Eftersom jag tänkt mycket på debaclet kring den svenska tv-avgiften så upprörs jag över hur SVT:s VD Eva Hamilton skriver i SVT:s interntidning Vi på tv.
Först av hennes brist på respekt för Sveriges rättssystem. Som bekant har Sverige en »radio- och tv-avgift« som ska betalas av hushåll som har tv-mottagare till ett visst aktiebolag (RIKAB).
Under halvannat år rådde viss osäkerhet i Sverige om vad en »tv-mottagare« är, då detta aktiebolag gick ut med en ny mycket vidare tolkning som SVT höll med om. Media rapporterade oftast märkligt nog detta som att reglerna hade ändrats, som om dessa bolag hade någon lagstiftande funktion, så många människor trodde att reglerna verkligen var så som det påstods. I slutändan (efter flera instanser) visade det sig dock att det svenska rättssystemet inte höll med om bolagets egen tolkning, så ingenting har hänt, förutom att många människor har betalat en felaktig avgift och sen behöver krångla för att få tillbaka sina pengar.
När Högsta Förvaltningsdomstolen till slut avgjorde detta i juni (domen [pdf]) så låtsades bolaget RIKAB istället först som att de faktiskt hade lyckats ändra reglerna, men att domstolen sen ändrade tillbaka reglerna. De skrev snart på sin webb:
Högsta förvaltningsdomstolens beslut innebär ny praxis fr o m 2014-06-13. Fram till detta datum har rättssystemet bekräftat tidigare praxis. Detta innebär att tidigare avgifter är korrekt påförda och kan ej återbetalas.
Hur de kunde få för sig att skriva något så märkligt kan man undra. Var det nån chef som skrev dit nåt själv bara utan att tala med jurister först?! Man kan ju undra, även om det låter osannolikt. Mycket snabbt tog de bort texten, och nästa dag dök det upp en ny utan lagtrots där de tänker betala tillbaka de felaktiga avgifter de fått. (Bilden visar två versioner som jag hämtade från deras webb 15 och 16 juni.)
Men Eva Hamilton tycks fortfarande tänka i banor av regler som har ändrats och ändrats tillbaks. Hon skriver:
Totalt har Radiotjänst fått in cirka 150 000 nya avgifter från den dag i februari 2013 då också datorer blev avgiftspliktiga.
Nej, Eva Hamilton, det är inte så att datorer blev avgiftspliktiga i februari 2013. Vi har aldrig haft en »datoravgift« i Sverige, och förs det in en så kommer det ske från riksdagen.
Unga och gamla
Hamilton:
även om nästan alla svenska hushåll idag har minst en tv-apparat, så riskerar vi att de äldsta så småningom kommer att ta en orättvist stor andel av notan för public service. Medan de yngre med högre inkomster, som har massor av olika manicker av olika skärmstorlek för att titta på tv och lyssna på radio, inte behöva [sic] bidra med ett öre.
Det är intressant att jämföra detta med de förändringar som Hamilton med flera ville införa, och vad det skulle innebära för avgift för olika åldrar. De ville att att varje student skulle bidra till finansieringen av public service så snart de flyttat hemifrån, med lika många kronor som vad en familj med flera barn betalar. (Detta i en ålder då många tittar mycket lite på tv.)
När jag var arton år flyttade jag till studentkorridor. När vi skaffade en korridorsteve att ha i köket var vi fem som delade på tv-avgiften (och på hyran till Thorn). Med Hamiltons/RIKAB:s önskade regler om Internet-avgift hade motsvarande student direkt fått betala en hel avgift (oavsett om man haft en korridorsteve eller inte) – Internet behövs för studierna.
Dagens tv-avgift på 2 076 kronor om året utgör 20 procent av vad studiebidraget är på ett år. Jag tror att de flesta tycker att denna ändring skulle innebära »en orättvist stor andel av notan för public service«.
Andra alternativ
I sin text så nämner Hamilton också att det finns alternativ till en avgift på innehav. Jag nämnde i mitt första inlägg om tv-avgiften hur land efter land i vår närhet går över till en skatt eller avgift som ignorerar vilka prylar man äger. Tyvärr har Sveriges väg till en sådan vettig lösning blockerats av RIKAB och SVT länge nu. Och Hamilton är fortfarande »så in i märgen övertygad om« att det bästa för public service inte är en regel om att alla hushåll ska betala, utan en regel som nu som säger att alla hushåll som äger något visst slags föremål ska betala, bara att detta ska gälla så många föremål att det i praktiken gäller så gott som alla hushåll.
RIKAB
Så att RIKAB ska bevaras, alltså. För med en vettig lösning skulle det förstås inte behövas ett särskilt företag för att driva in avgifterna. Lika lite som det krävs ett särskilt företag för att driva in t. ex. begravningsavgiften.
Det är förvisso bara några procent av avgiften som går till RIKAB:s verksamhet, men det är ändå ett onödigt slöseri. (Plus förstås att systemet desutom innebär en onödigt hög avgift genom att vi laglydiga ska behöva betala för smitare också.) När jag skaffade tv igen efter ett uppehåll anmälde jag genast innehav på RIKAB:s webb. Tydligen fungerade inte detta, för några dagar senare ringde en anställd därifrån till mig och påpekade att jag borde betala avgift. Hon kunde inte kolla den anmälan jag gjort, och lät inte förvånad över att det inte hade fungerat. Hon kunde inte fixa till det heller, utan skulle skicka ett papper där jag kunde göra anmälan istället. På grund av RIKAB:s debacle måste nu extrainkallad personal jobba på högtryck hela sommaren med att rätta till deras misstag. Det telefonsamtal jag fick skedde på en lördag, så jag antar att ett extra ob-tillägg gick åt också till denna onödighet. Detta vill jag inte betala för.
