Jag hälsar eder, kära små rutiga barn!

Bokmässan pågår för fullt och jag går runt och känner mig nöjd med att jag inte köper på mig alldeles för mycket. Men en del blir det.

Bland annat har jag köpt Ur-Pippi, som visst kom redan i våras. Det är förstaversionen av Pippi Långstrump, alltså den version som Bonniers refuserade och som Astrid senare arbetade om till den version som Rabén och Sjögren gav ut. Trots att jag tycker innehållet är mycket intressant tog det ändå emot, eftersom boken är typografiskt misslyckad.

Den är satt i skrivmaskinsstil, vilket jag tycker är vansinnigt! Jag gissar att man funderade på att ge ut en faksimil av Astrids maskinskrivna original och att det var den funderingen som mynnade ut i denna meningslösa halvmesyr. Därmed har man fått en mer svårläst och ful text med understrykning och s p ä r r n i n g med hela blanksteg utan att man får de fördelar som trogenhet mot originalet ger.

På omslagets insida finns första och näst(!) sista sidan i originalet återgivna, och av detta framgår att man hursomhelst inte ens använt samma skrivmaskinsstil som på Astrids maskin. På dessa två sidor finns förresten att par rättade felslag, men dessutom en onödigt ändrad interpunktion, troligen av misstag, och en rättelse av "Sydamerka" till "Sydamerika", vilket jag inte alls är säker på var ett felslag på skrivmaskinen (det är Pippi som säger det). När man hittar missar på en så liten del av texten undrar man ju hur många det finns i hela texten.

Innehållet är viktigare än utformningen, och visst är det roligt att denna originalversion av Pippi har publicerats, och kommentarerna av Ulla Lundqvist som jag inte har läst än är säkert bra, men ändå bock i kanten åt Rabén och Sjögren till den hemska utformningen. Dom borde verkligen ha vetat bättre.

Ja, det får väl räcka med rant om något som i praktiken inte stör så mycket och ...

Nej förresten, jag fortsätter: Dessutom, även om man nu har fått för sig att sätta texten i ett jämnbrett typsnitt för att efterlikna skrivmaskin så stör det att som här ha ett styckeindrag som inte är ett helt antal blanksteg utan mellan fyra och fem tecken brett. De rader som inleder stycken är alltså lite förkjutna mot andra rader så att tecknen där inte följer det rutmönster som det blir på andra rader. Vansinne!