Dagens boktips är Moomin: The Deluxe Anniversary Edition som ges ut i samband med Tove-100-jubileet i år och samlar Tove Janssons muminserie som tidigare givits ut (av samma förlag) i fem böcker. Den kom ut nyss och jag fick mitt exemplar i fredags. En fantastisk serie som jag inte hade samlad på engelska eftersom jag hittills prioriterat de svenska böckerna, så det var ett givet köp. Efter att jag för några veckor sen skrev om originalspråket till muminserien har jag läst om mycket av den både på engelska och svenska och noterat en hel del egendomligheter i den svenska texten som jag inte tror kommer från originalmanus, så det har stått allt klarare för mig att jag måste ha den på engelska.
Att det kanadensiska förlaget överhuvudtaget gett ut denna serie förklaras med att dess creative director passade på att ta kopior på de kopior av serien som tecknaren Dylan Horrocks från Nya Zeeland en gång hade med sig vid en resa. Hans kopior var i sin tur kopierade från den brittiske seriehistorikern Paul Gravetts exemplar av den bok utgiven i London 1957 som tidigare var den enda samlingen på engelska. Man kan förstå att det för dem kändes som att de grävde fram ett okänt mästerverk, medan det här alltid har varit självklart att mumin finns i serier också, vid sidan om böckerna. Som förord i boken har några serieskapare fått skriva kort om muminserien, och just Dylan Horrocks fångar mycket på pricken. Jag behöver ingen som talar om för mig att den serien är genial, men hans väl valda ord fick mig att känna frändskap så att jag blev nyfiken på att läsa vad han har gjort.
Något extramaterial jämfört med de tidigare böckerna ska förstås en sån här bok ha, och det är (förutom förorden) »Tove Jansson’s Character Studies for the Moomin Comics Strip«. 25 helsidor (samt delar av en 26:e) med teckningar av Tove med motiv från serien. Detta blev jag mycket glad över! På Tove Jansson-utställningen på Ateneum i Helsingfors i år tittade jag nämligen mycket på sex sådana sidor och gjorde anteckningar om vad de innehöll och hoppades att de skulle publiceras nångång. (Märkligt nog visade det sig att endast tre av de sex sidorna på Ateneum är med i boken.)
Varje sida är full med olika figurer och andra motiv som hör till en viss serie. I boken presenteras sidorna som »character studies« som Tove gjorde inför tecknandet. Jag tror snarare att dessa sidor är minnesanteckningar om hur olika figurer och saker som skulle återkomma såg ut, avtecknade från serieoriginalen. Dvs. något att ha till hands efter att hon skickat iväg de tidigare originalen till London. Motiven är oftast mycket lika första förekomsten för något i serien.
Teckningen överst på »Fru Fillyjonks ko förklädd till marskudda« är en detalj från en av dessa sidor. (Fillyjonk är vad Filifjonkan heter på engelska, och Toves anteckningar på dessa sidor har lite blandat språk.) Detta är från en av de sidor jag såg på Ateneum, och jag undrade då över »marskudda«.
Så här ser Filifjonkans ko ut när den inte är förklädd.
I originalpubliceringen säger marsianen i första rutan förstås istället »It must be an Englishman...«. Jag undrar om Tove skrev engelsman direkt i sitt manus. Hon tänkte knappast på det som en svensk i alla fall, som behövde ändras för att passa in publiceringen i England.
Det jag inte visste var att kudda inte är något annat än finlandssvenska för kossa
(SAOB)! Eftersom en del av bildtexterna är på svenska har i boken Tiiny Nunnally fått översätta dem. Tyvärr kunde hon inte heller kudda och skrev (genom att chansa?) »martian pony«! Men självklart är det en Mars-ko de ska förklä kossan till så att en besökande marsian ska känna sig hemma. Som bekant är Mars känt för »a kind of blue, superintelligent cows«.
Denna den första strippen i Mumin-serien publicerades första gången för exakt 60 år sen idag, alltså måndagen den 20 september 1954. (Detta handlar om den huvudsakliga Mumin-serien, så jag räknar inte föregångaren i Ny Tid 1947.)
Men den publikationen var i Evening News i London, så den var förstås på engelska och såg istället ut så här:
Svensk?
År 1999 försökte en samling svenska seriekännare göra en lista över »århundradets tjugofem bästa svenska serier«. När jag fick höra att de uteslutit Tove Janssons Muminserie för att den inte var »svensk« dömde jag ut listan innan jag sett den.
Det kan vara knepigt i hur hög grad indelning av konst och kultur ska ta hänsyn till föränderliga nationsgränser. Hur mycket handlar att vara tysk kompositör eller nederländsk målare om var nationsgränser går just då?
För litteratur är språket klart viktigare än nationaliteten. I en svensk litteraturhistoria ingår därför finlandssvenska författare, oavsett om de mestadels levde medan Finland hörde till Sverige (som Gustaf Philip Creutz), medan Finland hörde till till Ryssland (som Runeberg), eller i ett självständigt Finland (som Irmelin Sandman Lilius. När tv-programmet Babel skulle utse en svensk litterär kanon i april 2013 blev muminboken Pappan och havet en av de fem böckerna!
Jag tyckte att tecknade serier borde behandlas som litteratur här, och att det borde spela en stor roll i praktiken för listan, då jag tyckte att Mumin borde ligga överst på den listan. När resultatet presenterades i Seriefrämjandets tidskrift Bild & Bubbla 4/1999 beskrev Håkan Fredriksson problemet:
Annars var den mest kontroversiella serien »Mumin« av Tove och Lars Jansson. Skulle den serien få räknas som »svensk« eftersom den gjordes (förmodligen) på svenska? Eller var den finsk, då den ju skapades av finska medborgare i Finland? Eller ingetdera, eftersom den i första hand ju faktiskt producerades för ett brittiskt syndikat och väl levererades dit på engelska? Efter en del debatterande och velande kom vi fram till att listan skulle omfatta »svenska serier« och inte »svenskspråkiga«. Och »Mumin« diskvalificerades.
Skrevs på engelska?
Så hur är det nu? Skrevs den på engelska? Även om originalpubliceringen var på engelska så brukar det sägas att Tove skrev den på svenska och att det var brodern Lars som översatte den till engelska. Det skriver t. ex. Christina Björk (Tove Jansson – mycket mer än Mumin, 2003, s. 99) och Tuula Karjalainen (Tove Jansson : arbeta och älska, 2013, s. 201) och i Juhani Tolvanens Vid min svans!: Tove och Lars Janssons tecknade muminserie (2000) citeras ett brev från Tove till London där hon föreslår att Lars ska tas in som manusförfattare och då nämner att han har »översatt alla mina tidigare synopsis utom ett«.
Låt oss titta närmare på hur det såg ut. Här är två skisser inför den där första strippen.
Frågan om det ska ses mer av Sniff i sista rutan har någon besvarat med ja, men i denna version har han ännu inte någon replik – den replik som är så olika i engelska och svenska versionen. I dessa versioner verkar vara svårt att plocka ut ett fullständigt svenskt original, då saker arbetas om så mycket, speciellt som det sker i tät kontakt med de engelska redaktörerna. I synnerhet Charles Sutton spelade en stor roll för seriens tillblivande. »Om jag är mumintrollens mamma så är du sannerligen deras pappa, Charles« skrev Tove till honom då för drygt 60 år sen. Så jag har länge funderat på den svenska texten till Muminserien. Är den rakt av Toves original? Eller är den en tillbakaöversättning? Är det Tove själv som har gjort den i så fall, eller har någon annan varit med och formulerat Muminseriens svenska språkdräkt redan då?
En del synopsis och skisser har publicerats och ger intressanta inblickar. Här är till exempel ett par strippar från serieavsnittet »Moomin and the Sea« i skissform.
Muminpappan får plötsligt inspiration att skriva, och det enda papper ma hittar då är toapapper. Observera hur engelsmännen har skrivit en anmärkning till Tove att »we couldn’t pass it for publication« och ber henne att ändra detta. (Mycket riktigt är det inget toapapper i den publicerade versionen.)
Den andra av dessa två strippar är stripp 90 i serien. Så här lyder dess repliker i skiss, engelsk publicerad text och svensk publicerad text:
Manus
Engelska
Svenska
Nu har han skrivit hela dan i ett kör. Havet har äntligen inspirerat honom.
He has written all day like mad. The sea has inspired him at last.
Nu har han skrivit hela dan. Havet har äntligen inspirerat honom.
Nå? Hur långt har du kommit på din stora sjöroman?
Well? How far have you got on your great novel about the sea?
Nå? Hur avancerar sjöromanen?
Sjöroman? Å, den slängde jag till sjöss för länge sen...
Novel about the sea? Oh, that... I threw it in the sea.
Sjöromanen? Åh, den slängde jag i sjön.
Det här ska bli en liten intim bok som heter: ”Jag saknar min trygga veranda.”
This is going to be an intimate little volume called: "How I miss my own secure veranda."
Det här ska bli en liten intim bok som heter ”Jag saknar min trygga veranda”.
Den svenska versionen är inte riktigt samma text som i skissen, men tillräckligt likt så att det kan sägas komma därifrån och inte vara en tillbakaöversättning. På flera andra strippar jag tittat på är det mer ordagrant detsamma. (Här bör påpekas att denna episod, från 1957, är den första som Lars skrev manus till enligt Tolvanen (s. 123), även om jag inte tror att det har påverkat översättningsprocessen.)
Engelska inslag i de svenska originalen
När jag var på den nyligen avslutade (och fantastiska!) Tove Jansson-utställningen på Ateneum i Helsinfors ägnade jag mycket tid åt serieskisserna. Tyvärr rådde totalt fotoförbud på utställningen, så jag fick lov att göra omfattande anteckningar på plats, som jag inte har rett ut än.
Där finns i alla fall flera exempel på hur texten i skisserna har engelska inslag redan från början! Se till exempel stripp 30 i »Moomin’s Desert Island«:
I en skiss på utställningen lyder första repliken: Help! Jag är sjörövarnas vackra fånge ombord på black shark. The mymble. Vad skeppet ska heta har kanske Tove tänkt ut på engelska snarare än på svenska. Och det kan vara säkrare att skriva mymble själv istället för att förlita sig på att någon annan vet vad mymla heter på engelska.
I en pratbubbla i andra rutan säger Snorkfröken lite svengelskt Well, vad kan vi göra åt det!. Under rutan har någon (Lars, antar jag) textat Well, nothing we can do about it. vilket är precis hur repliken blev i den engelska publiceringen.
Mumintrollet svarar på engelska redan från början: Poor, beautiful lady... I den engelska textningen under står samma sak, men senare har någon strukit över lady och ersatt det med girl, och så blev också den publicerade texten.
Mumintrollets replik i den rutan hade alltså ingen svensk form alls förrän serien publicerades på svenska, och då kom den ändring som gjorts på engelska med, och det står Stackars vackra flicka...
Det finns flera liknande exempel där Toves originaltext har en del engelska inslag. Jag ska bara ge ett till här: »Kan du inte komma ut och promenera ett slag, dear?« Det är inte alls självklart vad Muminpappan ska använda för kärvänligt ord på svenska till Muminmamman i denna replik (stripp 59 i »Moomin and the Martians«), men att det ska vara dear på engelska visar Tove. Faktum är att den slutliga repliken på svenska blev »Kan du inte komma ut och promenera ett slag?«, dvs. likadant, fast utan dear. (Senare i serien säger de dock »älskling« till varandra.)
Sånt här visar att Tove ibland har tänkt sig hur hela repliker eller delar av repliker ska vara på engelska i serien, men till största delen har hon formulerat sig på svenska. Antagligen är det Lars som oftast har skrivit den första fullständiga engelska texten, och sen kan det vara engelska redaktörer som har putsat det.
Den svenska texten verkar använda sig av originalformuleringarna till största delen, men vid första svenska publicering behövdes förstås ifyllnad av sådant som vad man skulle göra av »Well« i början av Snorkfrökens replik och »dear« i Muminpappans replik ovan, och ibland formulering av hela repliker som var på engelska från början. Vem gjorde detta? Redan nästa år, 1955, började serien publiceras på svenska, i Svenska Dagbladet. Men hur den slutgiltiga formen på den svenska texten då slogs fast vet jag inte. Blev det ytterligare något för Tove att ta hand om själv? Eller är det kanske en anonym person på seriesyndikatet Bulls Press som har fyllt i luckorna?!
Slutsats
Jag skulle gärna komma fram till en slutsats här. Ett svar på frågan om det är en svensk serie. Med tanke på de sporadiska engelska inslagen i originalmanus, som gör att det inte finns en fullständig svensk form förrän ett bra tag efter första publiceringen så börjar jag luta alltmer åt att vi nog ändå får se det som en engelsk serie, och jag förlåter nu den där samlingen med svenska seriekännare 1999!
Tillägg
Som synes av urlen till detta inlägg skrev jag först att det var 50 år sen idag. Jaja, tio år hit eller dit. Jag säger som muminpappan: »Min anspråkslöshet känner sig tvungen att tillstå tre områden där mitt geni inte arbetar suveränt; dessa är maskinlära, matematik och matlagning.«
Källor
Skisserna från första strippen är tagna från Juhani Tolvanens Vid min svans! Tove och Lars Janssons tecknade muminserie (2000). Därifrån citerar jag också vad Tove skrev om Sutton som mumintrollens pappa.
Skissen från »Moomin and the Sea« finns i Boel Westins Tove Jansson : Ord, bild, liv (2007, s. 289).
Mumin-serien på engelska kan man skaffa i Drawn & Quarterlys samlingsvolymer. I de första fem volymerna finns serierna av Tove, men det kommer fortfarande ut nya volymer eftersom man fortsätter med serien efter att Toves bror Lars tog över.
Mumin-serien på svenska gavs ut i liknande böcker av Alfabeta i Sverige och av Schildts & Söderströms i Finland, bara i de fem volymerna med Tove. Del 1 från Alfabeta är dock slut från förlaget, så vill man köpa hela serien i enhetlig stil kan man vända sig till Finland.
Det är en skandal att inte alla muminböcker finns i tryck i Sverige!
I år fyller Tove Jansson hundra år, och det skrivs om henne och visas dokumentärer om henne som aldrig förr. Det borde vara många som nu kommer på att de vill skaffa muminböckerna, antingen för att äntligen läsa för första gången, eller kanske för att läsa om något de inte läst sedan de var barn, i böcker som de inte längre har till hands.
Visst ska Tove Janssons andra verk inte glömmas bort, men det är ändå mumin som är huvudsaken. Där är bilderböckerna som Hur gick det sen? och Vem ska trösta Knyttet? mycket fina, och den tecknade serien är fantastisk, men det centrala är ändå själva muminböckerna, mer specifikt de åtta böckerna
Kometen kommer
Trollkarlens hatt
Muminpappans memoarer
Farlig midsommar
Trollvinter
Det osynliga barnet och andra berättelser
Pappan och havet
Sent i november
(Den tidigare boken Småtrollen och den stora översvämningen
är trevlig på sitt sätt, men kan ses mer som en föregångare då Tove inte uppdaterade den så som hon gjorde med de övriga tidiga böckerna, bland annat så att de skulle passa bättre ihop med senare böcker. Den boken är oförändrad från 1945 medan alla de övriga fick sin slutgiltiga form långt senare.)
Det finns gott om muminmerchandise att få tag på, men hur är det med själva böckerna? I bokhandeln hittar man mest apokryfiska småböcker för småbarn när man letar efter originalböckerna.
Just detta år när intresset är på max så sker ett förlagsbyte. Tidigare i år hörde jag ett par kunder inne i en bokhandel försöka köpa muminböcker. Expediten förklarade att de bara hade ett par enstaka böcker kvar från gamla förlaget Alfabeta, och att det inte fanns några nya än på grund av förlagsbyte.
Det var Rabén & Sjögren som tog över i år. På deras webbsidor berättar de att de för »att hylla Tove Jansson« ger ut flera av hennes klassiska originalböcker i nyutgåva under jubileumsåret, först ett par bilderböcker.
Till sommaren påbörjas också återutgivningen av Tove Janssons världsberömda Muminböcker. Dessa geniala romaner är numera klassiker, älskade av såväl barn som vuxna. Under 2014 ger vi ut fyra av Muminböckerna: Kometen kommer och Trollkarlens hatt (juli) och Muminpappans memoarer och Trollvinter (september).
Först långt in på jubileumsåret finns alltså hälften av de centrala muminverken tillgängliga. Man kan undra över ordningen förresten. Man börjar med bok 1–3 och 5. Varför hoppar man över Farlig midsommar?!
Jag vet förstås inte hur Alfabeta hade hanterat jubileumsåret om de haft kvar rättigheterna, men Rabén & Sjögren får ta skulden för den situation som verkligen gäller nu. Dessa fantastiska klassiker borde självklart alltid finnas i tryck, och i synnerhet detta jubileumsår.
Hur är då situationen för den som vill köpa muminböckerna nu? Jag har tittat på näthandlarna Adlibris och Bokus och ingen av dem har någon av Alfabetas utgåvor kvar i lager. (Alfabeta själva har inte heller med någon av dessa böcker i boklistan på deras Tove Jansson-sida.) Så vad gäller utgåvor från Sverige finns bara de två som R&S gav ut i juli än så länge. (Bokus listar Alfabetas Osynliga barnet som »tillfälligt slut«. Den kan nog lugnt räknas som permanent slut istället.)
Det finns dock en räddning! Muminböckerna ges ju ut på svenska i Finland också. I klassisk tid gjordes det av Schildts förlag och efter en sammanslagning är det fortfarande Schildts & Söderströms.
I Finland borde också självklart alla muminböckerna finnas i tryck. Så är det nästan, så det är en mycket mindre skandal där. Förlaget skriver med anledning av jubileumsåret att de gav ut nya utgåvor av fyra av böckerna i februari i år. Med de böcker de redan hade i lager har de därmed alla utom Trollkarlens hatt i tryck.
Adlibris har flera av de finländska utgåvorna till salu, men det går utmärkt att beställa direkt från förlaget också, med enhetsporto €2,90 till Sverige oberoende av mängden böcker. Genom en lycklig slump (?) är den bok som Schildt & Sjögren saknas en av de två som finns i Sverige, så därmed går det att köpa alla åtta böckerna nya på svenska!
[Bilden visar bisamråttan med en av hans favoritböcker. Tecknad av Tove Jansson förstås, och tagen från Trollkarlens hatt.]
