all. Most of my indoor life is spent in a room containing six thousand books; and I have a stock answer to the invariable question that comes from strangers. "Have you read all of these books?" "Some of them twice." This reply is both true and unexpected.

(Citerat från ett tal av William Lyon Phelps)

För ett par år sen rapporterade jag när jag senast passerade en milstople, och nu har jag fått ett ryck och börjat lägga in fler av mina böcker på Librarything igen, så häromdagen nådde jag milstolpen 6000. (Jag har alltså inte skaffat tusen nya böcker! Jag har snarare gjort mig av med mer än jag skaffat senast tiden.)

Jag märkte inte när det skedde, men när jag i efterhand listar mina böcker i inskrivningsordning står på plats sextusen en barnbok från 1950-talet, Sussis sagoskepp av Britta Lewin, illustrerad av Rune Andréasson. (Illustrationen ovan är tagen därifrån.)

Librarything rekommenderar jag gärna för att hålla koll på böcker. När man lägger in böcker där kan man hämta information om böckerna från en mängd bibliotek eller nätbokhandlar runt om i världen, och i nödfall lägga in informationen själv, så man är inte begränsad vad gäller vilka böcker man kan lägga in. Jag har använt svenska Libris som källa för information om de flesta av mina böcker och har rätt mycket som ingen annan användare har. (Medianen för antal inlagda ägare av mina böcker är 4.) Det går förstås att hämta ut ens information därifrån, så man inte riskerar att bli fastlåst i Librarything om den skulle bli sämre.

Här nedan kan man hursomhelst kika på några slumpvalda böcker jag har och vilka författare jag har flest böcker av.

Det är mansdominerat som synes. Statistikgrejset på Librarything visar att jag har böcker av 1740 kända män och bara 293 kvinnor. (För många saknas dock uppgift.)

Första silen är gratis, eller snarare de första 200 böckerna. Vill man lägga in fler än så finns det betalkonton. Jag tyckte det var så trevligt efter att jag började använda detta så jag genast ville ha ett sånt, och detta blev mitt direkta skäl till att skaffa ett betalkort efter att ha klarat mig löjligt länge utan något för de flesta så självklart, då det var så besvärligt att betala detta annars. Så det var inte få saker som hade varit mindre viktiga!

Klägg

2011-09-27T18:11:00.003+02:00

Bor man i Uppsala är man student definitionsmässigt, och hösten innebär därför ny termin och därmed nytt terminskort eller studentkort eller nationskort eller vad det nu heter – kärt barn har haft många namn över tiden. På den gamla goda tiden när de fortfarande var av papper kallades de oftast kårleg, vilket jag brukade korta till »klägg«, helt enkelt.

De gamla av papper var man tvungen att gå till banken med, oavsett hur man annars ordnade sina betalningar, för det var bankens stämpel som gjorde dem giltiga.

Det stod på dem att de var värdehandlingar och därför skulle sparas, så det har jag gjort sedan dess. Om inte annat vill man ju ha färgserien framför sig så att man kan försöka hitta systemet och förutse vad det blir för färg nästa termin. Men jag är orolig. I november 2006 försvann mitt dåvarande kort. Är det nån som har sett det?!

Det ska va tre slag i takten!

2011-07-12T17:12:00.009+02:00

Jag har roat mig med The Echo Nest Remix API med vilket man kan skriva program som gör saker med musikfiler. Det ingår i The Echo Nest vars analysator försöker hitta sånt som var takter och taktslag börjar i en ljudfil.

Jag roade mig med att skriva ett program som gör om musik i fyrtakt till tretakt genom att dubbla tempot i en del av varje takt. Oftast blir det bäst resultat att dubbla tempot på andra halvan av takterna.

Det fungerar olika väl på olika låtar, mycket beroende på hur väl den underliggande analysatorn klarar att hitta rytmen i just den låten. Här är några versioner jag fick fram som jag tyckte blev bra eller lustiga eller som kändes rätt naturliga att ha i tretakt. (T. ex. blev »Wannabe« tämligen forcerad, men jag tyckte det blev lustigt när de redan snabba upprepningarna blev ytterligare dubblade.)

För att underlätta jämförelse om du glömt originalet lägger jag med sådana länkar.

(Mina filer är oggar. Alla kan väl lyssna på såna numer? Se annars här.)

3-låt	Artist	4-länkar
Super Trouper	ABBA	spotify, hypem, grooveshark
Love Me Do	The Beatles	last.fm, hypem
What It Feels Like For A Girl	Madonna	spotify, last.fm, grooveshark
Stora havet	Jakob Hellman	spotify, grooveshark
Going Home	Sophie Zelmani	spotify, grooveshark
Du ska va president	Imperiet	last.fm, grooveshark
Venus as a Boy	Björk	spotify, last.fm, hypem, grooveshark
First We Take Manhattan	Leonard Cohen	spotify, hypem, grooveshark
Jag klär av mig naken	Eva Dahlgren	spotify, grooveshark
Du käre lille snickerbo	»Emil«
Fiskarna i haven	Idde Schultz	spotify, grooveshark
The Robots	Kraftwerk	spotify, hypem, grooveshark
Try (Just a Little Bit Harder)	Janis Joplin	spotify, last.fm, grooveshark
Do You Really Want Me (Show Respect)	Robyn	spotify, last.fm, grooveshark
I’m Waiting for the Man	Velvet Underground	last.fm, hypem, grooveshark
Twist in My Sobriety	Tanita Tikaram	spotify, last.fm, hypem, grooveshark
Visa 40 veckor innan mars	Stefan Sundström & Apache	spotify, last.fm
Wannabe	Spice Girls	spotify, last.fm, grooveshark
Döden i schlager-SM	Thåström	last.fm, spotify, grooveshark
Sweet Dreams (Are Made of This)	Eurythmics	spotify, last.fm, hypem, grooveshark
Wild Wild Life	Talking Heads	spotify, hypem, grooveshark
Family Affair	Mary J. Blige	spotify, last.fm, grooveshark

Editerat: Fixat 4-länkarna

Reprissekvenser

2011-06-21T15:40:00.005+02:00

Nu har jag läst domen från Hovrätten för Nedre Norrland och fortsätter från det jag skrev igår.

En viktig skillnad är att hovrätten menar att utsändningarna inte har verkshöjd. »När det gäller just dessa två ishockeymatcher finner hovrätten emellertid att kommentatorernas sätt att referera respektive match i allt väsentligt framstår som givet utifrån spelets gång och inte på något nämnvärt sätt kan sägas vara särskiljande från andra ishockeyreferat. Inte heller är deras kortfattade personliga kommentarer och reflektioner så personligt särpräglade och unika att de kan anses vara säregna. Sammanfattningsvis finner hovrätten därför att kommentatorernas insatser i de aktuella ishockeymatcherna inte kan anses ha uppnått verkshöjd.« Inte heller kamerafolkets och bildproducentens arbete räcker i detta fall duger för att det ska räknas som verk. Det har inte »fångat in, förstärkt eller förhöjt spelets dramatik och egenheter på något speciellt sätt«. (Vilken dissning!)

Professor Levin kommenterade för SR innan: »Det här målet är lite svårt därför att det handlar om en direktsändning.« Det var tydligen på pricken, för det är för slow motion-delarna och andra reprissekvenser i matchen som till upphovsrätten närstående rättigheter gäller. Och därför går rätten vidare till den fråga som mer intresserar mig, nämligen om hur/när länkning är tillåten. Frågan är om den dömde »genom att lägga en länk till matcherna på sin webbplats självständigt överfört reprissekvenserna till allmänheten«.

Ibland talas om skillnader mellan djuplänkning och referenslänkning. Denna dom säger uttryckligen att det är »av underordnad betydelse«, i alla fall i detta fall. Likaså spelar det inte roll att »den datatekniska strömmen« inte gått via den dömdes webbplats.

Bedömningen bör i stället utgå från den effekt länken haft. Resultatet av att en tittare klickat på länken som publicerats på [den dömdes] webbplats har varit att han eller hon omedelbart fått materialet strömmat till sin dator. [Den dömdes] förfarande bör därför bedömas som ett självständigt förfogande genom överföring av reprissekvenserna. Det är vidare irrelevant för bedömningen att [han] och de slutliga tittarna inte har framställt några exemplar av reprissekvenserna då detta inte är nödvändigt för att en överföring ska anses ha skett.

Så vad är det då som avgör då? Hovrätten konstaterar ju »att länkning är en grundläggande förutsättning för Internets funktion då Internet till stor del är uppbyggt genom just länkad information. Att all länkning skulle vara otillåten, även till upphovsrättligt skyddat material som finns tillgängligt på Internet, kan utifrån den synvinkeln starkt ifrågasättas.« (Här avses antagligen webben istället för Internet.)

Domen citerar att den dömde »har gjort gällande att han haft rätt att länka till matcherna eftersom webbadresserna till dessa legat fritt åtkomliga på Internet och då C More inte skyddat sitt material genom tekniska åtgärder.« Jag antar att försvaret velat få fram att det lagen säger om tekniska åtgärder inte gäller. Men domen nämner inte detta, utan: »Hovrätten uppfattar det som att han har därigenom hävdat att det förelegat ett underförstått samtycke till länkning från C Mores sida.« (C More är målsäganden C More Entertainment AB, ägt av Bonnierkoncernen TV4-gruppen.)

Vad jag förstår går man alltså på linjen att all länkning till verk är som annan överföring av samma verk. Det är bara för att rättsinnehavaren gett samtycke (explicit eller implicit) som vissa länkningar är tillåtna.

Det blir bara dumt om man funderar på vad det skulle motsvara i den fysiska världen. Kanske att DN:s läsare inte får tala om för varandra på vilken sida de sett en intressant artikel de vill tipsa om. Att säga eller skriva »högst upp på sidan 5« räknar nämligen lagen likadant som om man återgivit hela artikeln. En juridisk diskussion kan uppstå om huruvida DN gett ett implicit samtycke till att tala om detta genom att paginera sidorna. En annan tidning har tänkt ut att läsarna ser mer annonser om de måste leta runt mer i tidningarna själva och säger därför uttryckligen att de förbjuder sådana sidhänvisningar.) Nej, det blir bara dumt som sagt.

Det är inte helt ovanligt med ställen på webben som påstår att man inte får länka till dem, om man inte uppfyller vissa villkor. Några exempel är brittiska posten Royal Mail och GB Glace (som senare ändrat sin text om detta).

Från början sågs väl oftast sådant på med ett lite överseende roat leende av omvärlden. Det handlade mest om nya deltagare på webben som inte förstod hur saker fungerade eller vad som låg i deras eget intresse. Men med tiden har tiden vänts alltmer åt deras håll, och kanske anser svensk rätt nu att det faktiskt vore brott att ange länkar till sådana webbsidor (så länge innehållet på sidorna uppnår verkshöjd)?

När hovrätten kommit fram till att samtycke skulle behövas var det inte svårt att förstå vart det barkade, även om det ändå finns en del skumma formuleringar kvar. »Länken till matcherna innefattande reprissekvenserna har, enligt vad hovrätten ansett utrett, legat bakom en så kallad betalvägg vilken [den dömde] genom länkningen gjort det möjligt att kringgå«. Som jag förstår materialet har det inte funnits något som rimligen kan kallas en betalvägg. Detta stycke är också lite ironiskt med tanke på hur man ska se den ursprungliga spridningen:

Beträffande frågan om överföringen skett till allmänheten kan konstateras att varje besökare på [den dömdes] webbplats haft möjlighet att använda sig av länken till matcherna. Någon begränsning av kretsen presumtiva tittare har således inte förekommit. Med beaktande därav är detta rekvisit uppfyllt.

Men visst är det sant att Canal+ inte ville att icke-betalare gick till den hemliga sidan. Och visst är det sant att den dömde hade skäl att misstänka att den länk (som gick till en domän som i och för sig inte tycktes ha med Canal+ att göra) som folk på hans chatt nämnde om och om igen kunde gå till en betalsändning. Till länkarna lade han t. o. m. en varning till sina läsare: »Vi tar inte ansvar för eventuellt upphovsskyddat material bakom länkarna, det kan då vara den som använder innehållet bakom länkarna som bryter mot lagen«.

Här får man tänka på att detta utspelade sig 2007, vilket är länge sen på vissa sätt. Detta var året efter razzian mot The Pirate Bay, men innan den rättegången. Den viktiga dom angående länkning som fanns var »MP3-målet« där Högsta Domstolen i juni 2000 till slut friade den 17-åring som på sin webbsida länkat till diverse MP3-filer runtom på webben som andra personer lagt upp olovligen.

Domen från igår kan beställas från Hovrätten för Nedre Norrland. Den har diarienummer B 1309-10.

Hockey One, Hockey Two

2011-06-20T22:53:00.004+02:00

Ishockey och länkar alltså. Jag var tvungen att reda ut för mig själv vad som hänt egentligen och sammanfattar därför för dig också. Detta är tillsammans med »MP3-målet« och Pirate Bay-rättegångarna ett av de viktigaste fallen angående när länkar är lagliga eller inte i Sverige och därför väl värt uppmärksamhet.

För några år sedan hade ett ishockeyfan en webbsida »Södertälje Sportklubbs inofficiella hemsida« med matchstatistik och annat. Han hade även ordnat chattar där fans kunde diskutera pågående matcher när SSK spelade. Det var runt 25 aktiva chattare där när en match pågick.

En del deltagare i chattarna såg matcher på webben via en tjänst som Canal+ hade. Genom att betala 89 kronor till Canal+ fick man en länk till där matchen visades. Någon inloggning gjordes inte, några tekniska spärrar fanns inte, och alla matcher streamades från samma opersonliga url. Lite som att sätta upp en storbildsvisning utomhus i en glänta i skogen, utan inhägnad, med affärsidén att för 89 kronor tala om var denna visning sker.

Canal+ tänkte sig väl att ingen skulle gå dit utan att först betala 89 kronor, och dessutom göra om det för varje ny match man såg, men bland annat på denna chatt delade deltagarna med sig till varandra av vad länken var. Han som skötte webbsidan lade till dessa länkar vid sidan av chatten under rubriken »Länktips från chattare«. Enligt vad han sade i polisens förhör (i förundersökningsprotokollet) var det för att han tröttnade på att dessa länkar dök upp i chatten så ofta, och ville att den skulle handla själva matchen istället. »Det blev helt enkelt tjatigt att alltid läsa om dessa länkar istället för att man snackade sport.« (Hur länkarna såg ut och hur snacket gick på chatten kan man se här.)

Han blev åtalad för upphovsrättsbrott och dömdes för det i tingsrätten förra året. Man menade att han genom att ge dessa länkar hade »tillgängliggjort TV-sändningarna för allmänheten i form av överföring och [...] gjort upptagningarna av rörliga bilder tillgängliga för allmänheten«.

Mycket mer än så om spridningen står inte i domen, som mer fokuserar på huruvida dessa sportsändningar överhuvudtaget omfattas av upphovsrätten. Däremot inte mycket om när länkar till sådant material kan vara förbjudet.

IANAL, men tycker inte detta duger. De flesta sidor på webben omfattas av upphovsrätt och de flesta länkar går till sådant material! Vad i dessa domskäl skiljer från hur jag i denna mening med uppsåt länkar till upphovsrättsskyddat material som boken Uppror!, tidningen DN eller Hello Saferides musikvideo »The Quiz«? För att citera domen:

Det är vidare utrett att en besökare ... bara hade att klicka på den länk ... att besökaren omedelbart förflyttades ... att sändningarna omedelbart blev tillgängliga och kunde ses på besökarens egen dator.

Jaha, det är alltså webblänkar som beskrivs.

Det är svårt att tro att rätten inte brydde sig om att upphovsrättsinnehavaren (till skillnad från i mina fall) inte ville att »obehöriga« skulle känna till just dessa länkar. Men bör då inte rätten säga nåt om detta i domen också? Och hänvisa till lagar där detta är relevant?

I upphovsrätten görs skillnad beroende på om »det exemplar som är den egentliga förlagan framställts eller gjorts tillgängligt för allmänheten i strid med 2 §« vad gäller framställning av exemplar för privat bruk (sedan 2005), men det är knappast tillämpligt här.

Kanske skulle det gå att hänvisa till 6 a kap om »Skydd för tekniska åtgärder m.m.«? Med teknisk åtgärd menas här »varje verkningsfull teknik, anordning eller komponent som har utformats för att vid normalt bruk hindra eller begränsa exemplarframställning eller tillgängliggörande för allmänheten av ett upphovsrättsligt skyddat verk utan samtycke från upphovsmannen eller dennes rättsinnehavare«. Då skulle man argumentera för att försök att hålla en url hemlig är en sådan verkningsfull teknik. Man kanske misslyckas med en sådan argumentation, men den skulle åtminstone gå att föra.

Något sådant resonemang förs dock inte i domen. (Där ges bara 1 kap 1 §, 1 kap 2 §, 5 kap 46 §, 7 kap 53 § och 7 kap 57 § som lagrum.)

En mycket fylligare diskussion om länkning finns i ett fall 2010 i Stockholms tingsrätt där domen resonerar sig fram till att det är tillåtet med (referens)länkar på webben. Då gällde det några journalister vars texter publicerats på gp.se som väckte talan mot mediabevakningsföretaget Retriever för att de länkat till artiklarna. Där friades alltså Retriever.

Domen i hockeylänkningsmålet i Hudiksvall tingsrätt resulterade i 70 dagsböter à 50 kronor, skadestånd på 11 780, motståndarnas rättegångskostnader på 121 400 samt 500 i avgift till brottsofferfonden, dvs. totalt 137 180 kronor att betala för »hockeylänkaren«.

Målet överklagades och domen från Hovrätten för Nedre Norrland kom idag. Jag har inte läst den än, och det är i väntan på det jag fick behov av att se över vad som hänt hittills. Jag hoppas verkligen att den är mer klargörande och visar att/hur det inte är webben i allmänhet som är olaglig.

Resultatet blev i praktiken ungefär detsamma hursomhelst – böterna höjdes och skadeståndet minskades.

Länkar

Om fallet i Tingsrätten: DN, SvD med expertkommentarer från Jan Rosén och Marianne Levin, joinsimon som publicerade förundersökningen med mera, HAX, Juristens funderingar, Kjellberg.

Om fallet nu i Hovrätten: SR med kommentarer från Marianne Levin, DN/TT.

Danmark

2011-06-06T23:08:00.010+02:00

Dessa vingliga hus i Köpenhamn hade jag som utsikt i helgen.
Jag tänkte naturligtvis direkt på Kalle Anka. En gång lurade nämligen Knattarna i honom att han sovit i 40 år, från 1950 ända fram till 1990, och bland framtidsbilderna såg han bland annat detta:

Jag har tyckt att det varit efter 1990 ganska länge nu, utan att framtiden riktigt har kommit, men i Danmark har den alltså det.

För övrigt kan jag rapportera att Köpenhamn är fullt av elefanter för tillfället. Detta är bara några få exempel:

På danska nationaldagen uppträdde jag i svensk landslagsdräkt, men gjorde inget särskilt bra. Min vän Jonas vann dock en frågetävling, och jag väljer att se det som en kollektiv seger för Sverige, så slutet gott, allting gott!

Blåvitt gästspel

2011-05-10T22:40:00.003+02:00

Eftersom jag skrivit tidigare om Konsums klassiska blåvita design vill jag uppmärksamma det nostalgiska gästspel som görs just nu och som förvånade mig med ovanstående syn på mitt lokala Konsum igår. Jag köper!

Evig eld brann

2011-02-02T21:25:00.004+01:00

Hög tid att kasta sig in i diskussionen om vem som ska bli socialdemokraternas nya partiledare! Jag använder anagramperspektivet som jag tycker har saknats i debatten hittills. Mona Sahlin har uppfattats som himla osann av många, så hur ska det bli i framtiden?

Favoriten enligt t.ex. oddsen på Ladbrokes är Sven-Erik Österberg, men med honom »skulle allt förbli som det varit« enligt en anonym röst ikväll – ja, blir det han kan man väl sammanfatta med beige S-reserv krönt.

Så om valberedningen kommer att rösta mot hos s, vem blir det då istället? Jo, kanske Thomas Östros.

Eller så kan det vara en fördel att knyta an till tidigare ledare, som Veronica Palm med Palme-anor i cv.

Kandidaterna har rätt olika framtoning. Pär Nuder aggressiv, som dräper nu medan Leif Pagrotsky lockar med ett ofarligt psyke.

Men Lena Sommestad då? Ja, det är väl mestadels Mona!

En efterlängtad bok

2011-01-20T13:17:00.000+01:00

År 1962 började 24-årige Donald E. Knuth skriva på en bok om datorprogrammeringens konst, The Art of Computer Programming. Efter några år hade manuset blivit för långt för en volym, så planen blev då istället sju volymer, och de två första kom ut 1967 och 1968. Sen blev det en fördröjning och den tredje volymen kom inte förrän 1972,vilken han förklarade i förordet: »The rapid rise of Computer Science has delayed the publication of this book by almost three years«.

Ja, datorvärlden stod inte stilla, och det gjorde också att han såg behov av nya utgåvor av volym 1–3 innan han fortsatte att färdigställa och revidera resten av sitt material. Och som en extra parentes fick han lov att ägna många år till att utveckla ett eget typsättningssystem TeX att sätta nyutgåvorna med innan han kunde fortsätta, eftersom förlagets typografi blivit sämre sedan förstaupplagorna.

Är man inte så datorisk själv är det antagligen svårt att se hur böcker om programmering kan vara något annat än rena handböcker av det slag som är legio och att inse var storheten kan ligga hos dessa böcker. Men det här är inte vilka datorböcker som helst. De delar som de handlar om tar de upp på djupet. Jag ser Knuth som en lärd medeltida munk av bästa sort som med samvetsgrannhet studerar något tålmodigt och utförligt, tills han efter långa studier har ett slutgiltigt resultat att presentera, och i böckerna refererar Knuth till såväl filosofer och matematiker från långt innan datorerna som till de senaste datavetenskapliga artiklarna, kryddat med en torr humor för de invigda.

När han drog sig in i sin skrivarkammare för att fortsätta tog det nu mer än tre år extra att komma ikapp. Han gick i pension tidigt från sin professorstjänst »because I realized that I would need about 20 years of full-time work to complete The Art of Computer Programming« och gjorde sig till »pretty much a hermit«.

Texten fortsatte att svälla och volym 4 blev uppdelad i flera undervolymer i tankarna och nu i början av 2011, ungefär på Knuths 73-årsdag kom till slut volym 4A ut!

Redan i förordet till den första boken från 1967 står att en »shorter version of Volumes 1 through 5 will soon be published«. Riktigt så blev det inte, men denna kortversion finns fortfarande i hans planer. Till 2020 ungefär planerar han vara klar med volym 5 och då är det dags för nya utgåvor av 1–3 igen innan han gör den där kortversionen. Sen då?

»And after Volumes 1–5 are done, God willing, I plan to publish Volume 6 (the theory of context-free languages) and Volume 7 (Compiler techniques), but only if the things I want to say about those topics are still relevant and still haven't been said.«

Ja, vad är sannolikheten att det han tänkte ut på 60-talet i ämnen som utvecklas så snabbt fortfarande är relevant när han kommit dit fram om kanske femton tjugo år? Vore det en vanlig människa skulle jag inte tro det minsta på det, men nu är det Knuth vi talar om!

God jul 1910!

2010-12-23T14:31:00.000+01:00

Liksom 2007, 2008 och 2009 önskar jag god jul genom att bläddra i hundra år gamla jultidningar.

Från 1910 har jag inte så mycket, så det blir bara två bilder från Julklockan. Först framsidan med ungdomar som märkligt ointresserade bläddrar i just Julklockan. Den är förstås tecknad av Jenny Nyström. Just denna tycker jag inte är någon av hennes höjdare, men på det vilda nätet finns förstås än så länge gott om charmiga bilder av henne, trots att hon levde 1854–1946, och det alltså dröjer ännu ett drygt decennium tills man får återge hennes bilder.

I denna tidning tycker jag bättre om den livliga Här åka vi »kana».

Den är av Emil Åberg (1864–1940), och är därför inte heller fri. Förr var det vanligare att man pratade om att »slå en kana« istället för att »åka kana«, och SAOB ser anledning att citera »Hon åkte kana på isen« från 1923, så denna förekomst från 1910 kan vara rätt tidig, och det är inte så konstigt att citattecken används.

WRGPT 19

2010-12-15T23:51:00.000+01:00

Som tidigare år är jag med i WRGPT, världens långsammaste pokerturnering. Och som de senaste åren kan nyfikna se här hur det går för mig, jämfört med andra som räknas.

well aware of what is at stake.

2010-12-08T14:35:00.000+01:00

Igår hade Rapport 19:30 (tillgänglig t.o.m. 14 december) ett inslag om vad USA:s ambassad i Sverige rapporterat hem 2008 angående samarbete med regeringen om illegal fildelning. Det ledde till ett TT-telegram utan ytterligare information (SvD, DN, Sydsvenskan, Expressen, GP).

I synnerhet uppmärksammade Piratpartiet vad ambassaden skrivit om risken för att publicitet skulle ge Piratpartiet framgångar i EU-valet. Cybernormer har också kommenterat.

Jag var intresserad av exakt vad det stod i rapporten från ambassaden. Just detta meddelande har inte publicerats av Wikileaks än, och jag har inte sett att någon annan skrivit av de delar som syns i Rapport-sändningen, så då gjorde jag det, fast jag inte har nån särskild kommentar till det. Jag har färgmarkerat de delar som Rapport färgmarkerade för att de fann dem särskilt intressanta.

Summary. Embassy Stockholm recommends that Sweden continues to be placed in the Special 301 Initiative, and not be on the Watch List for 2009. We are aware of the differing recommendations of the International Intellectual Property Alliance (IIPA) and PhRMA. Post recommendation is based on: -- The progress made by the Government of Sweden (GOS) in five out of the six items identified in the Special 301 Initiative Action plan we communicated to the GOS last year; and -- The sensitive domestic politics that the GOS needs to manage in order to step up internet piracy enforcement in Sweden. The GOS struggles, with good intentions, against a very negative media climate and against a vocal youth movement. For example, we want to highlight the risk that negative media attention on the file sharing issue gives the Pirate Party a boost in the EU Parliamentary elections in June 2009. 2. (SBU) This cable reviews the progress Sweden has made on the Special 301 Initiative Action plan which we presented to the GOS at the conclusion of the Special 301 review 2008 (Ref B). Post continues to engage very constructively with the GOS, and has good access and a good working relationship with key senior and working level GOS officials. The actions taken since last year's review strengthen the legislative framework and provide better enforcement tools for combating piracy. The Pirate Bay trial is currently being heard in the district court in Stockholm. The last day of the trial is March 4, and the verdict can be expected on or about March 25. 3. (SBU) Em[...] believes it would be counter-productive to watch list Sweden at t[...] Likely negative political and media reaction to a watch listing must be taken into account. The Justice Ministry, with primary responsibility for this issue, is fully on board and well aware of what is at stake. It is currently battling with the Ministry of Enterprise, Energy, and Communication about the next appropriate steps to curb internet piracy. Now that the Enforcement Directive implementation will finally enter into force on April 1, and there will soon be a first District court decision in the Pirate Bay case -- the Justice Ministry will turn its attention to other key issues, primarily the ISP liability issue and extra resources to investigative capabilities. The GOS (led by the Justice Ministry) has to conduct a delicate balancing act, advancing this issue shortly before Sweden assumes the Presidency of the EU, in the early days of the Obama administration, and in the budding election campaign for the EU Parliamentary elections.
End Summary

. Background ---------- 4. (U) The International Intellectual Property Alliance (IIPA) has, in its yearly Special 301 submission to USTR, identified widespread internet piracy and difficulties in achieving effective enforcement against criminal copyright infringement as problems in Sweden, and has requested that Sweden be placed on the Special 301 Watch List for 2009. Sweden was not placed on the Watch list in 2008, despite industry's demands, but was rather placed in the relatively recent, middle step, named Special 301 Initiative. As part of the Initiative, post conveyed a Special 301 Action plan to the GOS, covering six items where the USG hoped to see progress during 2008. Review of progress on [...]

Implementation of the Enforcement Directive: The bill was approved by Parliament on February 25, and the new provisions will enter into force on April 1, 2009. The political sensitivies made the final handling of the Bill very delicate for the Alliance government. Much of the debate and negotiations have been done in public, and there has been tremendous pressure put on individual MPs. The passage of the implementing legislation is therefore a much greater victory for the GOS than it might appear. Major changes, compared to the original proposal are: -- the law will not be retroactive, i.e. only for copyright infringements committed after the law has entered into force can a court order that the identity behind an IP-number be handed out. -- The court will make a proportionality assessment, i. e. weigh the need of the rights-holder to get access to the personal identity against integrity aspects of the person behind the IP number. The law now stipulates that a certain scale of infringement will be needed for the court to decide that the information should be handed out. Normally, that would be the case when the infringement consists of up-loading a single film or musical piece -- since that typically incurs significant damage to the rights-holder. The same judgment will be made for a significant scale of down-loading copyright protected material. The law establishes that if the infringement is the down-loading of only a ""few pieces"", then normally the court's assessment should be that the integrity interest must take precedence and the information must not be handed out. -- The law includes provisions that the GOS intends to observe and assess how the law is used, to ensure that the law is indeed used to go after significant cases of copyright infringements. This monitoring will commence immediately once the law has entered into force. 9. (U) Granting police and prosecutors the right to identities behind IP numbers of individuals potentially implicated in copyright crimes of lower dignity, i.e. fines rather than prison sentences: The Justice Ministry has also worked towards the goal of changing legislation so that police and prosecutors can get access to information about identities behind IP numbers in cases where the crime could lead to a fine (rather than a prison sentence). The usual Swedish term for this type of crime (punishable by fine, not prison) is ""crime of lower dignity."" At present, law enforcement officials are only allowed to get such information if the infringement could lead to a prison sentence. The GOS has agreed to change the legislation, and it was made part of a study commissioned to propose the steps needed to implement such a change. The proposed changes were recently separated out from the rest of the study, and were reported in advance to Justice Minister Ask late January 2009. Although the slow legislative process is disappointing, the GOS has already agreed on the necessary changes that will strengthen the investigative tools of enforcement officials. 10. (SBU) Police and prosecutors: There are now two full-time prosecutors dedicated to [...]

[...] the Head of the Swedish Police for information about how he plans to come to terms with the investigation deficiencies. Although the GOS recognizes the needs, the budget bill for next year will likely not contain significant increases for law enforcement, given the harsh economic conditions. This is an area where post can work with the GOS and industry to highlight the significant impact additional resources in this area might have. 11. (SBU) Public education: In the fall of 2008, the GOS released a new information material, primarily aimed for youth, which will be broadly distributed in Swedish schools. Justice Minister Ask's staffers are currently considering the pros and cons of engaging Cabinet members in the public debate. Given all the negative STOCKHOLM 00000141 003 OF 003 attention around the Enforcement directive and the Pirate Bay trial, the determination thus far has been to keep a low profile. The GOS recognizes that there is a real risk that the window of opportunity was lost already several years ago -- when leadingQticians [sic] didn't take the debate. How to engage at this point is a delicate matter. Pirate Bay ---------- 12. (U) After the raid on Pirate Bay on May 31, 2006, the issue of internet piracy was fiercely debated in Sweden. Press coverage was largely, and still is, unfavorable to the positions taken by rights-holders and the USG. The Pirate Bay raid was portrayed as the GOS caving to USG pressure. The delicate situation made it difficult, if not counter-productive, for the Embassy to play a public role on IPR issues. Behind the scenes, the Embassy has worked well with all stakeholders. After 18 months of investigation, the prosecutor filed indictments against four individuals for contribution to copyright infringement because of their activities administrating the Pirate Bay bit torrent webpage. The case is currently being heard in the district court in Stockholm, and the trial is scheduled to be completed on March 4. The sentence is expected on or about March 25, i.e. before the conclusion of the Special 301 review process. However, we fully expect that any outcome will be appealed to a higher court, which means that the final verdict will not be known for several years. PhRMA[...] issue -------------------------- 13. (U) PhRMA has also requested [...] put on thQ [sic] Special 301 Watch List. The request is based on the GOS [...] de-regulate the pharmacy market in Sweden and the alleged plans to reduce prices of patented pharmaceuticals on the Swedish market with the aim to finance the redesign. The price cut is believed to be as high as 10 percent. 14. (U) [...]

Kraven från IIPA som nämns finns för övrigt här (pdf).

Sotis

2010-10-24T21:13:00.001+02:00

En av mina barndomsvänner hette Sotis (/ɧuːtɪs/). Vi tyckte mycket om varandra, som synes.

Mahjong-SM

2010-10-12T18:49:00.002+02:00

I helgen var det mahjong-SM för tredje gången, åter i Göteborg som första året. Alla mina fans undrar förstås hur det gick för mig. Låt mig då bara säga att jag vann en guldmedalj och att jag denna gång för ovanlighets skull fick behålla den så får ni dra era slutsatser själva!

Slutsatserna kan eventuellt bli fel.

Jag har tänkt på en grej

2010-08-27T22:04:00.000+02:00

En vän frågade hur många partier som kan komma in i riksdagen. Det tyckte jag lät som en högintressant fråga inför valet! Många partier blire. Jag har räknat på det!

Om det bara var 4%-spärren det handlade om skulle svaret vara enkelt. Max 25 partier kan klara 4%-spärren samtidigt, och det bara om de får exakt lika många röster och inga röster lägga på något annat.

Så är svaret 25? Nej, i vallagen finns ju även en 12%-spärr, där partier som får minst tolv procent i en valkrets får vara med och dela på de fasta mandaten i den valkretsen. Hela 8 partier skulle kunna klara det i samma valkrets (8×12% = 96%). I 24 av de 29 valkretsarna finns det minst 8 fasta mandat, men i de fem minsta finns det färre mandat att hämta, och där tappas 17 mandat. Så 29×8-17 = 215 partier kan alltså komma in med 12%-regeln. (Detta kan vara olika år för år. I det kommande riksdagsvalet får t.ex. Jämtlands län 4 fasta mandat mot 5 i valet 2006. Jag har utgått från det aktuella läget.)

Går det att klämma in ännu fler än 215 partier för de fasta valkretsmandaten? Jadå. Den största valkretsen är Stockholms län med 37 fasta mandat. Ska vi slå rekord vore det slöseri att bara låta åtta partier komma in där. Säg att det i övriga valkretsar bara ges 1 röst per parti. Då kan de 842 876 röstberättigade i Stockholms län lätt fördela sig på 24 partier som alla klarar 4%-spärren. Då ökar rekordet med 16 partier och det blir totalt 231 olika partier.

Men förutom de 310 fasta valkretsmandaten finns det 39 utjämningsmandat. Det gör att vi kan plocka in 4%-mandat även från en mindre valkrets, och då blir det bäst att göra det från den minsta, Gotlands län, så att bara dess 2 möjliga tolvprocentsmandat offras för att istället plocka in 24 fyraprocentsmandat.

Så jag hävdar att rekordet kan nås så här:

I de 24 största valkretsarna (med 8+ fasta mandat) röstar 8 personer på varsitt parti.
I Kronobergs län och Västra Götalands läns södra röstar 6 personer på varsitt pari.
I Blekinge län röstar 5 personer på varsitt parti.
I Jämtlands län röstar 4 personer på varsitt parti.
Dessa sammanlagt 213 partier klarar alla 12%-spärren och får därför dela på de fasta mandaten i respektive valkrets.

Och så i Gotlands län får 24 partier lika många röster var, minst 213.

Två av dessa 24 partier kommer att få de fasta gotländska mandaten, men även de andra får del av de 39 utjämningsmandaten, så 213 partier kommer in med 12%-spärren och 24 partier kommer in med 4%-spärren, och vi får totalt 237 partier i riksdagen!

Forever Young

2010-08-25T18:52:00.001+02:00

Lite bilder från Forever Young som jag var på i Gävle. Arrangörerna hade innan utlovat bra varm mat och korta köer, men vi hade som väl var hört att det inte varit så tidigare, så vi åt rejält på en närliggen pizzeria innan, vilket visade sig vara mycket klokt. Pizzerian hade för övrigt tapetserat ett par av väggarna med Agent X9, vilket jag tyckte var fint.

Huvudskälet till att jag var där var naturligtvis Jakob Hellman.

Jag är nöjd med min bild på Johan Kinde och Lustans Lakejer:

Reeperbahn var det som vid sidan av Hellman drog mig dit:

Publikarmen hör till ingen mindre än Forever Young-bloggaren Björk Mirjamsdotter – vi stod strax bakom henne och Calle/Japetus tills en buffel trängde sig förbi.

(I hela albumet finns ytterligare några få bilder.)

Röstvaskning?

2010-08-08T16:03:00.000+02:00

Idag skriver Johannes Forssberg om fyraprocentspärren i Expressen: »Varning för röstvaskning». Det går ut på att man inte ska rösta på partier som sannolikt inte kommer in i riksdagen, eftersom det skulle hjälpa Sverigedemokraterna. Som så mycket som sägs om att »slösa bort sin röst« så tycker jag inte det stämmer. (Jag skrev tidigare om detta angående EU-valet, även om villkoren är rätt så annorlunda där.)

Forssberg skriver att för många som väljer att rösta på fi är det »viktigare att markera stöd för feminismen än att ens röst får praktisk betydelse i mandatfördelningen«. En röst på ett parti som kommer in i riksdagen däremot sägs hjälpa till att hålla nere Sverigedemokraternas antal mandat.

Så vad är det då som får praktisk betydelse i mandatfördelningen? Den största effekten är om partier överhuvudtaget kommer in eller inte. I dagens Sifo-undersökning fick sd 4,1% med en statistisk felmarginal på ±1,1 procentenheter. Med ett troligt resultat mellan 3,0 och 5,2 procent är det helt överskuggande huruvida de kommer över 4%-spärren eller inte.

Fyraprocentspärren gäller antal giltiga röster, oavsett hur bra eller dåligt det går för det parti man röstar på, så varje giltig röst på något annat parti bidrar lika mycket med att hålla ute andra partier som försöker komma in. Där är den »praktiska betydelsen« alltså exakt densamma. De som tänker att en viktig roll med deras röster är att hålla sd borta tänker säkerligen just på att hålla dem under 4%-spärren, inte på om de ska få 14, 15 eller 16 mandat ifall de kommer in.

Om de kommer in så får de minst 14 mandat och som det ser ut nu en vågmästarroll. Det ändras inte av ett par eventuella extra mandat. Visst blir partierna gladare ju fler mandat de får, men den stora effekten av mandatfördelningen är vilka möjliga majoriteter som finns, och det ändras knappast.[*] Om det går precis som i Sifos valbarometer så får för övrigt sd 14 mandat och kan inte tappa något enstaka mandat, utan nästa steg neråt är att åka ut helt, så i så fall spelar det inget roll vad annat man röstar på, så länge det är en giltig röst, vad gäller den effekten.

Så Forssbergs resonemang spelar bara roll ifall det går extra bra för sd till att börja med så att de får fler än 14 mandat, och dessa »extramandat« spelar sannolikt inte någon större roll för situationen i riksdagen. Men ändå, hur stor chans är det att man det faktiskt skulle spela någon roll om det parti man röstar på kommer in i riksdagen i detta hänseende? Liten.

Det är naturligtvis alltid en liten chans att just ens egen röst skulle råka vara tungan på vågen som innebär en skillnad i mandatfördelningen. Något annat vore märkligt när 349 mandat ska fördelas utifrån hur miljoner röstar. Men det är ändå skillnad på små och små chanser, så låt oss räkna på det. Jag utgår siffrorna från förra riksdagsvalet eftersom de finns till hands, trots att det blir fler röstberättigade denna gång, och därför lite annorlunda.

Då avlades 5 551 278 giltiga röster varav 5 236 264 lades på sådana partier som kom in i riksdagen. Så det var sådär en 15 004 röster per mandat. De relevanta gränserna för småpartierna var istället 52 363 röster (1% ger betalda valsedlar), ytterligare 78 544 röster (kommer upp till 2,5% som ger partistöd) och ytterligare 78 544 röster (som kommer upp till 4%-spärren). Så i den storleksordningen ligger antal röster som spelar någon praktisk roll.

Förenklat kan man då säga att det är en chans på femtontusen att ens röst råkar vara tungan på vågen som ger ett mandat mer till det parti man röstar på om man röstar på något parti i riksdagen. Inte så sannolikt, men inte heller orimligt. Chansen att vara tungan på vågen för partier som man tror får färre röster är mindre, men effekten kan vara större.

Nu vill jag jämföra detta med »Forssberg-effekten«. Jag gör ett tankeexperiment där Sverigedemokraterna fick 15 mandat i förra valet (så att de skulle kunna förlora ett av dem utan att helt åka ut). För enkelhets skull antar jag att alla 5 236 264 röster på de nuvarande riksdagspartierna hade legat som nu och bara ytterligare röster tillkommit så att sd fått en andel 15/349 av dem alla. (Jag förenklar bland annat genom att ignorera faktisk mandatfördelning.)

15/349 = s / (5236264 + s) ger s = 235162 röster.

I det läget, hur många till hade behövt rösta på andra partier i riksdagen för att sd:s andel skulle gå ner till 14/349?

14/349 = s / (5236264 + s + x) ger x = 390827 röster

Det här är förenklat på flera sätt, men meningen är bara att ge grova uppskattningar. Poängen är att chansen att det som Forssberg skriver om skulle spela nån roll är mycket mindre än andra effekter av hur man röstar, som t.ex. 52 tusen röster för att komma upp till 1%-spärren. Han tar det t.ex. för självklart att fi inte kommer in i riksdagen. Det skulle (fortfarande i förra riksdagsvalet) ha krävts 222 tusen röster. Om det nu är orimligt så borde det ses som än mer orimligt att det där rösta-inom-riksdagen-resonemanget skulle spela någon praktisk roll där det krävs 391 tusen röster!

Så kontentan är om ens sympatier ligger hos ett parti utanför riksdagen så finns det inget skäl att låta bli att rösta på det för att man vill vara med om att hålla sd borta, för det bidrar varje giltig röst med så gott som lika mycket. (Däremot kan det förstås finnas skäl att rösta annorlunda om man även vill påverka regeringsfrågan mer direkt. Det är en annan fråga.)

[*] Jag har räknat på en mängd olika mandatfördelningar utifrån Sifos senaste väljarbarometer och varianter utifrån det. Utifrån den händer det ingenting av att sd får ett extra mandat. Om de får två mandat till försvinner m+fp+kd+v som möjlig majoritet och ersätts av s+mp+c+sd. Detta är som alla kan se rent teoretiskt, och har ingen praktisk effekt.

31 cent!

2010-07-19T22:27:00.000+02:00

Många känner säkert till flattr för mikrobetalningar, men för den som inte gör det tänkte jag göra lite reklam för det.

Det är en tjänst med vilken man enkelt kan flattra olika saker på nätet som använder sig av flattr. Det är som att klicka ett slags tummen-upp som även skickar iväg en liten slant. Det finurliga med hur det fungerar är att det inte kostar nåt för en att klicka uppmuntrande, så man behöver inte fundera så mycket på hur många ören det man just sett är värt, vilket jag tror skulle vara en för stor stötesten för många slags mikrobetalningssystem.

Betalar gör man nämligen i förväg, i form av en månadsavgift. Sen är det bara att flattra på hur ofta man vill. Vid varje månadsskifte summeras den månadens flattringar och det räknas ut hur mycket dricksen blev just den månaden per klick. (Ordet »flattr« är en blanding av flatter och flat rate.)

En annan sak som är rätt tänkt med flattr är att det inte är någon skillnad på att vara med som »producent« eller »konsument«. Alla som använder tjänsten flattrar för 2 euro per månad (eller mer om man vill det) och alla som använder tjänsten har möjlighet att sätta upp egna saker som andra kan flattra.

Jag och många med mig ställde oss på kö när tjänsten utannonserades eftersom vi så gärna ville ge bort pengar. (Man behöver än så länge en inbjudan. Känner man mig kan man få en av mig.) Även om mitt intresse var av att ge så har jag provat att lägga till flattr-knappar på mina små bidrag också, och vid förra månadsskiftet kom mina första intäkter – 31 cent! Tjoho!

Systemet är alltså bara i sin början. Jag tror att det kan få riktigt intressanta effekter om det blir stort nog, men om det blir det återstår att se. Även om det inte finns väldigt mycket att flattra än så länge så räcker det till för att jag alltid ska hitta saker i alla fall. Nu i juli har jag t.ex. flattrat följande hittills:

Bloggen Sagor från Livbåten för lämplig nedsabling av DN:s Internetjournalistik
Den utmärkt välresearchade del 5 i Magnus Betnérs artikelserie om Sverigedemokraterna (del 1, 2, 3, 4)
Isobel Hadley-Kamptz blogg Isobels text och verkstad
Rasmus Fleischers blogg Copyriot
Steve Outing om nyhetstidningar på nätet
Sympatiska Gnutiken när jag råkade notera att de hade en flattr-knapp
Entertainment for the Braindead = Julia Kotowski från Köln för hennes musik (som hon sprider fritt); hennes senaste »skiva« är Roadkill med sång + banjo rekommenderas! (Man kan spela banjo på många sätt.)
aaahh records eftersom det var där jag hittade ovanstående (och en del annat)

(Bilden visar omslaget till Roadkill.)

ACTA

2010-07-02T10:12:00.000+02:00

Nu är det bara en knapp vecka kvar till det är deadline för att skriva på »Written Declaration 12/2010« för EU-parlamentariker. Än så länge har 253 skrivit under, men fortfarande behövs 116 underskrifter till vid plenarsessionen 5–8 juli för att det ska gå igenom, så det ser mörkt ut, tyvärr.

Jag försökte tidigare plocka vad jag hoppades var lågt hängande frukt genom att puffa på miljöpartiets Isabella Lövin. Hon har nämligen inte skrivit på fast hon är såväl Verts/ALE som svensk; såväl vertsar som svenskar har oftast skrivit under. Men hon kanske hade särskilda skäl att inte vilja stödja detta. Inte vet jag – jag fick inget svar.

Jag tycker inte det är konstigt att denna deklaration haft tämligen starkt stöd i Sverige. Parlamentsledamoter borde känna motvilja mot att varken de eller allmänheten får tillgång till hemliga förhandlingar som i praktiken närmast innebär lagändringar; och den känslan skulle kunna bli ännu starkare om man kommer man från en svensk tradition med relativt omfattande offentlighetsprincip.

Efter ett par års förhandlingar i hemlighet har det det senaste året spruckit en del. Nya utkast läckte vilket visade att bland annat att givna uppgifter om vad som ingick och inte ingick inte stämde, utan att det var kritikerna som hade rätt, och i april i år publicerades en utkast officiellt för första gången.

Ett annat positivt steg är att för ett par dagar sen ett antal »civic society representatives« faktiskt fick ställa frågor till ACTA-förhandlare on the record. I anteckningarna från mötet kan man bland annat märka att ACTA-förhandlarna för första gången (?) inte döljer att lagändringar kan behöva bli resultatet av deras förhandlingar:

If at the end the agreement should contain additional obligations for a party compared to a country's laws, implementation of the ACTA will necessitate that it will adjust its national legal situation.

Det är väl ganska tydligt att så kommer att bli fallet och att trycket på de nationella parlamenten då blir hårt. »Nu har vi äntligen lyckats få ihop det här efter åratal av förhandlingar – då kan ni ju inte konstra nu!« I Hans Roséns utmärkta snabbguide till ACTA som han skrev för DN i mars står det för övrigt fortfarande att såväl svenska regeringen som EU-kommissionen svarat nej till frågan om ACTA kommer att leda till nya lagar i EU och Sverige.

En annan sak att märka i mötesanteckningarna är den franska ledamotens skarpa reaktion på fråga 9 på grund av kopplingarna till HADOPI! Resonemanget här är väl att eftersom förslagen liknar kontroversiella lagar som förts in i Frankrike och Frankrike inte är en totalitär stat så är frågan upprörande och behöver inte besvaras.

Nu pågår förhandlingarna igen, men nu är det hemligt igen.

Mer aktuellt om ACTA: Reporters without Borders, Christian Engström, La Quadrature du Net.

Det här verkar ju inte klokt...

2010-06-09T22:07:00.000+02:00

Min teve har gett upp, så jag har börjat fundera på att skaffa en ny. Nu finns det visst platta tevear, som i denna annons! Det verkar ju inte klokt!

(Bilden tagen från Röster i radio-TV 42/1959.)

Hm, det blir visst en kort postning det här. Bäst jag fyller ut med nåt, t.ex. en insändare från samma årgång av RiR-TV (i nummer 16):

Kan inte Radiochefen bunta ihop Siw Malmkvist, Alice Babs, Brita Borg, Lily Berglund och Monica Zetterlund – ja alla dom där som skriker sig hesa och tror att det är fint? Förbjud dem åtminstone för en tid och låt oss då gärna få höra Git Gay som man gärna lyssnar till samt Lizzie Alandh och Margaretha Kjellberg som man gärna lyssnar till. Vi är nog i samma ålder allesammans som Radiochefen – mellan 40 och 50 – så vi hoppas på förståelse.

Högaktningsfullt
Några syjuntefruar på Söder

Ja, precis så där är det att vara mellan 40 och 50. Man hoppas på förståelse.

Avslöjad läcka?

2010-06-07T11:13:00.000+02:00

I Wired publicerades nyligen en artikel U.S. Intelligence Analyst Arrested in Wikileaks Video Probe enligt vilken en Bradley Manning, analytiker inom underrättelsetjänsten, nu sitter fänglad (i Kuwait) för att ha varit den som läckte bland annat Collateral Murder-filmen till Wikileaks.

Detta skulle märkligt nog ha skett efter att han pratat bredvid mun till Adrian Lamo. Varken Wikileaks eller US State Department har bekräftat.

Ett hemligt US-dokument från 2008 som Wikileaks publicerade i våras handlar just om Wikileaks. Där beskrivs Wikileaks som ett problem och det slås fast att sättet att minska det hotet är att ge sig på den tillit visselblåsare känner för organisationen: »The identification, exposure, termination of employment, criminal prosecution, legal action against current or former insiders, leakers, or whistleblowers could potentially damage or destroy this center of gravity and deter others considering similar actions from using the WikiLeaks.org Web site.«. (Även detta dokument skulle för övrigt vara läckt från samme Manning enligt Wired-artikeln.)

Då tycker jag det är anmärkningsvärt med inblandningen av Adrian Lamo i affären. Om historien är sann och det är på detta sätt Manning åkte dit, varför spinns inte historien som att de redan var honom på spåren ändå och att hans pratande bredvid mun bara bekräftade det myndigheterna redan visste?

Kan han ha åkt dit på annat sätt och Wired-artikeln är förekommande spinn från Wikileaks för att få fram bilden att det bara var genom att prata bredvid mun han kunde åka dit? På twitter skriver Wikileaks »We are investigating the claims, if true, sources should be reminded to ONLY SPEAK TO WIKILEAKS.« Om Wireds källa är Lamo själv ser jag inte det som orimligt, även om det förstås är fria fantasier. Han är känd sedan tidigare för att ha stöttat Wikileaks.

Bilden på Bradley Manning är tagen från Wireds artikel.

Brand

2010-04-24T21:02:00.001+02:00

Den ärevördiga anarkistiska tidskriften Brand har nyligen kommit igång igen, med ny redaktion, och har releaseparty för sitt första nummer på första maj.

Det får mig att bläddra i dess förra inkarnation, och jag fastnade för denna illustration på baksidan av 3/1993, inte minst för dess ankistiska inslag. Så nu undrar jag vilka av de 75 sorterna som är inblandade i nya Brand!

Mera år

2010-03-18T17:36:00.000+01:00

I min förra bloggpostning blev det visst fel. Google ger riktiga glädjesiffror på antal träffar ibland, vilket visar sig att det inte stämmer när man går vidare till senare sidor. Det var ganska ointressant redan första gången, men rätt ska vara rätt, så här följer en korrigerad graf, och därefter som kompensation en annan graf som jag tycker är intressantare.

Så först, vilka tal är vanligast i I wish I was ___ years old. Förutom att jag rättade till siffrorna så inkluderade jag denna gång även när antalet är utskrivet i bokstäver. Även med korrektare siffror är det en stor dipp från tio till elva.

And now for something completely similar, men intressantare, nämligen 1900-talet i retrospektiv i form av en jämförelse mellan hur vanliga ____ was a good year och ____ was a bad year är. Diagrammet visar hur stor andel utav sådana träffar som var med good, så ju högre desto bättre var kanske året.

Den extrema dippen för 1933 beror till stor del på att det finns en bok som heter just så och som nämns här och där.)

Ser man på den utjämnade gröna kurvan så kan man se det glada tjugotalet som en bölja och att nångång på 60-talet vände det och började bli sämre.

För detta senare diagram hämtade jag dock data från Altavista eftersom Google tröttnade på mig efter mina många liknande frågor.

Jag är ingen robot! Jag känner mig kränkt!

Åldrar

2010-03-17T20:58:00.000+01:00

Hur gamla vill människor vara? Jag googlade på »I wish I was 20 years old« och liknande för olika åldrar och räknade träffarna. (Jag kollade upp till 120 år, men låter grafen sluta vid 30 år ändå, för över det är det så få träffar.)

Inte helt väntat resultat, tycker jag. I synnerhet undrar jag om nån kan förklara varför de två högsta resultaten är 10 år (5,7 miljoner träffar) och 12 år (3,8 miljoner träffar), men det blir bara 2 (!) träffar för mellanliggande »I wish I was 11 years old«?

(Idén till att mäta detta plankade jag förstås från senaste XKCD.)

År 2000 i platsförmedlingsbyrån

2010-03-02T00:53:00.000+01:00

Här ett rykande inaktuellt inlägg i pigdebatten. Jag har hämtat det från det lilla häftet Flickornas bok: Några trevliga berättelser i synnerhet om giftas samt annekdoter och en del av flickornas kärleksvisor samlade av »M. H. C.«, tyvärr utan tryckår. (Det kostade 25 öre och utgavs av J. Kronwalls Förlag och är N:r 11 i en serie.)

År 2000 i platsförmedlingsbyrån.

En tragisk scen.

Personer:

Hon, den härliga, gudomliga, upphöjda: tjänsteflickan.
Platsförmedlingsbyråns innehavarinna.
Fru Andersson.
Fru Pettersson.
Fru Johansson.

Innehavarinnan: Framför allt lugn mina damer! Blott lugn! När jag i går annonserade om, att jag lyckats uppdriva en levande tjänsteflicka, stormades huset. Klockan sex på kvällen måste polisen avspärra gatan för alla de husfruar, som ville tränga sig dit. Hela natten kom det telegrafiska förfrågningar, om flickan redan tagit plats eller ej. Men ingen fann nåd för fröken Agnes blå ögon. Er, mina damer, har jag nu, för att göra er en tjänst låtit komma hit i all hemlighet på förmiddagen.

Damerna: Tack, tusen tack!

Tjänsteflickan: Håll mun! Prata inte smörja! Jag har inte tid höra på sånt'!

Fru Andersson: En sådan förtjusande flicka!

Fru Pettersson: En pärla!

Fru Johansson: Hur stor lön får jag erbjuda er, kära fröken?

Tjänsteflickan: Till dig vill jag inte komma. Jag tycker inte om din näsa.

Fru Johansson: Hon säger du till oss. Hon inte det ringaste högmodig!

Fru Andersson: Jag ger er femtio kronor.

Fru Pettersson: Jag ger er sjuttio!

Fru Johansson: Hundra! Hundra ger jag.

Tjänsteflickan: Det var inte mycket. Men era män förtjäna väl inte mer, era stackare. – Så, tig, medan jag talar. Hur är det med bostaden?

Fru Andersson: Vårt bästa rum med mahognymöbler står till ert förfogande. Äkta möbler.

Fru Pettersson: Och hos mig får ni ett elegant sovrum och en mottagningssalong, med balkong och tillträde till trädgård.

Fru Johansson: Jag skall överlämna hela lägenheten åt er och med min man och mitt barn draga mig tillbaka till – –

Tjänsteflickan (uppbrakt): Vasa? Du har ett barn? Vad är meningen? Och dit skulle jag – haha!

Innehavarinnan av platsförmedlingsbyrån: Hon är en pärla! Ett ideal! Förtjusande!

Fru Johansson: Naturligtvis har ni två andra flickor av adlig börd till er hjälp. Ni behöver blott koka maten!

Fru Andersson: Jag lagar maten själv. Hos mig behöver ni bara öppna dörren, när det kommer någon på besök.

Fru Pettersson: Och hos mig behöver ni inte göra annat än äta och sova.

Tjänsteflickan: Var snäll och skrik inte så. Jag är nervös. Pack!

Innehavarinnan (förtjust): En ängel till flicka! En juvel!

Tjänsteflickan: Håll mun på er tills ni blir tillfrågad! – Och när kan jag gå ut och gå?

Fru Andersson: Om söndagarna är ni fullständigt fri.

Fru Johansson: Varje eftermiddag efter klockan två kan ni göra alldeles vad ni behagar!

Fru Pettersson: Vi rätta oss helt efter er! Vi gå bara och gå, när ni ger oss tillåtelse.

Fru Andersson: Jag köper ett teaterabonnemang åt er.

Fru Johansson: Jag ger er en automobil!

Tjänsteflickan: Pah– jag far blott i aeroplan!

Fru Pettersson: Jag gör er till min universalarvinge!

Tjänsteflickan: Du ser just ut, som om det vore något att få efter dig!

Innehavarinnan (förtjust): Hon är anspråkslösheten själv! Hänförande! Om jag vore man – så skulle jag aldrig gifta mig med någon annan!

Tjänsteflickan: Lugn, för Guds skull. Eljest låter jag kasta ut er! Ja, vem är här egentligen tjänsteflickan?!

Fru Andersson: Och er ärade fästman. – Jag hoppas snart få göra hans ärade bekantskap – får naturligtvis sin egen portnyckel!

Fru Pettersson: Och om ni skulle bli trött på honom – min man är en förtjusande karl.

Fru Johansson: Jag flyttar till en våning mitt emot kasernen, om ni så önskar.

Tjänsteflickan: Alltså, för att vi skola komma till något resultat: Jag fordrar tre rum, egen telefon, aeroplan, hiss, två medhjälpare, massös, pianolektioner, eget badrum, om vardagarna vin, om söndagarna champagne, under sommaren tre veckor vid Revieran, fem portnycklar, varje säsong några nya hattar – i ersättning får husfrun bära mina avlagda dräkter – efter middagen tar jag min middagslur, under natten måste trapporna vara upplysta till klockan tre, kontroll över hushållspängarna undanber jag mig, och slutligen gör jag anspråk på att få komma och gå, när jag vill. Och allt detta är jag villig att utföra för hundra kronor i månaden – – Vem av er vill antaga mig?

Fru Andersson, fru Pettersson, Fru Johansson (i munnen på varandra): Jag! Jag! Jag!

Innehavarinnan: Passa på och tag henne! En så anspråkslös flicka finner ni aldrig mer!

Fru Andersson (knäfallande): Kom till mig. Jag bönfaller er, gudomliga väsen!

Fru Pettersson (häftigt): Nej, till mig. Jag skall behandla er som barn i huset.

Fru Johansson: Ni kommer aldrig att finna ett lydigare herrskap. Kom bara till mig!

Fru Pettersson: Till mig skall ni! Jag skall (hon rycker hatten av huvudet på henne): Fräcka människa, jag har anställt henne! (Stort slagsmål.)

Innehavarinnan: Men mina damer ... för Guds skull ...

Tjänsteflickan: Jag skrattar ihjäl mig. Hahaha – nej, det måste jag föreviga i min nya roman.

Fru Andersson: Aj! – Hon sticker mig med sin hattnål den nedriga ...

Fru Johansson: Mitt hår!

Innehavarinnan: Överlämna då valet åt den älskvärda fröken själv.

De tre damerna (på en gång): Nå! Till vem? Tala fort! Fort, om jag får be!

Tjänsteflickan: Åh, jag har god tid. (Mycket märkvärdigt): Jag har begrundat saken. Jag skall hällre ägna mig åt den politiska karriären. Hushåll – det är egentligen en sysselsättning som är ovärdig en dam, som jag. Det kan på sin höjd ni vara goda nog till. Hon rusar ut.

De tre damerna utbrista förkrossade i tårar.

Innehavarinnan: Skada! Stor skada! Hon hade ett så anspråkslöst väsen. Och så älskvärd hon var. Hon lät oss alldeles icke märka, att hon var tjänsteflicka.

Jag ser ljuset!

2010-01-21T22:40:00.000+01:00

Om en tioårig pojke är dödssjuk och hans trettonårige storebror lugnar honom med att berätta att han efter döden kommer till ett särskilt land Nangijala bortom stjärnorna är det lätt att tänka sig att storebror bara hittar på för att trösta sin bror. Men för var och en som läst Bröderna Lejonhjärta står det klart att det faktiskt var sant. Bröderna kom verkligen till detta land som Skorpan inte hade hört talas om tidigare.

Men i den aktuella teateruppsättningen på Stockholms stadsteater är det inte på riktigt. I slutscenen, då bröderna tar sig vidare från Nangijala till Nangilima, är det i originalet en omvändning av när Jonatan räddade Skorpan från branden. Då var det Jonatan som fick släpa på sin lame bror fram till hoppet, men nu är det Jonatan som blivit förlamad och Skorpan som får kånka på honom istället. Men på scenen blir det mer repris än omvändning. Jonatan drar sig plötsligt undan och Skorpan sitter ensam i det som var hans sjukhussäng tidigare och plötsligt är han lam i benen igen. Det alltså inte bara antyds, utan framgår klart allt som skedde i Nangijala bara var en döende tioårings febriga fantasier på dödsbädden. Det tyckte jag var otäckt.

Tur att jag läst boken så jag vet bättre!

Selma befriad igen

2010-01-08T01:53:00.000+01:00

Vid årsskiftet så blev Selma Lagerlöfs verk fria eftersom det nu är 70 år sen hon dog. Därför har börjat typsätta en del böcker av henne för spridning.

Det är faktiskt andra gången hon blev fri. Första gången var för tjugo år sen när det var 50 år sen hon dog, men 1995 utökades upphovsrätten med 20 år retroaktivt, så förlag och andra som hade planerat att publicera hennes verk fick tänka om. Projekt Runeberg som publicerar nordisk litteratur på nätet fick bråttom att göra så mycket det hann av det arbete som skulle bli förbjudet efter det årsskiftet.

Inspirerad av detta inlägg angående något DN skrivit om Hjalmar Söderberg och eftersom jag tycker det är roligt att typsätta med LaTeX såg jag detta som ett bra tillfälle att göra snygga PDF:er som är lämpliga för läsning på papper. Än så länge finns Herr Arnes penningar i en prydlig PDF lämplig för läsning på papper här. Troligen lägger jag mer där senare.

(Hjalmar Söderberg blir fri först om ett år.)

God jul 1909!

2009-12-23T18:19:00.000+01:00

Som de två senaste åren plockar jag bland bilder från hundra år gamla jultidningar så här års.

Omslaget till Barnens julrosor 1909 ovan är av Elsa Beskow, förstås. Tidningen är redigerad av en dansk med ett namn som gjort för denna syssla, nämligen Walter Christmas. (På den länkade sidan på bibliografi.dk står för säkerhets skull »rigtigt navn« ifall man skulle tvivla på det.)

I tidningen finns både svenska och danska tecknare. Bland de senare t.ex. Alfred Schmidt som gjort denna skojiga »Vid jultiden i snögubbarnas land«.

Härnäst över till jultidningen Tummeliten 1909 som har denna charmiga välkomponerade baksida »Från julmarknaden« av Elin Westman.

Och så en bild av Lisa Berggren från Julklockan 1909: »Ska' vi byta näsor?« (Vem är hon? Hon finns med har några titlar i Libris med några titlar, men där finns inte ens födelseår.)

Som avslutning tar jag »Kring aftonlampan efter julfirandet« av Anders Forsberg från Midvinter 1909. Enligt Wikipedia-artikeln om honom finns i hela hans produktion endast en glad bild. (Så hemskt ser det väl inte ut här, men fem år efter denna bild tog han livet av sig.)

(När jag plockade bland dessa tidningar noterade jag att jag inte har några jultidningar från 1910, så jag vet inte hur jag ska göra om ett år. För säkerhets skull tog jag extra många bilder detta år.)

1906-11-03 igen

2009-12-23T01:02:00.000+01:00

För ett par år sen undersökte jag när Emil i Lönneberga utspelar sig (det är 1906), och märkte i samband med det av störande anomalier i berättelsen som verkade antyda något om vad som egentligen skedde den tredje november 1906.

Nu har har jag fått kommentarer på denna gamla text från en Erland som har en förtjänstfull teori om vad det var som skedde. Jag återger teorin här:

Sen har jag en teori om hysset den tredje november. Det är uppenbarligen något som Lindgren finner ytterst lustigt. Då kan det knappast röra sig något något allvarligt eller tragiskt, för då skulle inte Lindgren skratta åt det. Men ändå var det tydligen tillräckligt allvarligt för att Emils mamma skulle avtvinga Lindgren tystnadslöfte. Detta tyder på att det som hände var yttert pinsamt för någon eller några, men att ingen tog allvarlig skada av det.

Vem eller vilka var det då som utsattes för pinsamheterna? Knappast någon i Katthult. Böckerna igenom råkar ju folket i Katthult, och särskilt pappa Anton, ut för den ena pinsamheten efter den andra pga Emils hyss, utan någon av dem, såvitt vi vet, försökt hindra Lindgren från att skriva om det. Det är därför troligt att det var någon utomstående som råkade ut för något mycket pinsamt, och att Emils mamma ville skydda honom eller henne, eller dem, från att förlora ansiktet.

Vem eller vilka kan denne eller dessa utomstående vara? Troligen någon eller några som stod högre på samhällsstegen än familjen Svensson, och som främst mamma Alma ville hålla sig väl med. Hon skulle knappast ha gjort sig sånt besvär för någon vanlig bondes eller bondmoras skull, än mindre för en drängs, pigas eller ett fattighjons. Eftersom det var Alma och inte Anton som avkrävde Lindgren tystnadslöfte är det också troligt att denna högt uppsatta person (eller de) hade en närmare relation till Alma än till Anton (det kan förstås också vara så att Lindgren kände Alma bättre än Anton, varför det blev Alma som avkrävde tystnadslöftet), och som Alma ville hålla sig väl med. Dessutom kan det ha något samband med händelserna i Vimmerby tre dagar tidigare, som Per föreslog.

Så, känner vi till någon förhållandeviss högt uppsatt person, som särskilt Alma ville hålla sig väl med, och som var med i Vimmerby tre dagar tidigare? Ja, det finns exakt en person som uppfyller alla dessa villkor: Fru Petrell!

Fru Petrell är ju en »fin« fru i Vimmerby som Alma känner, men de umgås knappast på likställda villkor. Troligen brukar hon köpa produkter från Katthult, t.ex. köper hon körsbärsvin vid ett senare tillfälle. Det är därför naturligt att Alma inte vill att det skall bli allmänt känt att fru Petrell råkat ut för något mycket pinsamt pga Emil. Om inte annat försöker hon hemlighålla det för att skydda sina affärer.

Vad kan då fru Petrell ha råkat ut för i Katthult den tredje november? Ja vad vet vi om fru Petrell förutom det som nämnts ovan? Jo, framför allt framhålls det att hon älskade Almas hemgjorda korv. Det var fru Petrell som fick den lilla korvbit som blev över efter att Emil ätit upp resten vid kalaset i Katthult när Emil hissade upp Ida i flaggstången. Och det är troligt att denna korv är en av de produkter fru Petrell brukar köpa från Katthult. När då Svenssons träffar fru Petrell i Vimmerby den 31 oktober kan man tänka sig fru Petrell frågar Alma om hon har någon korv att sälja. Alma hade knappast med sig några stora mängder korv till Vimmerby, men hon kan ju ha svarat att visst, hon skulle gärna koka korv åt fru Petrell, och att hon var välkommen till Katthult för att hämta den några dagar senare...

Apropå korv erinrar vi oss nu att just en korv fick stor betydelse i berättelsen om tabberaset, den falska berättelse som Lindgren lade in för att mörka vad som hände den tredje november. I denna falska berättelse låter Emil gräva en varggrop och sätter en korv på en pinne ovanpå gropen, som lockbete för vargarna. Det bär sig ju inte bättre än att det är Kommandoran som får syn på korven och inte kan motstå den, och följaktligen ramlar ned i varggropen. Nu är det ju högst osannolikt att något sådant skulle hända, eftersom kommandoran just varit på kalas och ätit sig mätt, och dessförinnan ensam ätit upp all den mat som Alma gjort i ordning åt alla fattighjonen. (Hela tabberaset är ju för övrigt en uppenbar lögnhistoria, för naturligtvis skulle Alfred ha satt stopp för det, såsom den ende vuxne i Katthult vid tillfället.) Så att Kommandoran vid detta tillfälle inte skulle ha kunnat motstå en korv på en pinne är ju uppenbart absurt. Men kanske innehåller historien ändå en kärna av sanning. Per föreslog ju att Lindgren lagt in ledtrådar till vad som hände den tredje november på andra ställen i böckerna, och kanske är detta en sån ledtråd. Just korven tyder på det eftersom korv också kan ha spelat en roll i det som verkligen hände den tredje november.

Vad var det så som hände? Ja om vi antar att berättelsen om varggropen innehåller någon sanning så är det en idé som nästan ger sig själv: Det är osannolikt att Kommandoran inte kunde motstå korven. Men finns det någon annan som inte skulle ha kunnat motstå den? Ja, vem är det i Emilböckerna som är särskilt känd för att inte kunna motstå korv? Just det, fru Petrell!

Så, Emil kanske faktiskt lät gräva en varggrop, med en korv på en pinne som lockbete, fast inte vid jultiden utan redan i början av november. Anta vidare att fru Petrell kommer till Katthult för att hämta den korv som Alma lovat att koka åt henne några dagar tidigare. Vidare kan vi anta att fru Petrell av någon anledning kommer till Katthult tidigare än avtalat. Hon finner då att ingen är hemma i Katthult. Nå, hon vet att hon är för tidig, så hon beslutar att vänta tills Svenssons kommer hem. Medan hon väntar går hon en runda på gården, och får se – en korv! Och till skillnad från Kommandoran är fru Petrell galen i korv, i alla fall Almas hemgjorda korv. Det är därför helt logiskt att hon i denna situation, när hon är där för att hämta korv och säkert är jättesugen på korv, inte kan motstå en korv när hon får syn på den, trots att den är uppträdd på en pinne. Hon går då fram för att ta korven... och ramlar i varggropen!

Alltså: det var fru Petrell som ramlade i varggropen den tredje november, inte Kommandoran den 26 december. (Kommandoran kan rentav vara en uppdiktad gestalt.)

Så småningom hittar man fru Petrell i varggropen, och hon räddas oskadd. Men det är ju synnerligen pinsamt för henne. Och det värsta är inte att hon ramlade i varggropen i och för sig, utan att hon hade så dålig impulskontroll att hon inte kunde motstå en korv på en pinne ute: ett chockerande beteende för en överklassdam på den tiden. Man kan lätt förstå att hon bönföll Alma att inte berätta det för någon. Och av omsorg om affärerna mm. gjorde Alma sitt bästa för att historien inte skulle spridas. Hon lyckades inte helt, eftersom Lindgren fått reda på det, men lyckades att avtvinga att avtvinga Lindgren tystnadslöfte. Resultatet var att vi fått läsa om tabberaset och Kommandoran i varrggropen istället för sanningen...

Jag ska erkänna att jag hoppades vara något på spåren som skulle ha större betydelse om det avslöjades idag än detta. Något med Illuminati, utomjordingar eller åtminstone en komplott kring Oskar II, och det kan ha gjort att jag inte alls funderade i sådana banor, men det verkar ligga mycket i ditt resonemang. Även om vi kanske aldrig helt säkert får veta sanningen så verkar det mycket troligt att detta innehåller en del av sanningen om vad som skedde.

Det är dock några omständigheter att tänka på här. En är att vad som nu hände inte blev helt mörklagt. Det var ju »efter den betan som Lönnebergaborna samlade ihop de där pengarna du minns och ville skicka Emil åt Amerika«. Men kanske insåg aldrig fru Petrell att hennes missöde blivit allmänt känt? Ditt scenario känns inte heller som något som skulle föranleda Lönnebergaborna att samla in pengar. Det är därför jag tror att detta bara är en del av sanningen.

Bilden visar en petrell och är tecknad av John Gould.

Politometern

2009-12-03T23:45:00.000+01:00

Det finns en ny tjänst »Politometern« som mäter hur ofta svenska bloggar med olika partitillhöriget nämner olika ord. Den har jag roat mig med en del nu. De åtta partier som är med i deras statistik är de som finns i riksdagen eller i EU-parlamentet: v, s, mp, c, fp, m, kd, pp.

Ofta är det inte särskilt överraskande resultat, men ibland tycker jag att blir det intressant. Nu har jag sökt på en massa saker, både politiska och annat. Här är några av dessa sorterat efter vilket parti som bloggat mest om detta. Alla är sådana med minst 50 träffar totalt och där ettan sticker ut någorlunda påtagligt.

Vänsterpartiet: bibeln, frukt, poesi, tortyr, vetenskap
Socialdemokraterna: jämlikhet, medelklass, skatt, Expressen, Sverigedemokraterna
Miljöpartiet: Gudrun Schyman, kärlek, Malmö, mat, ungdom
Centerpartiet: företag, Norrland, P4, sossarna, tvång
Folkpartiet: Hitler, invandrare, statistik, straff, Sveriges radio
Moderaterna: IKEA, landstinget, mobbning, Ryssland, TV
Kristdemokraterna: asyl, barnbarn, kaffe, trygghet, vädret
Piratpartiet: 1984, böter, Frankrike, Junilistan, terrorism

Analys av det, tack!

Tipstips

2009-10-29T18:50:00.000+01:00

Den vadslagning om pengar som jag känt mig mest nöjd med var inför SM i Scrabble år 2000. Det hölls i Malmö och det dök upp en intresserad bookmaker som satte odds inför tävlingen för skoj skull eftersom han kände flera av de inblandade.

Det var 16 deltagare i tävlingen och fjolårsvinnaren Stefan Diös var storfavorit. Han hade legat konstant överst på ratinglistan sedan tävlingsspelandet i Scrabble i Sverige började sex år tidigare! Själv låg jag trea på listan.

Om jag minns rätt så gav bookmakern sex gånger pengarna på mig som vinnare. Jag satte en stor sedel på mig själv och vann därefter alla mina matcher och hela tävlingen, blev ny ratingetta samt blev ny svensk mästare för vilket jag fick en fin pokal och dessutom en apa. Som grädde på moset åkte jag till Danmark och roade mig för mina nyvunna pengar, så jag gick inte att nå för tidningar som försökte ringa mig heller. Total win!

Några år senare slutade jag med Scrabble, och sen dess har jag inte riktigt haft samma framgångar i något spel. När jag nyligen blev varse att Ladbrokes har spel på årets Scrabble-SM som tydligen är nu i helgen fick jag anledning att titta till Scrabblescenen igen, eftersom det skulle vara roligt att sätta en slant och i alla fall få chansen till en sådan indirekt framgång, även om det inte är lika roligt som egna framgångar.

Det var intressant att se hur en hel del av det jag gjorde för Scrabble-Sverige fortfarande finns kvar så här långt efteråt. De använder fortfarande det ratingsystem som jag konstruerade inför den första tävlingen som jag arrangerade! Själv ville jag lämna det systemet 2004 för att ersätta det med en mycket coolare och mer rättvisande Glicko-rating. Nu hämtade jag matchresultat och räknade ut aktuell rating enligt detta mitt »nya« förslag. Toppen är då

1812 Mikael Ström (1)
1799 David Holmberg (–)
1786 Gunnar Andersson (3)
1761 Per Christensson (6)
1749 Malin Ståhlner (5)
1748 Yann Moreau Bruun (9)
1746 Björn Ericson (2)
1740 Niklas Elmefjäll (4)
1725 Andreas Pejler (10)
1713 Henrik Jonés (8)
1703 Elof Hansjons (11)
1701 Martin Bender (7)
1698 Daniel Domert (12)
1682 Inger Wingård (16)
1677 Axel Olesund (18)
1675 Johan Berner (13)
1674 Alexander Prytz Hedström (15)
1647 Håkan Nord (17)
1645 André Ling (20)
1644 Jonathan Ljungberg (25)

Siffrorna inom parentes anger position enligt den officiella ratinglistan, så det finns en del intressanta(?) skillnader. David Holmberg som gjorde en strålande insats på sin tid har inte varit med sedan 2006 och har därför förlorat sin officiella rating. I min Glicko-rating har han dalat ner en bit sedan dess, men ses alltså fortfarande som värd att ligga tvåa på ratinglistan.

Intressant nog nämns han inte alls på Ladbrokes oddslista, utan ingår där i »rest of the field«. Mitt tips är att sex gånger pengarna för detta är mycket väl värt att spela på! I absolut första hand pga. Holmberg, men även Malin Ståhlner som av någon anledning inte fått egna odds utan ingår i »resten« bidrar med en vinstchans på drygt 3,5% enligt mina simuleringar, samt förstås en mängd andra spelare i mindre grad, främst av dem Johan Berner.

Mitt andra tips är att det är värt att spela på Per Christensson som ger 16 gånger pengarna. I mina simuleringar vann han 11% av gångerna, så varje spelad krona ger 76 öre i förväntad vinst!

Dessa tips ska förstås tas med en gigantisk nypa salt. Jag har ingen kontakt med Scrabblevärlden och har ingen insikt i vem som har särskilda skäl att spela bra eller dåligt just denna helg, eller vilka det finns risk för att de inte dyker upp, men det är roligt att satsa ändå!

När jag funderade på detta så sökte jag lite på nätet hur andra trott. Vad trodde man t.ex. om David Holmbergs comeback? Då såg jag till min förvåning att även »PERS TIA«, den tipstävling inför SM som jag införde inför SM 2003 fortfarande finns kvar, med samma regler!

Jag orkar inte skapa en identitet på nåt forum, men skulle jag spela på det skulle min tia vara: 1. David Holmberg, 2. Mikael Ström, 3. Per Christensson, 4. Björn Ericson, 5. Gunnar Andersson, 6. Yann Moreau Bruun, 7. Malin Ståhlner, 8. Elof Hansjons, 9. Niklas Elmefjäll, 10. Martin Bender. (Reserver: Henrik Jonés, Anders Pejler, Daniel Domert.) I brist på kunskaper tar jag detta rakt av från Glicko-ratingen, fast utan hänsyn till att dra ner ratingen för sådana med osäker rating så som det görs på listan.

Herräng 2009

2009-08-12T15:28:00.000+02:00

I juli var jag på Herräng Dance Camp som vanligt. Jag fotade inte så mycket, men en del i alla fall.

Herräng 2009

(Samma bilder finns även på Facebook.)

Att slösa bort sin röst

2009-06-19T12:20:00.000+02:00

Ofta hör man folk säga att den som röstar på ett parti som inte kommer in i ett parlament har »slösat bort sin röst«, så det är säkrast att rösta på stora partier. Det håller jag inte alls med om, och jag ger det nyliga EU-valet som exempel.

Till att börja med är inte fördelningen av mandat det enda som spelar roll. Dessutom så finns ju röstsiffrorna där till allmän beskådan, med det inflytande det kan innebära. Trots att t.ex. piratpartiet och kristdemokraterna båda fick ett mandat var så kan de olika röstsiffrorna (7,13% respektive 4,68%) ändå påverka opinion och andra partier på ett annat sätt än om det hade varit tvärtom.

För småttispartier är det bra att få relativt många röster för att stärka sig inför nästa valrörelse, och når man upp till 1%-spärren så får man dessutom valsedlar till nästa val, vilket är nog så viktigt.

Men även om mandat är det enda man bryr sig om så blir det konstigt att se sin röst som bortkastad just för att det parti man röstade på fick 0 mandat. Även när man röstar på ett parti som får mandat så är det ju med mycket stor sannolikhet så att det hade fått lika många mandat även om man själv inte hade röstat på det. Om det man är ute efter med sin röst är att bli droppen som precis gör att det blir ett mandat mer än annars till ett visst parti som man vill gynna, så kan man se valet som ett lotteri med liten vinstchans oavsett vilken lott man väljer.

Men är det nån skillnad på de olika lotterna vad gäller detta? Ja då, och som jag ska visa är det en bättre chansning att rösta på ett mindre parti!

(Man ska naturligtvis ta hänsyn till vad lotterivinsten är också. Om förstavinsten inte är nåt att ha så är det ju klen tröst att vinstchanserna är goda. Men om man tycker att det pris man kan vinna är ungefär likvärdigt i två lotterier så är det ju sunt att välja det med högst vinstchans.)

Valet gällde 18 mandat. (För enkelhets skull bortser jag från de två extramandat som kan bli aktuella senare.) Grovt sett krävdes det då 1/18 av rösterna för varje mandat. Detta av de 2 876 374 röster som gick till partier som klarade 4%-spärren, så ungefär 2876374/18 = 159799 röster per mandat. Jag kallar detta M nedan.

Följande tabell visar hur många röster partierna som klarade 4%-spärren fick och hur många M detta motsvarar. Längst till höger står hur många mandat partiet faktiskt fick. I detta fall råkar det stämma helt med hur många M röster de har, avrundat till heltal. Det hade det inte behövt göra, men det skulle i alla fall ha stämt på ett
ungefär.


S 773513 = 4,84 M 5
M 596710 = 3,73 M 4
FP 430385 = 2,69 M 3
MP 349114 = 2,18 M 2
PP 225915 = 1,41 M 1
V 179182 = 1,12 M 1
C 173414 = 1,09 M 1
KD 148141 = 0,93 M 1

Med denna approximation så får man fem mandat om man får mellan 4,5 M och 5,5 M av rösterna; fyra mandat om man får mellan 3,5 M och 4,5 M av rösterna, osv.


1 mandat: minst 0,5M röster =  79899 röster
2 mandat: minst 1,5M röster = 239697 röster
3 mandat: minst 2,5M röster = 399496 röster
4 mandat: minst 3,5M röster = 559295 röster
5 mandat: minst 4,5M röster = 719094 röster
6 mandat: minst 5,5M röster = 878892 röster
osv.

Men den första raden stämmer inte, för att få 1 mandat måste man ju också klara 4%-spärren av det totala antalet giltiga röster. Det var denna gång 4% av 3 168 546 = 126 742 röster.

Observera effekten av detta! För större partier är det lika långt steg mellan varje mandathopp (M = 159 799 röster). Men ett mindre parti som väl kommit upp till 1 mandat har bara 239 697−126 742 = 112 955 röster kvar till nästa mandat. Det snävare intervallet gör att det är större chans att man vinner i lotteriet, att ens röst innebär en skillnad, om man röstar på ett parti i den storleksordningen än på ett större parti.

Om man tar med den viktiga 1%-gränsen också blir gränserna så här:


1%-spärren:  31686 röster
4%-spärren: 126742 röster, dvs.  95056 till
mandat 2: 239697 röster, dvs. 112955 till
mandat 3: 399496 röster, dvs. 159799 till (= M)
mandat 4: 559295 röster, osv.

Så räknat i röster är puffen till 1%-gränsen minst antal röster, sen är det ett kliv till 4%-spärren och första mandatet, ett lite större kliv till andra mandatet och sen ännu större kliv till varje ytterligare mandat.

Det kan naturligtvis finnas speciella omständigheter då man har goda skäl att gissa att ett parti kommer att pendla nånstans i närheten av en gräns vilket gör dess »lotter« extra attraktiva (eller tvärtom), men har man inte det kan man som huvudregel säga att det är störst chans att man »slösar bort« sin röst om man röstar på nåt större parti som nog redan får minst 2 mandat ändå! (Och på grund av egenheter hos uddatalsmetoden så blir det faktiskt ännu värre ju större partiet är, även över den gränsen.)

Visst kan det råka hända att ett sådant större parti ligger närmre någon gräns, men det är mindre chans till det. Med facit i hand kan man se att det som låg närmast till hands denna gång var just mindre partier. Allra närmast var att junilistan hade kommit in och fått ett mandat, om de fått 14 987 röster till. (Denna gång inte en approximation, utan uträknat på riktigt så som mandatfördelningen faktiskt sker.) Det som låg näst närmast i antal röster var att kristdemokraterna hade fått 22 291 röster färre och därmed kommit under 4%-spärren och tappat sitt mandat. Även övriga händelser som var relativt nära att hända gällde partier som nu fick 0 eller 1 mandat. Det närmaste att hända något större parti var som jämförelsepunkt att folkpartiet hade tappat 1 mandat om de fått 53 860 färre röster. Mest stabilt var som väntat socialdemokraterna där det krävdes 95 768 färre röster för att tappa ett mandat (eller 164 175 för att få ett till mandat). Där kan man snacka om att slösa bort sin röst!

Blåvitt

2009-06-01T13:49:00.000+02:00

Jag har roat mig med att fota av några förpackningar ur mina oumbärliga samlingar. Enligt Wikipedia var det 1979 som produktserien Blåvitt introducerades, och jag tror att designen redan från början var ungefär som på mina bilder här, på produkter från mitten av 90-talet. Jag älskar det! En stram enkel tydlighet som får fram precis det man ville. Här är det enkla billiga basvaror utan krimskrams eller extra lyx! Det var produkter utan dyra reklamkampanjer och utan dyra förpackningar i fyrfärgstryck. Det var produkter som ropade ut att här kan du få nånting billigare som är inte mycket sämre än andra produkter!

Jag tror att »Tandkräm med/utan fluor« var två av de första produkterna. Dem har jag inte, men de och några andra finns avbildade på en kasse i ett nostalgiforum. Över till maten:

Och därefter kanske något att dricka? Den vänstra kaffeförpackningen är bäst före juli 1993 och är därmed sannolikt den äldsta av de avbildade produkterna. (Det andra kaffet är bäst före november 1996.)

Något gott till kaffet?

Våffelmixen som kostade 13 kronor och var bäst före 950401 har jag kvar i oöppnad förpackning i min samling.(*)

Men säg den sällhet som varar beständigt. Det var kanske för tidigt ute med No Logo, och det gjordes reklam för hela serien, som detta exempel på YouTube från 1993. När man såg Blåvitt som ett varumärke så blev den naturliga följden att man tänkte att det var för tråkigt och skulle piffas upp. Resultatet blev en ny design som verkar ha kommit 1998 och som syns nedan. En katastrof! Dessa snirkliga bokstäver har ju ingenting att göra med blåvitt-tanken att göra, och mycket riktigt dröjde det inte länge innan det försvann. Nu är det Coop X-tra som gäller för Coops lågprisvaror. Gäsp.

(*) Rah! Rah! Jag äter guldfiskar levande också.

Nu har jag bestämt mig

2009-05-24T02:36:00.001+02:00

Nu har jag bestämt mig

Eftersom EU-valet pågår var det dags för mig att bestämma mig för hur jag ska rösta.

Jag har länge varit engagerad i frågor om upphovsrätt, patent, integritet, medborgarrätt på nätet, osv. Jag har i många år sympatiserat med sådana organisationer som Free Software Foundation, Electronic Frontier Foundation och EF-Sverige. Jag har skrivit till parlamentsledamöter om sådana frågor som det så länge var så svårt att få gehör för, men som bekant har sådana frågor på sistone blivit mycket mer synliga. Nuförtiden är det ganska plötsligt många fler som bryr sig om sådant som FRA-lagen, IPRED, ACTA, datalagringsdirektivet, ständigt förlängd och förstärkt upphovsrätt, osv.

Sämst i sådana frågor bland riksdagspartierna har alltid socialdemokraterna och moderaterna varit, och bäst har alltid vänsterpartiet och miljöpartiet varit. Det har gjort det enkelt för mig som även i andra frågor har sympatiserat mer med dessa partier. »Internetfrågorna« är ju långtifrån det enda!

I det pågående EU-valet känner jag starkast för miljöpartiet, och jag tycker att Carl Schlyter har gjort ett jättebra arbete, inte minst i »mina« frågor. Ändå kommer jag inte att rösta på honom. Jag tänker igen på när miljöpartiet första gången kom in i riksdagen 1988 och vilken effekt det fick på andra partier. Hur alla möjliga partier mer eller mindre plötsligt skulle ta upp miljöfrågor. Precis som jag tror att den miljöpartieffekten inte bara orsakade miljöhyckleri från andra partier, utan även gav ökat handlingsutrymme för verkliga miljövänner i andra partier så tror jag att den piratpartieffekt som vi får i detta val ger en bångstyrig folkpartist som Camilla Lindberg (som nog själv mycket väl förstår detta), en lite mindre bångstyrig moderat som Karl Sigfrid och förmodligen även t.ex. några socialdemokrater ökat handlingsutrymme och inflytande i sina partier. Eftersom ändå några omständigheter råkar samverka så att det blir en sådan effekt så ser jag det som positivt att låta den effekten bli så stor som möjligt. Mer effekt kan man knappast få med sin röst i just detta val, vare sig inom EU eller som sidoeffekt inrikes, så då gör jag så även om jag tycker det finns andra partier som »egentligen« är bättre, och jag är rädd för att piratpartiet kommer att »rösta fel« i flera fall.

Ungefär såhär tror jag många tänker. Även t.ex. Rasmus Fleischer kommer med ett liknande pragmatiskt sätt fram till att störst positiv effekt ger en röst på piratpartiet, och Farmorgun i Norrtälje som ser sig som en utomstående som följer PP skriver att »Sammantaget känner jag dock att om vi ska hjälpa alla de etablerade partierna att stå fast vid sitt nymornade intresse för värnet av de demokratiska fri- och rättigheterna måste vi nog lägga vår röst på Piratpartiet.«

Då ska jag bara bestämma mig för vem i piratpartiet jag ska kryssa också. Jag lutar åt Amelia Andersdotter, av liknande skäl som Rasmus Fleischer och Christopher Kullenberg. Nu såg jag dessutom precis att Klara skriver att hon är i »särklass mest kompetent på EU och internationell politik i hela partiet«.

Berlin 1991

2009-05-23T10:58:00.000+02:00

(Jag hittade en gammal text som jag skrev efter ett besök i Berlin våren 1991, inte långt efter Tysklands enande. Jag putsade texten en aning nu i samband med att jag läste om den. Fotografiet med detalj från muren är taget av en Daniel och jag har tagit det härifrån.)

Först tåg genom det östtyska landskapet.

Östtyskland finns inte längre, men här åker jag ändå. Det ser ut som Skåne ungefär, fast fler fågelbon. Det är så många fågelbon så jag förstår att de inte kan vara riktiga. Det är väl nån miljösjukdom eller nåt hos träden. På vissa ställen i dem har det växt ut massor av smågrenar så att det ser ut som stora fågelbon. Kanske bosätter sig märkliga mutantfåglar i dessa mutantfågelbon?

Tacka vet jag stan – där kan man lita på miljön. Jag går ut och kvällspromenerar i Berlin. Ungar på skateboard. Ett kasino som inte släpper in mig. Turister. Horor. Polisen åker fram och tillbaka på gatan och varnar i megafon för de lottförsäljare som står på trottoaren: »De är bedragare. Ni kan inte vinna. Ni kan inte vinna. Tack för er uppmärksamhet.« Eleganz und Dekadenz. Jag tycker om storstäder.

Jag är på nån slags konferens. Jag lyssnar på föredrag och försöker vara intresserad. Ibland stänger jag av huvudet och stirrar på papperet framför mig. Ibland sneglar jag på tjejen som sitter bredvid mig. Ganska söt. Suck... Jag får syn på hennes namnbricka som hon lagt ifrån sig framför sig. Hon heter D.

Med den kulturimperialism som råder är det ibland svårt att upptäcka att man är utomlands. Samma filmer på biograferna; samma hamburgerkedjor; samma musik strömmar ut ur affärerna som utbjuder samma varor o.s.v. Desto större blir då chocken när det plötsligt dyker upp något riktigt exotiskt, såsom lunchen. Potatissoppa med korv. En hel korv, modell varmkorv, som låg tvärs över tallriken och stack upp ur soppan i bägge ändarna.

Romantiskt mellanspel: Efter lunchen talar plötsligt D. med mig! Dess värre på tyska så jag begriper ingenting förrän hon repeterat långsammare. Hon säger att hon tänker flytta längre fram i salen för att se bättre och frågar om jag ska följa med. Föredragen tar slut och jag borde fråga henne vad man bör se eller göra i Berlin. Föreslå att hon visar mig stan eller nåt. Istället packar jag snabbt ihop mina saker och försvinner ut innan hon hinner med. När jag går och driver på Alexanderplatz dyker hon plötsligt upp från ingenstans och hejar. Har hon följt efter mig? (Hjälp!) Hon har aldrig varit i Berlin förut heller, så tyska hon är. Vi tar ett tåg till väst och går längs Ku'damm ett tag. Sen skiljs vi eftersom vi båda har avtalat middagstider på varsitt håll. Jag har glömt att växla pengar så jag lånar lite mark av henne.

Något mycket populärt just nu bland skumma element på gatorna både i västra och östra halvan av denna före detta kluvna stad är att gömma en liten kula under en av tre askar som de sedan snabbt skiftar plats på. Publiken inbjuds att satsa pengar på var kulan ligger. Spelet är gammalt som gatan – det nämns i en kinesisk historia från tvåhundratalet före vår tideräkning och den gamle greken Alkifron nämner det också. Då spelades det med snäckskal, så utvecklingen har gått framåt, men suckers finns det fortfarande. »Trixaren« har flera medbrottslingar som låtsas vara vanliga spelare. Ibland vinner de – ibland förlorar de. Det är väldigt lätt att följa med var kulan ligger. En stackars farbror tror sig vara duktig på det och vill spela. Det kostar tvåhundra mark (cirka 700 spänn) och han tar fram en femhundramarksedel. När han ska göra sitt val sluts cirkeln av publik, speciellt av de fyra (?) medbrottslingarna, så jag får ingen chans att iaktta fingerfärdigheten med vilken trixaren plockar fram kulan från en annan ask än där den uppenbarligen låg. Farbrorn godtar tydligen förlusten, för vad jag förstår av hans upprepade klagomål så klagar han bara på att han inte fått tillbaka trehundra mark: vadet gällde ju bara tvåhundra mark och han blev av med sin femhundramarksedel. En av medbrottslingarna uppehåller honom genom att diskutera hur det egentligen var medan trixaren snabbt plockar upp sina askar och försvinner i folkmängden.

I Östberlin står de bankomatköande tre meter bakom bankomaten för att låta den som står framme vid apparaten vara ifred. Vilken disciplin! När jag tänker efter så såg jag nog aldrig nån västberlinsk bankomatkö så det kanske är likadant där, för berlinare verkar vara ett disciplinerat folk överhuvudtaget. Varken i väst eller öst går folk mot röd gubbe t.ex., och jag går flera gånger ensam ut i gatan när det inte kommer några bilar. Om man förirrar sig i Berlin och vill veta om man är i väst eller öst kan man förresten titta på just färggubbarna. Både röd och grön gubbe ser nämligen jätteroliga ut i Östberlin, men i väst är de ungefär som här hemma. Snart kommer väl nån jämrans europeisk standard för trafiksignaler, så det gäller att skynda sig på att uppskatta de subtila skillnaderna i livet innan det är försent. Jag har i ett annat sammanhang tipsat om Herr Gårmans lustigt framåtlutande ställning i Norge.

Annars hittar jag inte så mycket skoj i öst. Vid Brandenburger Tor säljer massor av gatuförsäljare ut sitt förflutna till turisterna. Murbitar med äkthetsintyg och östtyska och ryska uniformer, medaljer, utmärkelser m.m. Allt ska bort när ett helt land säljs ut – nu är det västprodukter som gäller för östisarna själva. Senare läser jag dock i Berliner Zeitung (910413–14) att en mottrend har uppstått och att det åter blivit inne med östprodukter. Handeln ligger efter och kan oftast inte erbjuda Spreewaldgurken, Salzwedeler Baumkuchen eller Thüringer Würstchen fast kunderna frågar efter dem. Den östprodukt som står högst på önskelistorna är enligt BZ läskedrycken Club Cola »eftersom den inte är så söt«. Det tycker jag låter lovande, men tyvärr fick jag aldrig tillfälle att prova den.

På fredagkväll driver jag runt på Breitscheidplatz och tittar på folklivet. Där är turister, porträttmålare, skateboardåkare, musiker, kurdistandemonstranter m.fl., men de jag märker mest är de autonoma anarkopunkhippiesarna, eller vad de nu kallar sig. De är klädda i svart, oftast svart läder med nitar. Ofta punkartat hår. På kläderna står anarkist-(A):n eller aggressiva slagord. På ens jacka står det bara »Kreuzberg« på ryggen. Han bor väl där. I stadsdelen Kreuzberg bor det en hel del svartklädda människor, både av den här sorten och andra, men mest av allt verkar det bo turkar där. När jag promenerade runt i Kreuzberg tidigare under dan anfölls jag av ett gäng tolvåringar utrustade med bandspelare som ville intervjua mig om religion. Nåt skolarbete, alltså. Första frågan var vad jag tyckte om turkiska kläder, vad det nu har med religion att göra. Jag hade för svårt för att formulera mig på tyska och dessutom har jag inte så många åsikter om kläder – inte turkiska i alla fall. Jag tycker det är en ointressant självklarhet att människor som kommer från olika kulturer klär sig enligt olika traditioner. Intressantare är det med kläder som snarare bryter mot traditionerna och därmed etablerar personen som delaktig i en viss subkultur. Som de jag står och betraktar på Breitscheidplatz.

(G)ör inget som kan verka påfallande vad beträffar ditt yttre eller din livsföring: ovårdad klädsel och oklippt hår och oansat skägg och öppet förakt för silverpjäser och sovplats på marken och allt annat som är en följd av ärelystnad på avvägar ska du undvika. Blotta ordet filosofi är tillräckligt misstänkt, också när man är filosof med stor måtta; hur skulle det gå om vi började skilja oss från vanliga människors levnadssätt? Invärtes ska allt vara olikt, vårt yttre ska vara i samklang med folkets. Låt inte din toga glänsa, men den får inte vara smutsig heller. Låt oss vara utan silverpjäser med upphöjda figurer i gediget guld, men låt oss inte tro att avsaknad av guld och silver är bevis på att vi lever enkelt. Vi måste inrikta oss på att leva ett bättre liv än mängden, inte ett annorlunda; eljest driver vi bort och stöter från oss dem vilkas bättring vi vill; vi åstadkommer också att de inte blir villiga att ta efter oss i något när de räds att ta efter oss i allt. Filosofin lovar först och främst känslan av gemenskap, medmänsklighet och samvaro; är vi olika andra tar vi avstånd från det löftet.

Så skrev Seneca till Lucilius (brev 5) i vår tideräknings första århundrade och kanske ligger det något i det. Vart tog peace, love and understanding vägen när man alienerar oss förbipasserande svenssons? Inte för att de lär se sig som som filosofer med uppgift att propagera, i och för sig, och vad har jag med detta att göra? En förbipasserande svensson tar ett kort på de här svartklädda varpå ett uppretad kille med aggressivt utseende går fram och sliter filmen ur hennes kamera. Typiskt nog är det mest killarna som ger ett sånt aggressivt intryck, medan många av tjejerna snarare ser ut som snälla lyckliga flower children, några med fredsmärken. Även om jag inte tar fram min kamera gör även jag dem till turistobjekt genom att titta på dem och det övriga folklivet. Det känns ändå inte som jag har varit mycket mera här än på Haight Street '68 eller för den delen hos Seneca. Eftersom jag är just i Berlin ligger det nära till hands att tänka på Himmel över Berlin och jag känner liksom huvudpersonen där en önskan att inte bara betrakta utan att även delta i människornas liv någon gång.

D. såg jag sista gången kvällen innan på den bankett som avslutade konferensen. Jag sitter tillsammans med henne och två andra tyskar och i det sorl som råder i salen duger min tyska knappt till att höra nånting av vad de säger. Jag sjunker in i ett gammalt tryggt tråkmånsbeteende med vissa halvhjärtade utbrytningsförsök. Nåja, det är gratis mat i alla fall. Plötsligt ska D. iväg eftersom hon ska upp tidigt nästa morgon för att åka hem. Hejdå. Handslag.

På väg hem får jag inte bara egen kupé utan en hel vagn för mig själv. Svenska tullen rotar lite, men hittar inte bootlegskivorna jag köpt, varför jag nu tror att de skulle bry sig om dessa. Om jag sover ett tag kommer jag snart hem.

Ni kan inte vinna. Ni kan inte vinna. Tack för er uppmärksamhet.

Pöbelriket

2009-05-18T20:32:00.000+02:00

Jonas Gardell har tidigare i sitt liv kallat sig anarkist, men i Sydsvenskan idag, i artikeln »De ansiktslösa styr pöbelriket« låter det sannerligen annorlunda. Här ges en märkligt ohistorisk bild där lagar uppstod för att skydda »den svage«, och maktförhållanden uppstod därefter helt enkelt för att det behövdes en makt för att upprätthålla denna lag! Här framstår en syn på folkflertalet som låter som hämtad från en odemokratisk 1800-talshöger. De gränser som högkulturerna i Mesopotamien och senare kulturer lagstiftat om »måste upprätthållas för att inte kaos åter ska breda ut sig, för att inte den anonyma pöbeln med sina övergrepp ska ha makten.«

Jag tror ju inte att Gardell egentligen anser att alla lagar automatiskt är riktiga. Bara häromveckan skrev han t.ex. om att han och Mark »nu är gifta med varandra«. »Nog för att vi varit gifta sedan 1988 då Claire Wikholm vigde oss i köket inför ett hundratal vittnen i vår första egna lägenhet på Brännkyrkagatan, men ändå. Alltid trevligt när riksdagsmännen såhär 21 år senare hinner ikapp verkligheten.«

Ja, visst är det! Jag önskar också att lagstiftarna ska hinna ikapp verkligheten vad gäller många frågor, inte minst sådana Internet-frågor där Gardell istället verkar vilja ha ett ökat fjärmande från vad som gäller i resten av samhället. Jag har t.ex. inte sett någon föreslå att det skulle vara bra om Posten avskaffade postlådorna och bara vidarebefordrade pappersbrev som man lämnar in efter att ha legitimerat sig för att stoppa anonyma hotbrev, men vad jag förstår skulle Gardell vilja ha något sådant för Internet, för där måste »den anonyma pöbeln« stoppas till varje pris. Han kan inte heller se något annat skäl till att vissa internetoperatörer vill skydda sina kunders integritet så mycket som lagen tillåter mot än att försvara »människans rätt att vara pöbel«. Just nu ägnar han sig på sin gästbok att radera alla inlägg »som i gästboken vill försvara rätten att vara pöbel«, dvs. som är på något sätt kritiska mot honom (jag har hunnit läsa några inlägg innan de raderats), som inte lämnar »verifierbart namn, adress och telefonnummer«. Han är förvisso inte den förste eller ende som gör uttalanden som jag tycker är ogenomtänkta i denna debatt, men när det är någon vars böcker och föreställningar jag uppskattat så mycket så gör det mig så mycket mer ont än när det är t.ex. Guillou, så jag hade ett behov av att ventilera detta.

– * –

Eftersom en stor del av mitt bloggläsande handlar om sådana frågor om immaterialrätt, yttrandefrihet och integritet som numer ses som »piratfrågor« (även om de väl inte har med sjörövare att göra) så vill jag för den som inte läser så mycket sådant tipsa om ett par av de mer välskrivna sådana inläggen från förra veckan. Det första är »En uppfinnares syn på upphovsrätt« av Rikard Bergsten om upphovsrätt och patent. Det andra är Anders Mildners jämförelse »1968? Kanske snarare 2001« om en radikalisering av »internetgenerationen«.

(Målningen Marooned av Howard Pyle föreställer en strandsatt pirat.)

Neutralitet

2009-05-11T23:07:00.000+02:00

På euprofiler.eu kan man testa vilket parti man bör rösta på i EU-valet. Såna tester tycker jag alltid är roliga. Om man fyller att man är »neutral« i alla frågor, och sen frågar vilket parti som står en närmast får man på ett säkert sätt reda på vilket parti som är det mest neutrala.

Neutralast i Sverige är moderaterna.

(Om man vill vara säker på att inte få vilka rekommendationer som helst så kan man förresten köra Aftonbladets tryggare variant av samma test istället, för där har inkorrekta partier tagits bort som svarsmöjligheter.)

En tidsresa

2009-05-08T18:26:00.000+02:00

1988 kom miljöpartiet för första gången in i riksdagen. När »hotet« om detta stod klart skulle plötsligt (nästan) alla riksdagspartier visa upp ett miljöengagemang, t.o.m. socialdemokraterna. (Hyckel? Tja, dom socialdemokrater som var engagerade i miljöfrågor var knappast hycklare, men måste ha känt mer stöd uppifrån och få lättare att komma till tals än tidigare.)

Jag tänker mig att det måste ha känts surt för centerpartiet, som redan var profilerade på miljöfrågor. Många väljare hade dock tyckt att de svikit i viktiga frågor när det kom till kritan.

(Även VPK (som vänsterpartiet hette då) låg bra till i såna frågor, men dom bara räknas ju inte för många väljare.)


                                  - * -

Låter det bekant? Ja, naturligtvis! Nu är det piratpartiet som »hotar« att komma in i EU-parlamentet, och nästan alla riksdagspartier visar då upp ett engagemang i »piratfrågor« (t.o.m. socialdemokraterna). (Även denna gång så ligger vänsterpartiet bra till i såna frågor, men räknas ju inte!)

Även denna gång handlar det till stor del om frågor där centerpartiet försökt profilera sig redan tidigare, men där väljarna ser sig svikna av hur partiet faktiskt har röstat och agerat och därför hellre röstar på något nytt.(Se till exempel de kommentarer som Annie Johansson får på vad hon skriver i Svenska Dagbladet och på sin blogg om centerpartiets integritetsförslag.)

Nu pågår centerpartiets stämma och framförallt imorgon kommer flera integritetsfrågor upp, och det kommer säkert att sägas kloka saker, men jag har ändå svårt att tro att centerpartiet kan få tillbaka bollen som de släppt. Än en gång rätt i tiden, men fastnar på vägen för att inte störa samarbeten. Blir det ytterligare nåt nytt sånt om tjugo år, månne?

(Tröjan på bilden kommer från Centerpartiets valkampanj 1994.)

Det här med döden

2009-04-27T16:00:00.000+02:00

Om man väl har accepterat det här att alla människor ska dö, så borde det vara svårt att se varenda dödsfall som sorgligt, utan det borde väl vara förbehållet till särskilt sorgliga omständigheter.

När dansaren Frankie Manning var i fyrtioårsåldern verkade det vara slut på danskarriären och han började jobba på posten. Inte långt därefter stängdes hans och mångas stamlokus Savoy Ballroom i Harlem. En epok gick i graven – det var nya tider, ny musik, ny dans. Visst måste allt förändras, men det kan vara sorgligt ändå.

Men historien slutade ju inte där. På 80-talet grävdes han fram av entusiastiska retro-swing-dansare som ville lära sig av honom, och sen fick han spendera resten av sitt liv hyllad och älskad i lindy-kretsar över hela världen. I ett tjugotal år var t.ex. denne »Ambassador of Lindy Hop« (som undertiteln till hans memoarer lyder) i Sverige varje sommar som hedersgäst på danslägret i Herräng och det var där jag såg honom. Det var där jag hörde hans berättelser och anekdoter om sig själv och om dansare och musiker han samarbetat med, och de svartvita filmsnuttarna som visades på mötena blev så mycket mer levande när någon som faktiskt hade arbetat tillsammans med så många av människorna i filmerna kommenterade.

Idag dog han, 94 år gammal. Detta är inte ett dödsfall med särskilt sorgliga omständigheter.

Så varför känns det så här?

SLASHAS

2009-04-24T00:10:00.001+02:00

Förra helgen var det årsmöte i NAFS(k). Det viktigaste som hände då (tycker jag) var att jag fick diplom! En bild på denna viktiga tilldragelse finns på Paradisäppelgatan 111, och själva diplomet, förtjänstfullt tecknat av NAFS(k):s Teckniske Konsult Johan Andreasson, återfinns här bredvid. »Äntligen!«, som man utropar i såna här fall.

Hellre fria och fälla

2009-04-17T11:16:00.000+02:00

Så nu kom (första) The Pirate Bay-domen till slut (pressmeddelande). Jag trodde inte att alla fyra skulle fällas, men även när det är så så förvånar det mig ändå att påföljden är densamma för dem alla (1 års fängelse), trots att deras roller (framförallt Lindströms) varit olika. Det finns ingenting i pressmeddelandet om domen som skiljer de åtalade åt på något sätt.

SR publicerade för säkerhets skull nyheter både om en friande och en fällande dom. Det gäller att helgardera om man ska hinna först med rapportering! :-)

Gothcon

2009-04-16T18:52:00.000+02:00

Förra helgen var det Gothcon. Det var roligt. Tyvärr råkade jag förköpa mig lite på auktionen. Efter att ha börjat återhållsamt hamnade jag i köpa-för-att-det-är-billigt-fällan istället för att bara bjuda på det jag ville ha. Efteråt kom det fram några och försökte skänka bort något de köpt men ångrat. »Du som köpt så mycket skräp, vill du inte ha det här också?« Jag avstod, och vänta bara till nästa år, då ska jag sälja saker istället(/också)!

Hejdå!

Abdc-abcd

2009-03-24T23:39:00.000+01:00

Har ni tänkt på att klassifikationskoderna på biblioteken ibland blir passande ord eller liknande?

Cia = Predikningar och betraktelser (= propaganda och underrättelsetjänst?)
Dopa = Extrasensorisk perception (hallucinogener?)
Hoc = Skönlitteratur på latin (»det latinet minns jag nock – hic, haec, hoc«)
Imbad = Krigsfilm och kriminalfilm (»I'm bad!«)
Kex = Engelsmän i utlandet (»kex« är ett engelskt ord »i utlandet«, alltså ett engelskt låneord)
Noa = Främre Asien (där Ararat ligger -- det ligger faktiskt på gränsen till Iran, dvs. Noak)
Tal = Tillämpad matematik

En del beteckningar tycker jag verkar rätt nedsättande:

Dada = Kinesiska filosofers skrifter (mycket barnsliga)
Epa = Högskoleundervisningens pedagogik
Ful = Övriga ugriska språk
Yl = Musikinspelningar med orkestrar

Medan andra är mer positiva:

Bra = Kommunikation (och visst är det bra med kommunikation, men det är inte all kommunikation som är Bra, för Bu = Radio och television)
Fun = Samojediska språk
Extas = Yrkesutbildning till något inom matematik simulering

The return of björntråd

2009-03-24T19:45:00.000+01:00

Det vanligaste sökordet med vilket man hittar till denna avkrok till blogg är »björntråd«! Det är inte något av mina större intressen, men jag har skrivit om det en gång, och det räcker visst för att komma bland toppträffarna på Google i detta lilla ämne. Där undrade jag bland annat när björntråden gjorde sitt intåg i Sverige och övriga Skandinavien, och om det verkligen stämde att den var engelsktillverkad som det hävdades nånstans. Det verkade så konstigt med tanke på att jag inte kunde hitta något omnämnande på engelska av någon björntråd. (Att jag överhuvudtaget började titta på detta var för att björntråd nämns i Emil i Lönneberga, och jag undrade om det kunna hjälpa till att att datera Emil i Lönneberga.)

Jag har sett det som min plikt att luska mer i detta för att informera dom som söker på »björntråd«, så detta är för er. Ni andra kan tänka på nåt annat under tiden.

Det verkar nästan ha varit England i alla fall, nämligen Skottland! Förra året fick Wikipedia-artikeln i ämnet en bild (återgiven ovan), så att jag utan att behöva lämna datorn och söka upp riktiga trådar kan se att det var J. & P. Coats som tillverkade tråden, och de hade sitt huvudkontor i Paisley i Skottland. Paisley blev ett trådtillverkningscentrum under 1800-talet, framförallt med familjerna Coats och Clarks med varsin trådmakarfirma som oftast var rivaler, men ibland allierade, och även om ingen tråd har tillverkats i Paisley på flera decennier så märks dessa inflytelserika familjer fortfarande i staden genom byggnader som the George A. Clark Town Hall, the Coats Observatory och Thomas Coats Memorial Church.

Men björntråden känner man inte till i Storbritannien. Nu har jag kommunicerat med Coats av idag och fått veta att de bara säljer björntråden i Sverige, Danmark, Norge och Finland!

Så det verkar som om björntråden av någon anledning råkade bli populär i just dessa länder för kanske runt hundra år sen (som minnesgoda läsare minns är det tidigaste jag hittat Bjørne-traad i förarbeten till Ordbog over det Danske Sprog från 1918). På grund av det inarbetade varumärket var det värt att behålla den tråden här, som en historisk kvarleva med en ålderdomlig design, trots att den för länge sedan utgått ur deras ordinarie sortiment.

Förmodligen är det inte konstigare än så, även om jag fortfarande undrar hur gammal tråden egentligen är och skulle vilja se något tecken på att den funnits även utanför Norden i början. Annars har jag en vild och troligen felaktig spekulation som skulle kunna förklara att den aldrig fanns i Storbritannien.

För att slippa importtullar utökade J. P. Coats till att även ha utländsk tillverkning. (I litteratur om multinationella företag har jag sett det nämnas som »the pioneer manufacturing multinational».) Detta skedde först i USA och från 1889 även i Ryssland, där de gick in i »a joint venture to manufacture thread in Russia«. Tänk om den ryska avdelningen började producera en särskilt stark tråd eller om den redan fanns i partners sortiment. Kanske med en björn på, som ju är en rysk symbol. Då såldes naturligtvis denna tråd framförallt i Ryssland och angränsande länder. Än idag är björntråden särskilt populär i Finland som var en del av ryska imperiet! Häpp!

Coats ryska avdelning exproprierades 1919, men eftersom björntråd var ett sånt inarbetat varumärke här så fick man väl lov att börja producera den på annat håll för denna marknad.

De svenska torrenterna

2009-03-03T21:25:00.000+01:00

Den spännande radioteatern Pirate Bay-rättegången är slut för denna gång (men det lär väl komma uppföljare). En smärre fråga i sammanhanget är uttalet av ordet »torrent«.

Bland annat åklagare Roswall uttalade det torrént med betoning på den sista stavelsen, vilket han har hånats för en del på nätet. Eftersom ordet inte står med i några svenska ordböcker så slår jag till. (This looks like a job for Amateur Lexicographer Man!) Så, en lång och tråkig utläggning om torrent som svenskt ord följer här! (Tur att ingen läser detta.)

Uttal

Människor in the know uttalar alltså ordet på engelska, eftersom det är lånat från engelskan, men ska ordet bli ett riktigt svenskt ord kan man klart argumentera för att en betoning på sista stavelsen passar bäst in. Vi har en mängd substantiv som slutar på betonat -ent, som t.ex. agent, cement, docent, fragment, klient, moment, patent, regent, student, tangent, visent, och de betonas så. Det är för att vi lånat in en stor mängd ord av denna modell från franskan och då fick med oss deras betoning. (Engelsmännen lånade in ännu fler sådana ord, men anpassade uttalet mer.)

På senare tid har vi inte lånat så många ord från franskan, men allt oftare från engelskan. I Nyord i svenskan från 40-tal till 80-tal nämns t.ex. absorbent som inlånat från engelskan, men det uttalas på svenska som andra ord i denna klass med betoning på sista stavelsen och inte som om det vore engelska. I uppföljaren Nyordsboken med 2000 nya ord in i 2000-talet finns hybridord som infotainment som helt klart har behållit sin engelska form på svenska, men så ser det väldigt osvenskt ut också. (Lånordet event spelar ingen större roll i sammanhanget eftersom det av för mig obegripliga skäl betonas på sista stavelsen även på engelska.)

Till skillnad från t.ex. infotainment finns det ingenting i själva formen torrent som hindrar det från att gå hela vägen in i svenska ordskatten, precis som klient och regent gjort. Så jag tycker att den som känner för att betona ordet på sista stavelsen ska göra så oförblommerat utan att skämmas.

Hur gammalt är det

Lite anmärkningsvärt är det att SAOB inte tog med torrent i sitt häfte TOK–TRIVSEL trots att det kom så sent som december 2007. Vid det laget hade ordet funnits i svenskan ett tag.

Jag har inte gjort nån genomgripande undersökning av när torrent började användas som svenskt ord. Jag antar att det skedde rätt snart efter att tekniken och namnet (på engelska) kom till 2001, men att det först användes helt som engelskt citatord och bara gradvis kom att bli svenskare.

Svenska Wikipedias uppslag om Bittorrent skapades hursomhelst 2003-08-21. Då stod det »en "torrent"« och »Torrent-filen«. 2005-04-03 blev det »en s.k. torrent« och först 2006-07-30 stod det där för första gången om »en torrent« utan några ursäktande citattecken eller liknande.

I tidningar hittar jag »Torrent-filer« i Sydsvenskan 2005-01-09 och i samma tidning 2006-06-03 »Lisa skapar en torrent kopplad till låten och laddar upp torrentfilen till sajten The Pirate Bay.« (Då var The Pirate Bay aktuellt på grund av razzian några dagar tidigare.)

Böjning

Det finns en del t-ord på -ent, som ett fragment, ett patent, ett segment, men de flesta är n-ord som en accent, en present, en skribent, och så har det alltid varit självklart att torrent ska behandlas på svenska.

Så i bestämd form måste det bli torrenten. Svårare är det med pluralen. Så länge ordet inte blivit riktigt svenskt blir det förstås engelskt torrents, men annars kan man tänka sig både torrenter och torrentar. Betonar man torrent på sista stavelsen ska det självklart böjas med -er som motsvarande svenska ord gör (accenter, presenter, ...), men annars låter torrentar naturligare för många.

Den tidigaste förekomst av en rent svensk pluralform som jag har hittat är »Guide till hur man gör och hur man lägger upp egna torrenter på Piratbyråns tracker med burst!« från 2003-11-08 på Piratbyråns forum. I samma artikel finns även den bestämda formen torrenten. Alternativet torrentar har jag inte hittat tidigare än från 2004-05-19 från samma forum: »Om det är flera torrentar så kan peers bara ha kontakt med varandra via en enda torrent åt gången.«.

Det tidigaste fallet i tryck av torrenten jag har hittat är från Sydsvenskan 2007-07-14: »Om polisen vill ha mer information så bad jag dem om att lämna mer information till mig om själva id-numret på torrenten. Då kan vi titta i vårt trackersystem och hitta information om vilka som använder torrenten.« (Det är nyss rättegångsaktuella Peter Sunde som talar.) Pluralformen torrenter hittar jag inte tidigare i tryck än i en insändare i Nätverk & Kommunikation 2007-03-06.

Enligt Google finns det så här många sidor på svenska med olika varianter just nu:

torrenter	229000	torrenterna	1230
torrentar	220000	torrentarna	477
torrents	212000	torrentsen	220000
torrentsar	5630	torrentsarna	1370

Jag är förvånad över den höga frekvensen för torrentsen, som i

Fixa problemet med de spanska torrentsen så skickar jag ...
... ifall du vill ha så kan jag skicka torrentsen via msn ...
Du har inte sparat torrentsen någonstans då?

för att ta några exempel från första sidan träffar. Annars känns ofta bestämd form knölig efter s-plural på svenska. Har man sagt flera jumpers (istället för jumprar) så är det många som drar sig för att säga de jumpersen.

Det är hur som helst påfallande jämnt mellan torrenter och torrentar! Trots det vill jag påstå att det är torrenter som vinner. Om man skär ner sökningen efter domän så ser man att det är den markant vanligare formen på flera vanliga bloggtillhåll och även på stora svenska tidningar. Så även på t.ex. thepiratebay.org. Trots att det totalt finns nästan lika många träffar för torrentar har jag svårt att hitta någon domän där det är det vanligare!

Tillbaka till Elefant-templet

2009-02-20T15:52:00.000+01:00

1975 åkte Bamse, Skalman och Lille Skutt till »det berömda elefant-templet« i en avlägsen djungel för att hämta den dyrbara ädelstenen »elefant-stenen«. När de blev anfallna av glasögonormar så avledde Skalman ormarnas uppmärksamhet genom att plocka fram en liten grammofon ur skalet och spela en popskiva, vilket ormarna uppskattade så mycket så att de ignorerade inkräktarna.

1975:
Ädelstenen tog de med sig hem till ett museum, och tanken att det kunde vara fel eller ett brott att ta den och föra den ur landet nämndes inte. Men i år, 34 år senare, åker samma trio tillbaka för att lämna tillbaka ädelstenen! I det aktuella Bamse-numret 3/2009 stöter de på samma ormar (eller kanske snarare deras ättlingar). Skalman använder då samma trick, men använder denna gång en solljusdriven mp3-spelare istället för en grammofon. »Jag har tankat den med 30 000 timmar musik« säger han, dvs. nästan tre och ett halvt år!

Det är en ganska stor samling musik och jag undrar hur Skalman fått ihop allt detta. Säkerligen har han betalt för en del av sin samling, men antagligen bara en mindre del eftersom det är så mycket. Om det är låtar på drygt tre och en halv minut var så blir det totalt en halv miljon låtar. Som jämförelsepunkt består ljudarkivet på archive.org av nästan 300 000 inspelningar. På Jamendo finns i skrivande stund 16 164 album. Hur många låtar det är totalt hittar jag inte, men jag gissar på ett par hundra tusen det också. Tja, trots att jag först tyckte det lät mycket så är det nog inom rimlighetens gräns att samla ihop 30 000 timmar med fritt spridbar musik.

2009:
Det smakprov på Skalmans stora musiksamling vi får är dock inte något som går att hitta i en sådana stora samlingar, utan från Doktor Kosmos. (På MySpace skriver de för övrigt att de är »stumma och nästan gråtfärdiga av stolthet« över att ha varit med i Bamse och att de överväger att lägga ner verksamheten efter att nu ha »kommit så långt man kan komma som artist i Sverige«.)

Möjligen var detta spår med avsikt lagt i början av musiksamlingen såsom särskilt lämpat för att avleda ormars uppmärksamhet, men om det istället ger en typisk bild av vad för slags musik samlingen består av, så ger det en karaktär på samlingen som gör att det känns svårt att ha samlat ihop 30 000 timmar på laglig väg till en rimlig kostnad, så jag tycker det finns anledning att undra över hur Skalman egentligen har gjort. Det finns annat som tyder på att han anser sig stå över lagen. Kan t.ex. att ställa ifrån sig en ljudspelare på allmän plats där folk kan gå förbi (vilket sker bara några rutor efteråt, och det är bara första gången under dessa 30 000 timmar) räknas som offentligt framförande? Historien tycks tilldra sig i Indien. I Hand Book of Copyright Law från indiska staten läser jag att rättigheterna till en ljudinspelning innefattar att »communicate the sound recording to the public« och: »Communication to the public means making any work available for being seen or heard or otherwise enjoyed by the public directly or by any means of display or diffusion«. Har Doktor Kosmos medgivit detta?

Om inte annat kan man märka Skalmans inställning till lagen när Bamses dunderhonung stoppas i tullen eftersom det är förbjudet att föra in mat i landet. Skalman smugglar då in en tub ändå!

Larvig dans

2009-02-12T01:48:00.001+01:00

Det finns många exempel på hur äldre människor har uttalat sig negativt om ungdomens dans, men ibland dyker det upp överraskande positiva formuleringar också. I Idun 43/1929 skriver t.ex. Gustaf Näsström med anledning av en då aktuell fråga inom Sollentuna ungdomsförening där tonåringarna var emot att dansa »kulturella danser« som ringlekar (»det tycka vi är lite larvigt») och hellre ville dansa jazz och breakaway. Näsström står på ungdomarnas sida och delar helt och fullt meningen om »det lite larviga i att långa drasuter till moderna pojkar, som hänga näsan över skolbänken dagen lång, ska fjanta omkring i s.k. kulturell dans.« – »Ingenting är farligare än att göra nöjeslivet så kultiverat, att ungdomen finner det tråkigt. Då är det säkert klokare, att lära pojkarna och flickorna dansa jazz på ett kultiverat sätt«.
Naturligtvis kommer det ett provocerat genmäle ett par nummer senare som jag citerar eftersom den ger flera användbara tips till oss som dansar till jazzmusik!

[Jazzen] ska vara ogement rolig, säger man, men så är den också ganska nöjsam att åse alltifrån nybörjarens enkla kliv till jazzkonstnärens ekvilibristiska manöver. Det är de sistnämndas "stil", jag vill orda om en smula.

En kavaljer – man får väl huvudsakligen tillskriva honom äran av danssättet, ty damen har ju bara att följa efter – rusar iväg som vore han rädd för att komma för sent till tåget, men så plötsligt hejdar han sig som hade han glömt något hemma. Så vänder han och hämtar måhända detta för att på nytt rusa iväg igen.

En annan kliver helt försiktigt omkring på hälarna och vinkar med fotsulorna, som skulle han vifta adjö åt sin käraste vän.

Så finns det en typ som går omkring och ser ledsen ut och sätter ned fötterna försiktigt, som om han ginge på hal is och vore rädd att den inte höll.

En annan ser ut som om han allvarsamt föresatt sig att ändra sin moatjé till en krocketbåge, men en annan ser ut att vara i fara att knäcka ryggen på sig själv.

En struttar omkring och sparkar sig själv där bak, för att sedan med ett snabbt kast med benet framåt försöka trampa sin flicka på tårna.

En filur försöker genom en massa tvära vändningar och oväntade manöver locka sin partner att göra fel och falla ur takten, vilket inom parentes sagt sällan lyckas – de äro väl tränade.

Det är jazz, det. Det är stil, det. Inte är det larvigt inte. Nej, visst inte, herr Näsström.

Särskilt den där krocketbågeturen ska jag försöka mig på! Den som skrivit denna insändare var dock ingen gubbe direkt, som man kanske skulle tro. Det var Tore G. Wärenstam som fyllde 21 år under detta år. (Senare blev han tidningsman och moderat politiker.)

(Illustrationen är av Gösta Chatham till Gustaf Näsströms artikel.)

Har visor något värde?

2009-01-29T23:26:00.000+01:00

Staffan Malmgren skrev nyligen om Spotify, avtalsfrihet och kreativt skapande, bl.a. om det inte är bättre att ge uppmärksamhet till upphovsmakare som vill dela med sig av sina verk (som på Jamendo), än dom som avtalat med skivbolag som använder den värsta sortens missbruk av upphovsrättsmonopolen.

Jag tänker i viss mån så vad gäller ny musik, att det är i sig ett plus i hur hög grad folk själva sprider sin musik när jag väljer vad jag ska lyssna på, men en så stor del av det jag lyssnar på är gjort av folk som är döda nu. Då drabbas jag av hur andra hanterar deras upphovsrätt, oavsett vad de själva hade sagt idag.

Jan Myrdal skrev i höstas om hur dagens långa upphovsrätt är »kulturdestruktiv« och att han begärt hjälp av Författarförbundet att formulera ett testamente enligt vilket allt han publicerat blir helt fritt vid hans död. Jag väntar mig att fler författare, kompositörer med flera så småningom kommer att välja en liknande väg, men om det finns några föregångare till Myrdal i detta, så inte är det många.

Men självklart har tidigare författare, låtskrivare med flera inte kunnat ta hänsyn till dagens tekniska och upphovsrättsliga situation. Inte kan man väl dra dessa över samma kam som dom som använder dagens värsta upphovsrätts-olater?

Cornelis Vreeswijk är t.ex. född tio år senare än Myrdal, men dog redan 1987, innan de senare utökningarna av upphovsrätten. Hade han velat ha detta utökade skydd fram till år 2057? I »Preliminärt utkast till evt. funderingar kring mitt framtida testamente« skrev han så här:

Har visor något värde? Nu när man är död?
Så länge jag sjöng dem, fick jag dagligt bröd.
Nu ger jag dom till alla och envar.
Och jag menar att: visor tillhör alleman.
Den som ej kan sjunga lyssnar på dem som kan.
Och ingen vet vem visan skrivit har.
Visst får du ärva visorna, jag lämnade dem ju kvar.

Rotmos

2009-01-03T02:26:00.000+01:00

Allt fler av mina webbsökningar sker i gamla böcker. Det vill säga i inskannade böcker, på books.google.com, företrädesvis böcker gamla nog så att upphovsrätten har gått ut och jag får läsa texterna i sin helhet.

Om man till exempel slår upp rotmos i Svenska Akademiens ordbok ser man att deras första belägg är från 1884, i Mathilda Langlets Husmodern i staden och på landet. Men det var 50 år sedan det bandet av SAOB slutredigerades. Idag är det trivialt att göra en egen sökning och slå rekordet med 30 år! Då hittar man Berättelser af onkel Adam från 1854 av C. A. Wetterbergh. Att »koka rotmos och stufva potatis med persilja och steka fläsk« nämner en svärmor till sin svärson som exempel på vad en som inte riktigt ska räknas som hushållerska ändå klarar. För »med en hushållerska menar man en menniska, som kan laga mat åt folk – mat som icke är blott bondmat – mat som kan ställas på kungens bord«.

(Bilden ovan av Fritz Dardel är från lite senare i samma historia.)

Att rotmos är så högaktuellt just nu är för att det snart blir svårare att prata om det. Eller snarare att skriva om det. På mobiltelefoner alltså, eftersom ett av vinnarorden i tävlingen nyligen om ord att lägga till i T9-ordlistan är dess tenionym sötnos. Så snart kommer mobilerna envisas med »sötnos« när man försöker skicka sina rotmos-sms!

FRAsmakare

2008-12-22T23:54:00.000+01:00

Såhär dan för dan före dopparedan kom promemorian om ändringar i FRA-lagen och närliggande lagar. Liksom som vid omröstningen under fotbolls-EM så råkar de flesta ha annat för sig just nu.

Det är i alla fall tydligt att regeringen har tagit fasta på kritiken. Bland ändringarna i lag 2008:717 om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet kan man t.ex. märka att skall genomgående har bytts mot ska, och det ger ju ett mycket trevligare intryck!

God jul 1908!

2008-12-20T12:17:00.000+01:00

Årets julhälsning är liksom den förra året hundra år gammal och består denna gång av två fina bilder hämtade från Julklockan 1908. Den första är framsidan av Jenny Nyström och den andra av hennes svåger Georg Stoopendaal.

Uti det raska snöbollskrig
Den svenske gossen övar sig,
Att han en dag med hurtigt mod
Må stå en kämpe god!

MJ-SM

2008-11-24T22:14:00.000+01:00

I helgen var jag med i det första svenska mästerskapet i mahjong. Trots att jag inte är med på bilden ovan med alla medaljörer är jag ändå någorlunda nöjd med min sjundeplatsplacering. Lite fler bilder finns här och här (samma bilder).

WRGPT

2008-11-14T19:45:00.000+01:00

Nu har årets viktigaste pokerturnering WRGPT gått igång igen, och här kan alla mina fans följa hur det går för mig (och för några vänner).

Slutmässat

2008-09-28T03:42:00.000+02:00

Årets skörd från Bokmässan blev 28 serieböcker, 60 andra böcker och 5 tidskrifter, vilket var mer än jag hade tänkt. Jag skyller på Olof som inte slog mitt flipperrekord under lördagen. Hade han gjort det hade jag spelat flipper konstant under söndagen tills jag slagit tillbaks istället för att gå runt och köpa saker.

Då misslyckades jag ändå (tre gånger!) med att köpa Carl Johan De Geers Jakten mot nollpunkten som jag fick ett mycket positivt intryck av. När det på ett seminarium sades om honom att nu, 70 år gammal, efter att ständigt ha hållit på med olika konstprojekt sedan 60-talet, så verkar han få sitt genombrottsår kommenterade han: "Man får stå på sig lite som kulturarbetare." Så sant.

Istället ska jag nu sortera in böcker från Kring långvedsbrasan till Det är bara lite aids. Pust pes.

Bokmässan

2008-09-27T03:48:00.001+02:00

Två dagar har gått av bokmässan. och böcker i all ära, och intressanta seminarier om bl.a. en Ulrike Meinhof-biografi och om arkivering av Internet, men en höjdpunkt har varit att Kraft & Kultur har ett flipperspel i sin monter! Eftersom Olof slog mig där i torsdags så var jag tvungen att gå tillbaks dit dagen efter. När jag äntligen hade återställt ordningen kunde jag gå på seminarier igen, och det blev ett om Joanna Rubin Drangers nya seriebok Alltid redo att dö för mitt barn. Jag konstaterade att vi var 44 kvinnor och 7 män i publiken, trots (?) att det handlade om tecknade serier, och undrade om det spelar nån roll att hon låter bli att kalla sina tecknade serier för just tecknade serier.

Bronslur

2008-08-24T11:50:00.000+02:00

För tre år sen var jag för första gången med i en mahjongtävling. Jag åkte som nybörjare iväg på egen hand till Nijmegen i Holland och var övertygad om att jag skulle komma bland de allra sista, men till min överraskning kom jag i den övre halvan. Dessutom gick det så bra för mina lagkamrater (i det "internationella" laget med fyra olika nationaliteter) så att vi totalt kom trea i lagtävlingen och därför fick gå fram och bli bronsmedaljerade!

Strax efteråt visade det sig dock att arrangörerna hade räknat fel. Vi hade inte alls kommit trea, utan fyra, och fick lämna tillbaka medaljerna. (Men bilden har jag kvar!)

Nu i helgen var jag med i den första officiella mahjongtävlingen i Sverige, vilket var ett öppet Uppsala-mästerskap. (Förutom sjutton Uppsala-bor var där även med tre göteborgare, tre danskar och en österrikare.) Trots att det annars gått uselt för mig i mahjong på sistone så flöt det på väldigt bra denna gång. Efter två av fyra sessioner hade jag kommit först vid bordet i båda, och även efter ett sämre resultat i den tredje sessionen var jag en av två spelare i täten i hela turneringen. När jag så ledde vid mitt bord i den fjärde och sista sessionen när det bara var några minuter kvar såg det mycket ljust ut. Men när det var 40 sekunder kvar gav jag bort en mahjong vilket gjorde att jag bara kom på andra plats vid det bordet. Hur långt skulle detta resultat räcka?

Ja, guldmedaljen som varit så nära försvann, men det räckte till en bronsmedalj ändå, och jag fick stå på den virtuella pallen.

Fast strax efteråt visade det sig att arrangörerna räknat fel. Jag hade inte alls kommit trea, utan fyra, och fick lämna tillbaka till medaljen, och den korrekta vinsttrion såg istället ut så här:

Jag skulle ha kastat bronsmedaljen i golvet medan jag hade chansen.

Orvar

2008-08-08T16:20:00.000+02:00

Vem är Orvar? Här följer en torr Uppsala-kulturhistorisk exposé i detta viktiga ämne.

Det handlar alltså om puben på Norrlands nations här i Uppsala som heter Orvar. Om man läser i gamla nummer av nationstidningen Norrlands varjehanda ser man att detta namn först dyker upp i Norrlands-sammanhang 1962. I nummer 17/1962 står att "Klubb Norrlandia"

har varit namnet på de enormt uppskattade träffar för kvar-i-stan-studenter, som ordnats på Norrlands i sommar. Varje ons- och lördag har det varit dans i stora salen, TV i inre läsrummet, biografen Sprattelskrubben i nedre läsrummet och därtill allsång och öl i ölstugan »Zum gemütlichen Orvar».

Senare används "Orvar" allmänt som namn för den lokalen, oavsett vad den används till, men ursprunget var i samband med detta Klubb Norrlandia, som hade sin premiär 16 juni 1962. (Tidigare hade lokalen varit uthyrd till Almqvist & Wiksell.) Vadan då detta namn? Denna logga (från Norrlands varjehanda 18/1962) gör det lite klarare.

Den figur som här avbildats dubbelt upp heter nämligen just Orvar. En serie med honom gick regelbundet i Ergo från nummer 10/1961, från början med titeln "Recentioret Orvar skriver hem". Orvar har nyss kommit till Uppsala från Bjursås och skriver hem och berättar om olika aspekter av studentlivet i nästa varje nummer av Ergo, här ett exempel från 15/1961:

Seriens skapare hette Fredrik Clason. Han var själv inte med i Norrlands nation, och vad han tyckte om denna koppling vet jag inte. I en sen Orvar-serie (Ergo 17/1962) har Orvar själv, då ej längre recentior, varit på Norrlandia.

Men varför kallade Fredrik Clason figuren för just Orvar? Det namnet dyker för övrigt upp påfallande ofta i hans teckningar även innan serien börjar. Så i Ergo 4, 5 och 7/1961.

Jo, denna Fredrik hade en vän som hette Orvar som han plockade namnet från, och denna vän är min far. Nu ska jag gå till Orvar. Jag tycker jag borde få gratis öl där på grund av min nära koppling!

Hyperkorrektion

2008-07-28T10:09:00.000+02:00

Visst retar ni er också på alla dessa irriterande sammanskrivningar som man ser hela tiden, som på denna meny. Det var bättre förr!

Tillägg: Blogger fick visst för sig att försämra bildkvaliteten på den överförda bilden vilket gjorde texten lite svårläst. Det står

Tips

Pasta med Köttfärssås 84:–
Stektfalukorv med ägg och stektpotatis 79:–
Räksmörgås 74:–
Bakadpotatis med skagenröra och sallad 82:–
Croque Monsieur 72:–

Herräng 2008 Week 1

2008-07-06T23:09:00.000+02:00

I've spent the last week at the Herräng Dance Camp, and because of the international character of that camp these random impressions from the camp are in English.

Last year I brought a pedometer, but I forgot to do that this year so it's hard to compare, but I think that I've been dancing more in the night than previous years. The last three nights before classes I slept four, four and three hours, respectively, before a particularly exhausting last day of classes, including a fast routine with Hanna & Mattias with lots of jumps which left me lying panting on the grass.

In spite of that I didn't sleep at all the night after that, but kept up during all the Friday party, dancing until the breakfast opened at eight o'clock. Even then I left the dance floor more because of hunger and leader/follower imbalance than because of being tired. I still find it amazing how much energy you get from dancing.

I was happy with my group, IA1, which contained some of my favourite followers to dance with, both some that I already knew of, and some new.

Wikipedia says that C Jam Blues (aka Duke's Place) by Duke Ellington has been performed by countless other musicians. At one time eleven different versions were being played back-to-back in the library! I happened to be dancing when the dj started this crazyness, so I thought I should outlast the whole set, even though I didn't know many songs there would be. After dancing a couple of songs each with different partners I had run out of followers after nine songs, and the dj kept on. I ran around looking for someone to dance with and had to go to the couple in the sofa who looked like they would prefer to sit together and not dance at all, least of all with anyone else than each other. It's an emergency! You have to dance with me! I pleaded, and I'm happy to say she obliged.

But Herräng is not only dancing. I've also won a Petanque competition, been thrown out of a casino, juggled and eaten lots of brownies. Now after some sleeping and laundry I long to get back again!

I've taken some pictures that are available at Orkut and at Facebook.

En misslyckad helgardering

2008-06-17T23:47:00.000+02:00

Det är många spännande matcher på teve nu. Idag följde jag den viktigaste. För säkerhets skull helgarderade jag, dvs. jag satsade pengar på ladbrokes.com på att FRA-lagen skulle gå igenom. Då skulle jag få i alla fall nån tröst när den onda sidan vann, tänkte jag.

Alice Åström (v) tog tidigt hand om bollen på ett förtjänstfullt sätt, men senare tog motståndarna över bollen. Det stod fortfarande 0—0 i pausen.

Åskådarna var mest nyfikna på vad Fredrick Federley skulle göra när han väl fick bollen, och när han väl fick det var spänningen total. Han dribblade först iväg mot ena målet men sen vände han och dribblade mot det andra. Så snurrade han runt litegrann medan han såg ut att vara nära bristningsgränsen och det slutade med att han ställde några färdigskrivna frågor som fick färdigskrivna svar av Sven Tolgfors. Och därmed fick vi veta vad som redan var bestämt, nämligen att förslaget ska gå igenom, men först efter en snabb återremiss och lite kosmetiska ändringar.

Så min helgardering misslyckades totalt. Det blir fel resultat och jag förlorar min insats!

En tallrik full med skridskor

2008-06-16T02:51:00.000+02:00

Jag har så mycket kvar att lära om fotboll. I lördags sa t.ex. en av kommentatorerna att en spelare föll ihop som en tallrik skridskor, och jag har fortfarande svårt att se detta framför mig.

Svenska i Google Translate

2008-05-16T16:46:00.000+02:00

Sedan några dagar klarar Google Translate även svenska, och jag har roat mig med att se efter hur den översätter olika saker från svenska till engelska. Ibland imponererar detaljkunskaperna om t.ex. namn, vilket gör att

Mumintrollet och Snorkfröken bor i Mumindalen

blir

Moomintroll and Snorkmaiden live in Moominvalley.

Men annat är inte lika imponerande:

Den gubben gick inte → The jack-Failed
Det rockar fett. → The coats of fat.
Vi åker bil till Grönköping. → We shift from cars to Warshaw.
I jul är det dags: Kalle Anka → In July, it is time: Toy Story

Detta roar Per och såna. (Eller översatt till engelska: "This amuses Per and such high capacities.")

$43054

2008-05-06T22:50:00.000+02:00

Jahapp, då är jag utslagen ur WRGPT och fick $43054 i låssisar i pris för min placering på 46:e plats. Då ska jag inte tjata mer om det förrän WRGPT18 startar i höst.

... men först medalj

2008-04-13T21:22:00.000+02:00

I lördags spelades mahjongtävlingen MCR Open Danish Championship 2008 i Köpenhamn. Jag var där! Min placering blev måttliga 24 av 36 deltagare, förutom de individuella resultaten var det även en lagtävling och i mitt Uppsala-lag (om fyra) fanns även Hans som kom fyra och Jonas som kom tvåa, vilket totalt gjorde att vi vann tävlingen! Redan den första gången jag var med i en mahjongtävling fick jag en medalj (med då brons) om halsen, men strax efteråt kom arrangörerna på att de räknat fel och begärde tillbaka medaljen, men den här gången fick jag med den hem!

Bilden ovan på de medaljbehängda Uppsalahjältarna Hans, Per, David och Jonas är tagen från http://uk.mahjong.dk/activities/dmint/2008/, där det även finns mer bilder och resultat.

In the money!

2008-04-10T17:54:00.000+02:00

WRGPT är en gammal ärorik årlig pokerturnering på nätet som startade långt före nätpokerboomen – själv är jag med för elfte året nu. Det kostar $10 000 att vara med, men det är bara låssisar. Därmed har jag spelat bort en hel del låssisar genom åren, så det glädjer mig att jag i år fortfarande hänger kvar när det är 99 deltagare (av ursprungliga 1133) kvar, eftersom det är så många som får priser (även dom i låssisar förstås)! Ettan i år får $2 537 354, men det räcker med att jag kommer tolva eller bättre för att jag totalt med alla års deltagaravgifter äntligen ska ligga på plus!

Let's play steak!

2008-03-04T23:47:00.000+01:00

Efter ett litet inläggningsryck på Librarything har jag nu lagt in över 5000 böcker där. Därmed har jag det största inlagda biblioteket i Sverige. Hurra, jag vinner! (För det är väl en tävling?)

Jag sorterar min facklitteratur efter SAB, som svenska bibliotek. En rolig sak tycker jag är att en del klassifikationskoder återanvänder hela eller delar av klassifikationssystemet för en del av koden och hur det definierar en del rätt oanvändbara koder på köpet.

T.ex. är "Dg" koden för etik och till det kan man lägga en kod för vad det är etik angående. Så eftersom t.ex. "Pu" är "Datorer och databehandling" kan en bok om etik för databehandling hamna under "Dgpu". På samma sätt kan man förstås bilda t.ex. koden "Dgrdca" för etik i biljard, trots att det förmodligen inte finns några böcker i detta ämne. Eller varför inte "Dgdgrdca" för etiken kring biljardetik. Mer exempel på klassifikationskoder som det antagligen inte finns några böcker till (än!):

Epabaf = Undervisning i välskrivning på högskolan
Eabqbgepa = Undervisning i stenografi för sanskrit
Oeöqccac = Juridiken kring knyppling
Qimubbbd = Handel med floder, älvar och åar
Aacfexckba = bibliografier över verk om teologisk etik angående yrkesval till påve

Vackra och fula häxor

2007-12-27T20:53:00.000+01:00

»Min näsa blir alltid lite mjuk så här kring jul», för att citera Kalle Anka, men nu börjar julförkylningen ge med sig. Tydligen har jag varit lite mjuk i huvudet också, för när jag såg om Trollkarlen från Oz på tv brast det i logiken och jag tyckte att Dorothy blev förolämpad av den goda häxan Glinda:

Glinda: Are you a good witch, or a bad witch?
Dorothy: Who, me? Why, I'm not a witch at all. I'm Dorothy Gale from Kansas. [– – –] Witches are old and ugly. [fnitter hörs] What was that?
Glinda: The Munchkins. They're laughing because I am a witch. I'm Glinda, the Witch of the North.
Dorothy: You are?! Oh, I beg your pardon! But I've never heard of a beautiful witch before.
Glinda: Only bad witches are ugly.

Jag är inte den första som tänkt fel här och fått för mig att Glenda implicerade att Dorothy är ful. Saturday Night Live har gjort en sketch där Dorothy själv tar illa upp här:

Dorothy: Hey! Wait a second. You just asked me if I was a bad witch. What are you trying to say?

Men det är ju feltänk! Det Glenda har sagt är att ful implicerar stygg, inte tvärtom. Om hon hade ansett att Dorothy var ful skulle hon därför inte behöva fråga, utan vetat hur det legat till, så tvärtom tyder hennes fråga på att hon anser att Dorothy inte är ful. Vackra häxor finns det tydligen både goda och onda.

Hela det här suspekta sambandet mellan utseende och godhet slipper man i boken som filmen bygger på. Vackra, eller i alla fall charmiga, är hursomhelst många av Denslows illustrationer till boken. Se bara:

Hela boken finns på Library of Congress.

God jul 1907!

2007-12-23T02:40:00.001+01:00

En julhälsning från 100 år sen, från jultidningen Jultomten, med en vacker Jenny Nyström-bild, halvdant återgiven med min trasiga kamera.

Den finaste berättelsen inne i denna jultidning tycker jag är den av Anna M. Roos om lilla Fanny som leker indianer med sina storebröder. De är inspirerade av Prärieblomman – »en högst intressant indianbok, som alla syskonen läst med förtjusning«. Bokens författare var britten Charles August Murray som skrev den efter att själv ha tillbringat några månader med en pawnee-stam 1835. På väg hem blev han kär i en amerikanska vars far förbjöd deras äktenskap. Detta bakade Murray in i sin indianbok som kom ut nio år senare, så att han genom den visade sitt fortsatta intresse. När den trilskande fadern sedan dog ytterligare fem år senare så kunde äntligen Murray gifta sig med sin utvalda, som dog i barnsäng året därefter. Så kan det gå.

Det var dock inte dessa delar av boken som Fanny fastnat för, och hon ville inte spela Olitipa i leken, som hennes bröder ville ha henne till. »Nähej, protesterade Fanny, jag vill inte vara Olitipa, hon var bara en flicka, hon var aldrig ute och krigade; jag vill vara Wingemund.« Hon får dock ge med sig inför broder Eriks argument att »du är ju bara en flicka«, och hon blev »undergivet Olitipa och lät sig bortrövas av Svarta Vargen och befrias igen av Krigsörn och tillagade åt dem båda välsmakande rätter av blåbär och harsyra, serverade på stora groblad. Men hon tyckte inte, att leken var rolig«, och efteråt blev hon desto mer bedrövad när hon insåg att det inte bara vara i leken hon inte fick bli krigare, utan det skulle i än högre grad gälla i verkligheten. »Hur skulle det då gå med hennes framtidsplan, hennes käraste dröm« nu när hon »inte skulle få kämpa för Sverge, inte få dö för Sverge – bara för att hon var flicka!«

Det slutar lyckligt i alla fall, genom att hon gör något för Sverge ändå när hon medverkar till att en tvåårig föräldralös gosse nog får ett gott hem istället för att hamna på fattigstugan. Som faster Henny säger: »Om den lille gossen får ett gott hem – såsom jag tror han får – och om han blir en bra karl, så har Sverge gagn av att du offrat din lekstuga.« Det sägs inte, men man kan väl ana att denne gosse kanske kan bli en god soldat som får dö för Sverge istället, i Fannys ställe.

Bokens författare gjorde sig i övrigt känd genom att vara med om att orsaka krig mellan England och Persien 1856–1857, samt att importera den första flodhästen till England, vilket gav honom smeknamnet Hippopotamus Murray.

Synnerligen kvalificerade användare

2007-12-18T02:41:00.000+01:00

Jag bläddrar i Mikrodatorn 1/1982 såhär 25 år efteråt, och stöter på detta citat om AI, taget från "en intern PM från Datadelegationens kansli, oktober 1981". (Datadelegationen tillsattes 1980 med Olof Johansson som ordförande, och lades ner 1985.)

Datasystem får inte utvecklas till att efterlikna människor.

För närvarande finns en rätt omfattande utveckling att framställa datasystem som i olika avseenden efterliknar människor och har människors funktioner. Det är fråga om rutiner och system som kan klara av följande funktioner:
Att kunna se.
Att kunna höra.
Att kunna tala.
Att kunna fysiskt känna.
Att kunna tolka indata och associera.
Att kunna värdera indata mot en lagrad kunskapsbas och välja åtgärd.
Och slutligen att kunna lära sig av nya indata, som systemet mottar, dvs. tillföra sin kunskapsbas nya data och förändra de beslutsregler som systemet använder.

Sådana system går under benämningen "system med funktioner för artificiell intelligens". De skulle kunna komma i drift under 1990-talet och därefter. Dessa system är svåra att begripa och förstå, samt kräver för att uppnå detta särskilt omfattande kunskaper av de som skall utnyttja systemet. De kan bli ett hot mot människorna. Det bör därför övervägas att införa restriktioner mot att använda sådana system i vårt land, såvida det inte är fråga om synnerligen kvalificerade användare.

En sån tur att vi här i framtiden alla är synnerligen kvalificerade!

Tusental

2007-12-11T13:03:00.000+01:00

Att lägga in böcker på Librarything är fortfarande roligt. Jag märkte inte av när jag hade kommit upp till tusen böcker, men när jag lade in Landet utanför av Maria Gripe märkte jag att det blev bok tvåtusen och firade det genom att läsa den. Igår kväll kom jag upp till tretusen, men det var Nusvensk frekvensordbok baserad på tidningstext, del 2, köpt för 49,50 på rea på Studentbokhandeln för länge sen. Det är en mastig volym på 1066 sidor med många ordlistor över hur vanliga ord var i svenska tidningar 1965, och det kändes inte lika lockande att läsa som Gripe, men nånting kan man ju göra.

Jag plockade ut de hundra vanligaste geografiska namnen från lista 1.1.6.11 där med egennamn i frekvensordning. De är i tur och ordning Sverige, Stockholm, England, Frankrike, Europa, Paris, London, Tyskland, Danmark, Norge, Göteborg, York, Malmö, Finland, Kina, Moskva, Sovjet, Washington, Amerika, Vietnam, Rhodesia, Italien, Uppsala, Storbritannien, Lund, Sovjetunionen, Köpenhamn, Spanien, Skåne, Västtyskland, Berlin, Österrike, Ryssland, Rom, Indien, Afrika, Wien, Sydafrika, Norden, Schweiz, Holland, Småland, Algeriet, Nordvietnam, München, Peking, Israel, Jugoslavien, Japan, Pakistan, Skandinavien, Polen, Örebro, Australien, Kuba, Asien, Kanada, Norrland, Sydvietnam, Atlanten, Bonn, Island, Kiruna, Hollywood, Östersjön, Ungern, Sydamerika, Norrköping, Oslo, Västberlin, Västeuropa, Helsingfors, Öland, Grekland, Medelhavet, Hanoi, Skövde, Sydöstasien, Belgien, Halmstad, Växjö, Chicago, Kalmar, Genève, Portugal, Madrid, Bryssel, Sydsverige, Östtyskland, Dalarna, Kongo, Marocko, Halland, Umeå, Gävle, Hälsingborg, Skansen, Bulltofta, Jönköping, Tjeckoslovakien

(Tittar man istället på personnamnen så ser man snart att bland de hundra vanligaste förnamnen i svenska tidningstexter 1965 är det 9 kvinnonamn och 91 mansnamn. Jag undrar hur det ser ut idag.)

Jag tänkte försöka få en bild av vilka delar av världen som är mer eller mindre på tapeten idag än då, så därför jämförde jag detta med antal träffar jag får om jag söker på samma namn på news.google.se och kalibrerade siffrorna för att få ungefär samma mått. En del är väl självklart. Det lär skrivas mindre om Östtyskland nu när det inte finns längre, t.ex. Annat är kanske inte lika självklart. Här är listan sorterad med namn, frekvens då, frekvens nu och kalibrerad relativ förändringen i procent, sorterade efter det sistnämnda, så först kommer det som relativt sett nämns oftare idag och sist Sydvietnam som inte fick en enda träff när jag sökte och alltså har gått ner med hundra procent.

Umeå	11,16	1032	+611
Jönköping	10,34	760	+465
Norrköping	19,05	1211	+389
Kalmar	13,60	856	+384
Gävle	10,96	659	+362
Halmstad	14,55	779	+312
Halland	11,18	477	+228
Skåne	46,95	1943	+218
Örebro	27,32	1024	+188
Madrid	12,47	450	+177
Växjö	14,50	494	+162
Malmö	104,90	3112	+128
Portugal	12,48	347	+114
Helsingfors	17,26	471	+110
Ryssland	45,14	1223	+108
Uppsala	72,51	1866	+98
Dalarna	11,49	291	+95
Bryssel	12,44	302	+87
Spanien	48,44	1156	+83
Göteborg	129,00	2921	+74
Asien	22,33	502	+73
Stockholm	412,60	8509	+59
Skövde	15,55	311	+54
Finland	93,45	1867	+54
Japan	28,89	543	+44
Sverige	649,00	11911	+41
Lund	70,82	1269	+38
Kanada	21,85	369	+30
Oslo	18,33	307	+29
Polen	27,42	437	+23
Norden	39,30	631	+23
Australien	26,92	425	+21
Norrland	21,41	317	+14
Europa	185,80	2760	+14
Grekland	16,56	242	+12
Kina	90,93	1308	+11
Östersjön	19,41	258	+2
York	110,20	1407	-2
Belgien	14,55	185	-2
Danmark	137,10	1688	-5
Indien	40,87	501	-6
Schweiz	36,34	440	-7
Tyskland	142,10	1697	-8
Öland	16,63	195	-10
Afrika	40,14	457	-12
Köpenhamn	56,40	636	-13
Israel	29,33	326	-15
Island	20,59	221	-17
Chicago	13,68	139	-22
Italien	77,44	771	-23
Österrike	45,19	455	-23
Kiruna	20,02	193	-26
Storbritannien	71,27	680	-27
Holland	34,80	332	-27
Sydafrika	39,76	357	-31
Norge	135,10	1183	-33
Peking	29,90	259	-33
Berlin	45,79	376	-37
Hollywood	19,62	156	-39
Skansen	10,56	82	-40
Småland	32,09	231	-45
Sydamerika	19,06	129	-48
London	169,20	1115	-49
Ungern	19,16	128	-49
Skandinavien	27,78	171	-53
Kongo	11,48	62	-58
Genève	12,76	66	-60
Marocko	11,29	57	-61
Rom	41,09	201	-62
Pakistan	28,18	130	-65
England	220,10	963	-66
Wien	40,07	178	-66
Västeuropa	17,33	77	-66
Atlanten	20,93	90	-67
Medelhavet	16,09	69	-67
Frankrike	213,70	861	-69
Moskva	90,07	347	-70
Sydsverige	12,39	49	-70
Washington	84,78	325	-71
Paris	184,30	634	-74
München	30,66	93	-77
Tjeckoslovakien	10,30	25	-81
Kuba	26,44	62	-82
Jugoslavien	29,03	66	-83
Sovjetunionen	59,87	94	-88
Amerika	84,15	108	-90
Vietnam	79,04	102	-90
Hanoi	15,87	19	-91
Östtyskland	12,19	14	-91
Algeriet	31,91	28	-93
Sovjet	89,68	71	-94
Västtyskland	45,94	15	-97
Bonn	20,78	7	-97
Västberlin	17,80	5	-98
Bulltofta	10,42	3	-98
Rhodesia	79,03	9	-99
Nordvietnam	31,66	3	-99
Sydöstasien	15,16	2	-99
Hälsingborg	10,88	1	-99
Sydvietnam	21,30	0	-100

Att så många svenska ställen har högre siffror nu kanske bara beror på att det inte är riktigt samma slags källor som har använts, men att en del ställen ändå har markant lägre siffror nu tycker jag är intresseväckande. Varför har Småland gått ner 45% medan Halland och Skåne går upp? Varför har Kiruna gått ner medan andra svenska städer gått upp, i synnerhet Umeå? Frågor frågor.

Böcker böcker böcker

2007-12-02T19:49:00.000+01:00

Äntligen har jag börjat lägga in böcker i större omfattning på Librarything. En hel del återstår, men det går redan att rota i en del av mina bokhyllor.

WRGPT

2007-11-22T22:41:00.000+01:00

I detta ofta uppdaterade diagram kan man se hur det går för mig och några andra viktiga människor i WRGPT.

Kronblom 90 år

2007-11-09T16:08:00.000+01:00

Idag fyller Kronblom 90 år. Grattis!

Annonspoesi

2007-10-25T23:34:00.000+02:00

I UNT lördagen den 31 augusti 1935 stod följande annons införd under rubriken Lediga platser, kvinnliga. Härlig meter – bör läsas högt!

Stillsam pålitlig 15-åring
från allvarligt arbetsamt hem får lärorik plats att hjälpa präktig kamrat i finare hem. Tel. 3226.

Björntråd

2007-10-10T22:13:00.000+02:00

Ingen kan väl undgå att vara intresserad av björntråd? Hur länge har det funnits? Varför heter det som det gör? Och vad heter det på engelska? Jag tänkte väl att jag har tummen på tidens puls!

Engelska först. I Stora svensk-engelska ordboken står det att det heter "bear cotton thread". Det låter ju lovande, men det visar sig vara en ordboksfras som det bara finns två googleträffar på!

Den ena träffen är en historia från alt.sex.stories.moderated. Närsammanhanget är

Magdalena held the little brave fighter tight as Cata shut him up. She counted twelve stitches and figured the bear cotton thread would serve its purpose.

och jag har inte vågat läsa så mycket runtomkring. Den antagligen skabrösa historien är skriven våren 2005. Det framgår annorstädes att denne upphovsmans efternamn är Karlsson, så antagligen är det en svensk, så han kan väl ha slagit upp i samma ordbok som jag.

Den andra träffen är från en rysk (!) text som innehåller denna engelska fras. Även här visar det sig dock vara ett svenskt ursprung, för texten är en översättning av Per-Olov Enquists Nedstörtad ängel från 1985. Jag slår upp i originalet där Enquist skriver

Hon hade därför, från sin egen privata handväska, tagit upp en helt vanlig nål och dessutom något som måste ha motsvarat det svenska begreppet "björntråd"; hon skriver "a bear cotton thread". Så hade hon helt enkelt tagit stoppnålen och trätt på björntråden, och, trots att hon varit mycket upprörd, försökt bemanna sig. Och så satt igång med arbetet.

(Arbetet är att sy fast ett huvud på en kropp!)

Så Enquist har samma ordbok han också! På stadsbiblioteket hittar jag översättningar av Nedstörtad ängel till flera språk och ser att både den finska och franska översättaren förtydligat engelskan till "a string of bear cotton thread". Vad jag mest undrar är vad den engelska översättningen har gjort av detta, men den hittar jag tyvärr inte i Uppsala. (Den finns, utlånad, på Stockholms stadsbibliotek.)

Så varifrån kommer denna engelska fras som bara verkar vara känd i Sverige? Jag hittar den i Svensk-engelsk ordbok från Läromedelsförlaget/Språkförlaget i en andratryckning från 1970. Förstaupplagan är från 1968 och jag orkar inte kräva fram den för att se om detta är med bland det hundratal ändringar som tillkom i andratryckningen enligt förordet eller om det var med från 1968. Sen har det hängt med i ordböcker det står Esseltes och senare Norstedts på.

Men varifrån de plockat detta fortsätter att vara en gåta för mig.

Hur gammalt är ordet "björntråd"? I NEO står det "HIST.: sedan 1949". (Så i nätupplagan, som väl ska vara senaste ordet. I minst nån tryckt utgåva står det istället "åtm. sedan 1940-talet".) Äldre än så är det i alla fall! Ordet finns inte som uppslagsord i SAOB (det bandet slutredigerades 1912), men nämns två gånger däri varav den tidigaste är den under uppslagsordet "rulle" där "En rulle björntråd" citeras från Östergrens Nusvensk ordbok.

Inte heller Östergren hade med det som eget uppslagsord (i band I från 1919), men det nämns alltså under Rulle i band V (1938). Jag kan alltså klå NEO i alla fall, men jag skulle ha velat hitta bra mycket äldre förekomster. Anledningen till att jag överhuvudtaget började kolla upp björntrådar är på grund av mina undersökningar i kronologin i Emil i Lönneberga. Ordet står nämligen med i Än lever Emil i Lönneberga när Lina ska få en tand utdragen. Är det en anakronism?! Kan det verkligen ha funnits björntråd i Emils Lönneberga utan att den märkts av mer i tryck tidigare?

Det finns dock "bjørnetråd" på norska och danska också, och danskarna kommer till undsättning! Ordbog over det Danske Sprog berättar:

Bjørne-traad, en. en slags stærk traad, der har en bjørn som fabriksmærke. OrdbS.

Detta är redan band 2 från 1920 och OrdbS syftar på anteckningar till ordboken från 1918. Om det då hade funnits ett trådmärke i Danmark med en björn på framsidan ett tag så hade det väl kunnat finnas i Sverige också.

I Hemmets handarbetslexikon från 1989 står det mer specifikt att denna ursprungliga artikel var engelsktillverkad. Så en björn på engelska trots allt? Hur såg björnen på denna produkt ut? Finns den kvar? När kom den? I England? Danmark? Sverige? Hette den nåt med björn eller var det bara vad den kallades? Spred sig ordet "björntråd" om sådan stark tråd tidigt även till andra märken? Jakten går vidare!

Fina affärer

2007-10-04T22:22:00.000+02:00

Jag är verkligen en fena på att göra fina affärer. Se bara på detta kvitto vilken kraftig rabatt jag har fått!

Dessvärre så motverkade örenavrundningen mina intressen, men man kan inte få allt. Detta var inte alldeles nyss, utan 1999, men det har väl inte hänt så mycket viktigare sen dess. För att citera en ruta i Hvar 8 dag av den 3 januari 1909 som jag läste nyligen:

HVAR 8 DAGS flesta "nyheter för dagen" ha måst hämtas från utlandet – det är ett bevis, så godt som något, hur fritt från händelser vårt land varit den senaste tiden. Hade något inträffat hade det synts i H. 8. D. – det vet nog en hvar och förebrår oss intet.

Försvarshemligheter

2007-10-01T18:05:00.000+02:00

Helt oplanerat råkade jag stöta på min militäre vän på en tågstation. Han var där med två kolleger som han presenterade mig för. Den ena av dom tittar förvånat på min plastkasse. Det visar sig att den inte är helt ogenomskinlig, och den text som syns lite halvddant är "TOPPMILITÄRA FÖRSVARSHEMLIGHETER", "STRÄNG KONFIDENTIELLT! Får ej avlägsnas ur försvarsstabens arkiv". Det fick jag av honom, säger jag, och pekar på min vän och går därifrån. Det kändes som ett bättre svar än att hala fram 1967 års årgång av humortidningen Hjälp! som råkade ha denna "skämtsamma" baksida. Jag ville ju inte ta fram mina tidningar i regnet.

Jag hälsar eder, kära små rutiga barn!

2007-09-29T19:08:00.000+02:00

Bokmässan pågår för fullt och jag går runt och känner mig nöjd med att jag inte köper på mig alldeles för mycket. Men en del blir det.

Bland annat har jag köpt Ur-Pippi, som visst kom redan i våras. Det är förstaversionen av Pippi Långstrump, alltså den version som Bonniers refuserade och som Astrid senare arbetade om till den version som Rabén och Sjögren gav ut. Trots att jag tycker innehållet är mycket intressant tog det ändå emot, eftersom boken är typografiskt misslyckad.

Den är satt i skrivmaskinsstil, vilket jag tycker är vansinnigt! Jag gissar att man funderade på att ge ut en faksimil av Astrids maskinskrivna original och att det var den funderingen som mynnade ut i denna meningslösa halvmesyr. Därmed har man fått en mer svårläst och ful text med understrykning och s p ä r r n i n g med hela blanksteg utan att man får de fördelar som trogenhet mot originalet ger.

På omslagets insida finns första och näst(!) sista sidan i originalet återgivna, och av detta framgår att man hursomhelst inte ens använt samma skrivmaskinsstil som på Astrids maskin. På dessa två sidor finns förresten att par rättade felslag, men dessutom en onödigt ändrad interpunktion, troligen av misstag, och en rättelse av "Sydamerka" till "Sydamerika", vilket jag inte alls är säker på var ett felslag på skrivmaskinen (det är Pippi som säger det). När man hittar missar på en så liten del av texten undrar man ju hur många det finns i hela texten.

Innehållet är viktigare än utformningen, och visst är det roligt att denna originalversion av Pippi har publicerats, och kommentarerna av Ulla Lundqvist som jag inte har läst än är säkert bra, men ändå bock i kanten åt Rabén och Sjögren till den hemska utformningen. Dom borde verkligen ha vetat bättre.

Ja, det får väl räcka med rant om något som i praktiken inte stör så mycket och ...

Nej förresten, jag fortsätter: Dessutom, även om man nu har fått för sig att sätta texten i ett jämnbrett typsnitt för att efterlikna skrivmaskin så stör det att som här ha ett styckeindrag som inte är ett helt antal blanksteg utan mellan fyra och fem tecken brett. De rader som inleder stycken är alltså lite förkjutna mot andra rader så att tecknen där inte följer det rutmönster som det blir på andra rader. Vansinne!

Akta dig för Leipziger-mässingen!

2007-08-14T23:21:00.000+02:00

Tjoho! Knäppupp-filmen Ratataa går på teve i morgon. Den är väl inte helt helgjuten, men mycket är bra, och med Hasse Ekman, Povel Ramel, Martin Ljung, Gunwer Bergkvist med flera så är det inte att undra på.

När jag skulle plocka fram den på video för att se om efter Povels bortgång så hittade jag inte min inspelning, så jag tackar SVT för denna möjlighet att komplettera. (Jag har trettio andra filmer av Hasse Ekman på band. Rah rah, och jag äter guldfiskar levande också.)

Nu har jag dessutom sett om Ingmar Bergmans komedi Sommarnattens leende nyligen, som är en av de filmer som Ratataa parodierar, vilket lär göra det extra roligt.

2007-08-02T23:20:00.000+02:00

Med anledning av Bergmans död har jag sett (om) några Bergman-filmer på sistone, senast Ansiktet i vilken jag tycks ha en släkting.

Avbryt detta förnedrande skådespel!

Sting!

2007-08-02T00:37:00.000+02:00

Jag har klarat mig undan hela livet. Men så plötsligt vid midnatt kryper en groggy geting runt på golvet och får för sig att sticka mig i foten. Jag har inte blivit stucken förut och heller aldrig smällt ihjäl en geting förut, men nu har kriget börjat. They drew first blood, not me!

Herräng, vecka 3

2007-07-22T16:13:00.000+02:00

Efter att ha sovit i en vecka åkte jag tillbaks till kollot i Herräng vecka 3. Experimentet med stegräknare gav

söndag: 25 725
måndag: 22 613
tisdag + onsdag: 45 112
torsdag: 30 070
fredag: 26 047

dvs. ett snitt på 24 928 steg under kursdagarna.

På denna veckas innelista finns morgonmöten, Cabaret Verboten och Hasse & Marie och på utelistan Harry Potter och golf. Kabarén var enligt flera den bästa nånsin. Jag hade anmält ett bidrag men drog in det senare, så det var kanske min förtjänst att det blev så bra!

Jag tog några foton.

Herräng, vecka 1

2007-07-08T17:16:00.001+02:00

Första veckan av Herräng Dance Camp är över. Nu är jag trött och stel. Jag hade med mig en kamera, men tog väldigt få bilder.

Bästa kabarénummer: I'm a lindy-hopper, and I'm OK, I dance all night and I dance all day.
Årets innedans: Bugaloo
Årets inneår: 1982

Idag har jag köpt en stegräknare. Nästa gång ska jag ta reda på hur många steg det blir på en vecka.

Europamästerskap

2007-06-27T17:30:00.000+02:00

Över midsommarhelgen spelades Europamästerskap i mahjong i Köpenhamn. Här ses mina lagkamrater i Uppsala samla ihop sig inför bilresan.

Efter den bilresa som enligt google maps skulle ta 7 timmar och 43 minuter kom vi till registreringen och mötte de andra spelarna. I många länder var det hård konkurrens om platserna till EM, och man kunde anta att de asiatiska spelare som var med i detta öppna EM också var tämligen bra, så jag räknade med att ganska säkert hamna bland de tio sämsta. (Det var 136 deltagare. Om det var en slump att antalet deltagare var lika många som antalet mahjongbrickor om man inte räknar blommorna vet jag inte. Eftersom denna form av mahjong (MCR) till skillnad från en del andra varianter använder dessa åtta extrabrickor så borde det väl ha varit 144 deltagare istället i så fall.)

Nästa dag, midsommarafton, började tävlingen och efter lite strul med lottningen fick jag möta mina första motståndare; från vänster till höger Nusreta Mauthner (ba), Michel Van Damme (be) och Antonio Guillamón Rubi (es). Den förstnämnda vann och kom i slutändan fyra i hela tävlingen, och blev därmed den jag mötte som kom bäst placerad. Själv kom jag tvåa vid bordet och kände genast att det kanske inte behövde gå så illa som jag hade räknat med!

I andra sessionen mötte jag Yuri Tezuka (jp), Peter Van Damme (be) och Claes Schütt (dk). Peters bror Michel som jag slog i förra omgången varnade sin bror för mig innan vi började spela, men jag var helt ofarlig och kom sist.

Så i dagens sista session mötte jag Nuria Noguera Nicolá (es), Brian Krog (dk) och Sune Korreman (dk) och kom efter båda danskarna, på tredje plats. Det delas ut fyra bordspoäng till vinnaren i varje session, två till tvåan, ett till trean och inget till fyran, så efter första dagen hade jag tre bordspoäng.

Både Hans och Jonas i mitt lag hade råkat ut för att få varsin mahjong borträknad av de nitiska domarna för att de inte hade flyttat den bricka som de gjorde mahjong på till sina andra brickor innan de började räkna poäng! De ska man nämligen göra står det i reglerna, även om det kändes som en rätt fånig teknikalitet. Nästa dag skulle jag verkligen se till att jag inte också råkade göra så! Jag fick höra på morgonen att domarna hade dömt på detta sätt i tjugo fall under första dagen!

I midsommardagens första session mötte jag Henrik Krogh Nielsen (dk), Tom Sloper (us) och Freddy Christiansen (dk). Roligt att se Tom Sloper på riktigt som håller i en omfattande FAQ om mahjong. En annan spelare råkade göra just det där misstaget och fick ett påpekande från en motspelare, men inte mer än så, då ingen yrkade på något straff och ingen domare fanns i närheten. Jag kom hursomhelst tvåa vid bordet och kände att jag var på gång igen! I och med detta låg jag på plats 92 av de tävlande. Inte så bra kanske, men bättre än jag hade trott innan.

I femte sessionen mötte jag Hannu Pajula (fi), Sune Gjeding Thomsen (dk) och Yukari Kugimiya (jp). Just när jag gav bort en mahjong till Hannu så stod det en domare bakom honom och påpekade att han inte flyttat brickan som han skulle! Mahjongen räknades alltså inte och vi fortsatte handen. Även om jag tyckte att regeln var fånig så var det en skön räddning för mig nu, för jag låg lite före Hannu just då och ville inte att han skulle gå om mig. (De andra spelarna låg båda rätt långt före oss.) Ett par varv senare kan jag själv ropa mahjong istället!

Men då har jag blivit så nervös och upprymd så jag börjar räkna poängen innan jag kommer på mig själv, och bakom står samma domare kvar som nyss dömde bort Hannus mahjong och dömer förstås i konsekvensens namn bort min också. Såååååå onödigt! Helt rättvist kommer jag sist och får noll poäng. I dagens sista session möter jag Gabriele Sallmutter (at), Kimito Kugimiya (jp) och Laurent Mahé (fr) och får ännu en sistaplacering. Efter alla dessa dåliga placeringar ligger jag sist i laget. Nu vill jag både att det fortsätter att gå bra för Eva (som nyss vann vid sitt bord), men ändå att det går ännu bättre för mig så att jag går om henne. :-)

På kvällen blir det bankett och midsommarbål. På bålet bränns även en häxa så som man tydligen gör i Danmark efter tysk förebild.

Sista dagen spelas bara två sessioner. I den första möter jag András Boda (hu), Naotaka Asawa (jp) och Jean-Marc Cazarre (fr). När detta blir ännu en sistaplacering så kan Eva känna sig säker på att mitt lycka-till inför sista ronden är 100% ärligt menat, för nu kan jag inte komma ikapp henne längre.

Trött och lite missmodig börjar jag spela sista ronden mot Andrea Verpelli (it), Liaw Kok Cheow (hk) och Loretta Pizzi (it). Jag har gjort flera fåniga misstag de här dagarna. Förutom min brickflyttarmiss var det mest förödande när jag en gång glömde att dra en ersättningsbricka för en blomma och därmed fick en "död hand" som inte kunde vinna i ett läge där jag hade en tämligen bra hand. I denna match gjorde jag mitt sämsta misstag då jag gjorde en mahjong som var värd för få poäng för att räknas i denna variant av mahjong! Ett sånt nybörjarmisstag! Jag skämdes och ville bara snabbt och diskret betala mina straffpoäng, men mina motståndare visste tydligen inte som jag vad som nu skulle hända, så de ropade på domare och ställde till med uppmärksamhet så att jag kröp ner under bordet nästan. Som väl var kunde jag hämta mig senare och ändå sluta som tvåa vid bordet och därmed avsluta tävlingen betydligt nöjdare än vad som annars hade blivit fallet.

Allt som allt hamnade jag på plats 120 av 133. Inte riktigt bland de tio sämsta, men inte långt ifrån. (På vägen hade en spelare diskats (!) och ytterligare ett par hoppat av.) Förra gången det var öppet EM kom bästa europé först på femte plats, men nu vann en dansk, så vi har lärt oss här i Europa också. Bästa svensk blev Hans på plats 45. Några italienska spelare ville byta lagtröja med oss innan vi åkte, men ingen av oss nappade på det eftersom vi ville behålla våra vrålbedåriska tröjor.