Idag skriver Johannes Forssberg om fyraprocentspärren i Expressen:
»Varning för röstvaskning». Det går ut på att man inte ska rösta på partier som sannolikt inte kommer in i riksdagen, eftersom det skulle hjälpa Sverigedemokraterna. Som så mycket som sägs om att »slösa bort sin röst« så tycker jag inte det stämmer. (Jag skrev tidigare om detta
angående EU-valet, även om villkoren är rätt så annorlunda där.)
Forssberg skriver att för många som väljer att rösta på fi är det »viktigare att markera stöd för feminismen än att ens röst får praktisk betydelse i mandatfördelningen«. En röst på ett parti som kommer in i riksdagen däremot sägs hjälpa till att hålla nere Sverigedemokraternas antal mandat.
Så vad är det då som får praktisk betydelse i mandatfördelningen? Den största effekten är om partier överhuvudtaget kommer in eller inte. I
dagens Sifo-undersökning fick sd 4,1% med en statistisk felmarginal på ±1,1 procentenheter. Med ett troligt resultat mellan 3,0 och 5,2 procent är det helt överskuggande huruvida de kommer över 4%-spärren eller inte.
Fyraprocentspärren gäller antal
giltiga röster, oavsett hur bra eller dåligt det går för det parti man röstar på, så varje giltig röst på något annat parti bidrar lika mycket med att hålla ute andra partier som försöker komma in. Där är den »praktiska betydelsen« alltså exakt densamma. De som tänker att en viktig roll med deras röster är att hålla sd borta tänker säkerligen just på att hålla dem under 4%-spärren, inte på om de ska få 14, 15 eller 16 mandat ifall de kommer in.
Om de kommer in så får de minst 14 mandat och som det ser ut nu en vågmästarroll. Det ändras inte av ett par eventuella extra mandat. Visst blir partierna gladare ju fler mandat de får, men den stora effekten av mandatfördelningen är vilka möjliga majoriteter som finns, och det ändras knappast.[*] Om det går precis som i Sifos valbarometer så får för övrigt sd 14 mandat och kan inte tappa något enstaka mandat, utan nästa steg neråt är att åka ut helt, så i så fall spelar det inget roll vad annat man röstar på, så länge det är en giltig röst, vad gäller den effekten.
Så Forssbergs resonemang spelar bara roll ifall det går extra bra för sd till att börja med så att de får fler än 14 mandat, och dessa »extramandat« spelar sannolikt inte någon större roll för situationen i riksdagen. Men ändå, hur stor chans är det att man det faktiskt skulle spela någon roll om det parti man röstar på kommer in i riksdagen i detta hänseende? Liten.
Det är naturligtvis alltid en liten chans att just ens egen röst skulle råka vara tungan på vågen som innebär en skillnad i mandatfördelningen. Något annat vore märkligt när 349 mandat ska fördelas utifrån hur miljoner röstar. Men det är ändå skillnad på små och små chanser, så låt oss räkna på det. Jag utgår
siffrorna från förra riksdagsvalet eftersom de finns till hands, trots att det blir fler röstberättigade denna gång, och därför lite annorlunda.
Då avlades 5 551 278 giltiga röster varav 5 236 264 lades på sådana partier som kom in i riksdagen. Så det var sådär en 15 004 röster per mandat. De relevanta gränserna för småpartierna var istället 52 363 röster (1% ger betalda valsedlar), ytterligare 78 544 röster (kommer upp till 2,5% som ger partistöd) och ytterligare 78 544 röster (som kommer upp till 4%-spärren). Så i den storleksordningen ligger antal röster som spelar någon praktisk roll.
Förenklat kan man då säga att det är en chans på femtontusen att ens röst råkar vara tungan på vågen som ger ett mandat mer till det parti man röstar på om man röstar på något parti i riksdagen. Inte så sannolikt, men inte heller orimligt. Chansen att vara tungan på vågen för partier som man tror får färre röster är mindre, men effekten kan vara större.
Nu vill jag jämföra detta med »Forssberg-effekten«. Jag gör ett tankeexperiment där Sverigedemokraterna fick 15 mandat i förra valet (så att de skulle kunna förlora ett av dem utan att helt åka ut). För enkelhets skull antar jag att alla 5 236 264 röster på de nuvarande riksdagspartierna hade legat som nu och bara ytterligare röster tillkommit så att sd fått en andel 15/349 av dem alla. (Jag förenklar bland annat genom att ignorera faktisk mandatfördelning.)
15/349 = s / (5236264 + s) ger s = 235162 röster.
I det läget, hur många till hade behövt rösta på andra partier i riksdagen för att sd:s andel skulle gå ner till 14/349?
14/349 = s / (5236264 + s + x) ger x = 390827 röster
Det här är förenklat på flera sätt, men meningen är bara att ge grova uppskattningar. Poängen är att chansen att det som Forssberg skriver om skulle spela nån roll är mycket mindre än andra effekter av hur man röstar, som t.ex. 52 tusen röster för att komma upp till 1%-spärren. Han tar det t.ex. för självklart att fi inte kommer in i riksdagen. Det skulle (fortfarande i förra riksdagsvalet) ha krävts 222 tusen röster. Om det nu är orimligt så borde det ses som än mer orimligt att det där rösta-inom-riksdagen-resonemanget skulle spela någon praktisk roll där det krävs 391 tusen röster!
Så kontentan är om ens sympatier ligger hos ett parti utanför riksdagen så finns det inget skäl att låta bli att rösta på det för att man vill vara med om att hålla sd borta, för det bidrar
varje giltig röst med så gott som lika mycket. (Däremot kan det förstås finnas skäl att rösta annorlunda om man även vill påverka regeringsfrågan mer direkt. Det är en annan fråga.)
[*] Jag har räknat på en mängd olika mandatfördelningar utifrån Sifos senaste väljarbarometer och varianter utifrån det. Utifrån den händer det ingenting av att sd får ett extra mandat. Om de får två mandat till försvinner m+fp+kd+v som möjlig majoritet och ersätts av s+mp+c+sd. Detta är som alla kan se rent teoretiskt, och har ingen praktisk effekt.
