Aida

När jag vaknade idag hade jag ingen aning om att jag idag skulle återse en gammal kärlek som jag mötte första gången när jag var arton och inte hade sett på många år. Aida heter hon.

Det är datorföreningen Update som i samarbete med Gustavianum har en utställning Tre ton minidatorer – 40 år med datorer i Uppsala universitets tjänst. Aida utgör en ganska stor del av dessa tre ton, men det finns annan fin teknikhistoria där också. Besök rekommenderas för folk i Uppsala!

Större delen av AIDA ses på bilden ovan. Här en närbild:

AIDA var den dator som vi studenter i datavetenskap i Uppsala använde på 1980-talet. Vi höll då till på Sturegatan. Man slog en hemlig kod (4711 förstås!) för att komma till en trappa som gick till ett tak utomhus, och där kunde man gå in genom en ny kodlåsförsedd dörr till där datorsalarna var. Eller terminalsalarna, menar jag förstås. Den enda datorn där, som vi alla körde på, var AIDA, och hon stod bakom en låst dörr, även om jag kikade in på henne ibland. Jag tror att jag var inne i det rummet bara en gång, flera år efter jag började där.

Och så nu, 2012, är det bara hon och jag i ett rum på Gustavianum, och jag tänker på hur mycket roligt jag haft av/med henne. Kanske är sånt lite lättare att förstå idag om man tänker på hur folk tycker om »internet«. Då var det datorn som var nätet!

Vad jag menar är att mycket av den typ av saker som man nu gör över nätet med datorer kunde vi göra då utan nät genom att vi körde på samma dator. Visst fanns det rudimentära datornät. Se t.ex. Jörgen Städjes nätverkskarta från 1983 (Aida ligger uppe till vänster) med beledsagande text. Men det var mycket lite där som vi kunde komma åt ändå. Vi som körde på samma dator kunde ändå därmed delta i samma diskussionsforum (KOM, Hackom), få meddelanden om när loggade in och ut, sätta statusmeddelanden för att visa andra vad vi hade för oss, chatta, spela flerpersonersspel med varandra (som t.ex grafiska VTTREK, och lite senare ursprungliga MUD), osv. Ja, det jag vill komma fram till är som ni hör att allt det ni gör på datorer, det gjorde vi långt tidigare (before it was cool, you betcha).

»Det vet man ju hur dom är!«

(Ännu en del i Per-reder-ut-bilder-som-delas-på-nätet om valaffischen som inte är en valaffisch.)

Denna bild såg jag på piratpartietsledare Anna Trobergs blogg under rubriken Austin Powers designar valaffischer åt franska Piratpartiet. Det tycks vara två valaffischer för franska piratpartiet som ställs bredvid varandra. Texterna betyder »Politisk transparens« respektive »Inget att dölja? Skydda privatlivet och personuppgifter!«. Avkläddheten används påtagligt annorlunda i de båda bilderna. För att citera Troberg:

Budskapet på de båda affischerna går inte att ta miste på. En halvnaken brud ska få oss att önska transparens så att vi får se lite mer kött, medan en exponerad man tydligen ska få oss att förstå att vi minsann inte har rätt att glutta in i hans privatliv.

Här kan man lätt tänka »ja, suck, det vet man ju vilken unken kvinnosyn piratpartister har!«. Jag tror att Troberg hittade bilden på kvinnan på bloggen Den rabiata orakade flat-feministen Fanny!, och där är just detta vinklingen. Citat: »Piratpartiet tar såklart tillfället i akt att sexualisera lite kvinnor i sin nya reklamkampanj.«

Så vill förstås inte svenska piratpartister att vi ska tänka, så i Trobergs inlägg och kommentarerna till det är tänket mer »ja, suck, det vet man ju vilken unken kvinnosyn fransoser har!«.

Jag vill inte falla för någon av dessa ryggmärgsreaktioner och undrar istället om denna »nya reklamkampanj« finns. Anna Troberg skriver att hennes »franska partikamrater har valt att gå till val med två valaffischer som får James Bond att framstå som en riktig rödstrumpa«. Har de det då? Är detta valaffischer överhuvudtaget? Varför länkar varken Fanny, Troberg eller någon annan som skriver om detta till denna kampanj i så fall? När upprördhet sprids från upprörd till upprörd utan input från det som man är upprörd över kan det så lätt gå över styr.

Jag letar på franska piratpartiets webbsidor efter bilden på kvinnan, och hittar den inte, trots att där finns en samling med affischer. På affischen står alsace.partipirate.org så jag letar på Alsace-avdelningens webb också, även det förgäves. Om detta är franska piratpartiets »nya reklamkampanj« så har de sannerligen inte lyckats särskilt bra med att få kampanjen att märkas!

Jag hittar ändå bilden i ett franskt piratforum i ett inlägg från i mars i en diskussion (som vad jag kan förstå med min icke-existerande franska handlar om en planerad kortfilm och just här om hur mycket man kan eller inte kan anspela på sex i den). Det tycks vara härifrån bilden är tagen! Han som postat bilden är själv från Alsace och i hans forumsignatur står (enligt google-translate):

I am not a professional graphic designer, all the visuals that I post on this forum, are there for advice and consultation, before being subjected to any formal validation ... Thank you not to use them as visual "Pirate Party" before it is validated and stored (I do not know where on the server of PP).

Har bilden kanske ändå använts lokalt i Alsace? Jag mailar Alsace-piraterna och undrar och får till svar »it was just a private joke, this image has never been used as an election poster; just post on the french pirate party board«.

Detta »privata skämt« har uppenbarligen spridits några gånger av olika personer. Åtminstone på Reddit och Fanny återger (utan länk) några kommentarer till en spridning som jag inte har hittat. Men det har aldrig varit en valaffisch för piratpartiet på någon nivå alls.

Jag förstår att Anna Troberg snabbt ville stämma i bäcken när det verkade som (svenska) piratpartiet skulle svärtas ner av något man inte gjort, men jag är ändå förvånad över att hon inte istället stannade upp och undrade »stämmer detta?«. Att hon direkt skrev om vad hennes franska partikamrater har valt att göra utan att kolla med dem om de verkligen valt detta. Nog finns det mycket av både det ena och det andra i svenska piratpartiets forum också som varken hon eller piratpartiet står för? (Det har ju inte minst märkts i pp:s breddningsdebatt.)

Själv har jag inget personligt skäl att rädda varken piratpartisters eller fransosers ära, utan detta är för mig i första hand intressant som ett av många exempel på hur man allt oftare bör vara misstänksam till uppgifter utan källor att bottna i. (Visste ni förresten att facebook ska börja kosta pengar att använda?! Sprid vidare till alla ni känner!)