WRGPT

Nu har årets viktigaste pokerturnering WRGPT gått igång igen, och här kan alla mina fans följa hur det går för mig (och för några vänner).

Slutmässat

Årets skörd från Bokmässan blev 28 serieböcker, 60 andra böcker och 5 tidskrifter, vilket var mer än jag hade tänkt. Jag skyller på Olof som inte slog mitt flipperrekord under lördagen. Hade han gjort det hade jag spelat flipper konstant under söndagen tills jag slagit tillbaks istället för att gå runt och köpa saker.

Då misslyckades jag ändå (tre gånger!) med att köpa Carl Johan De Geers Jakten mot nollpunkten som jag fick ett mycket positivt intryck av. När det på ett seminarium sades om honom att nu, 70 år gammal, efter att ständigt ha hållit på med olika konstprojekt sedan 60-talet, så verkar han få sitt genombrottsår kommenterade han: "Man får stå på sig lite som kulturarbetare." Så sant.

Istället ska jag nu sortera in böcker från Kring långvedsbrasan till Det är bara lite aids. Pust pes.

Bokmässan

Två dagar har gått av bokmässan. och böcker i all ära, och intressanta seminarier om bl.a. en Ulrike Meinhof-biografi och om arkivering av Internet, men en höjdpunkt har varit att Kraft & Kultur har ett flipperspel i sin monter! Eftersom Olof slog mig där i torsdags så var jag tvungen att gå tillbaks dit dagen efter. När jag äntligen hade återställt ordningen kunde jag gå på seminarier igen, och det blev ett om Joanna Rubin Drangers nya seriebok Alltid redo att dö för mitt barn. Jag konstaterade att vi var 44 kvinnor och 7 män i publiken, trots (?) att det handlade om tecknade serier, och undrade om det spelar nån roll att hon låter bli att kalla sina tecknade serier för just tecknade serier.

Bronslur

För tre år sen var jag för första gången med i en mahjongtävling. Jag åkte som nybörjare iväg på egen hand till Nijmegen i Holland och var övertygad om att jag skulle komma bland de allra sista, men till min överraskning kom jag i den övre halvan. Dessutom gick det så bra för mina lagkamrater (i det "internationella" laget med fyra olika nationaliteter) så att vi totalt kom trea i lagtävlingen och därför fick gå fram och bli bronsmedaljerade!



Strax efteråt visade det sig dock att arrangörerna hade räknat fel. Vi hade inte alls kommit trea, utan fyra, och fick lämna tillbaka medaljerna. (Men bilden har jag kvar!)

Nu i helgen var jag med i den första officiella mahjongtävlingen i Sverige, vilket var ett öppet Uppsala-mästerskap. (Förutom sjutton Uppsala-bor var där även med tre göteborgare, tre danskar och en österrikare.) Trots att det annars gått uselt för mig i mahjong på sistone så flöt det på väldigt bra denna gång. Efter två av fyra sessioner hade jag kommit först vid bordet i båda, och även efter ett sämre resultat i den tredje sessionen var jag en av två spelare i täten i hela turneringen. När jag så ledde vid mitt bord i den fjärde och sista sessionen när det bara var några minuter kvar såg det mycket ljust ut. Men när det var 40 sekunder kvar gav jag bort en mahjong vilket gjorde att jag bara kom på andra plats vid det bordet. Hur långt skulle detta resultat räcka?

Ja, guldmedaljen som varit så nära försvann, men det räckte till en bronsmedalj ändå, och jag fick stå på den virtuella pallen.



Fast strax efteråt visade det sig att arrangörerna räknat fel. Jag hade inte alls kommit trea, utan fyra, och fick lämna tillbaka till medaljen, och den korrekta vinsttrion såg istället ut så här:



Jag skulle ha kastat bronsmedaljen i golvet medan jag hade chansen.

Orvar

Vem är Orvar? Här följer en torr Uppsala-kulturhistorisk exposé i detta viktiga ämne.

Det handlar alltså om puben på Norrlands nations här i Uppsala som heter Orvar. Om man läser i gamla nummer av nationstidningen Norrlands varjehanda ser man att detta namn först dyker upp i Norrlands-sammanhang 1962. I nummer 17/1962 står att "Klubb Norrlandia"

har varit namnet på de enormt uppskattade träffar för kvar-i-stan-studenter, som ordnats på Norrlands i sommar. Varje ons- och lördag har det varit dans i stora salen, TV i inre läsrummet, biografen Sprattelskrubben i nedre läsrummet och därtill allsång och öl i ölstugan »Zum gemütlichen Orvar».

Senare används "Orvar" allmänt som namn för den lokalen, oavsett vad den används till, men ursprunget var i samband med detta Klubb Norrlandia, som hade sin premiär 16 juni 1962. (Tidigare hade lokalen varit uthyrd till Almqvist & Wiksell.) Vadan då detta namn? Denna logga (från Norrlands varjehanda 18/1962) gör det lite klarare.

Den figur som här avbildats dubbelt upp heter nämligen just Orvar. En serie med honom gick regelbundet i Ergo från nummer 10/1961, från början med titeln "Recentioret Orvar skriver hem". Orvar har nyss kommit till Uppsala från Bjursås och skriver hem och berättar om olika aspekter av studentlivet i nästa varje nummer av Ergo, här ett exempel från 15/1961:


Seriens skapare hette Fredrik Clason. Han var själv inte med i Norrlands nation, och vad han tyckte om denna koppling vet jag inte. I en sen Orvar-serie (Ergo 17/1962) har Orvar själv, då ej längre recentior, varit på Norrlandia.



Men varför kallade Fredrik Clason figuren för just Orvar? Det namnet dyker för övrigt upp påfallande ofta i hans teckningar även innan serien börjar. Så i Ergo 4, 5 och 7/1961.

Jo, denna Fredrik hade en vän som hette Orvar som han plockade namnet från, och denna vän är min far. Nu ska jag gå till Orvar. Jag tycker jag borde få gratis öl där på grund av min nära koppling!

Hyperkorrektion

Visst retar ni er också på alla dessa irriterande sammanskrivningar som man ser hela tiden, som på denna meny. Det var bättre förr!

---

Tillägg: Blogger fick visst för sig att försämra bildkvaliteten på den överförda bilden vilket gjorde texten lite svårläst. Det står

Tips

Pasta med Köttfärssås 84:–
Stektfalukorv med ägg och stektpotatis 79:–
Räksmörgås 74:–
Bakadpotatis med skagenröra och sallad 82:–
Croque Monsieur 72:–

Herräng 2008 Week 1

I've spent the last week at the Herräng Dance Camp, and because of the international character of that camp these random impressions from the camp are in English.

Last year I brought a pedometer, but I forgot to do that this year so it's hard to compare, but I think that I've been dancing more in the night than previous years. The last three nights before classes I slept four, four and three hours, respectively, before a particularly exhausting last day of classes, including a fast routine with Hanna & Mattias with lots of jumps which left me lying panting on the grass.

In spite of that I didn't sleep at all the night after that, but kept up during all the Friday party, dancing until the breakfast opened at eight o'clock. Even then I left the dance floor more because of hunger and leader/follower imbalance than because of being tired. I still find it amazing how much energy you get from dancing.

I was happy with my group, IA1, which contained some of my favourite followers to dance with, both some that I already knew of, and some new.

Wikipedia says that C Jam Blues (aka Duke's Place) by Duke Ellington has been performed by countless other musicians. At one time eleven different versions were being played back-to-back in the library! I happened to be dancing when the dj started this crazyness, so I thought I should outlast the whole set, even though I didn't know many songs there would be. After dancing a couple of songs each with different partners I had run out of followers after nine songs, and the dj kept on. I ran around looking for someone to dance with and had to go to the couple in the sofa who looked like they would prefer to sit together and not dance at all, least of all with anyone else than each other. It's an emergency! You have to dance with me! I pleaded, and I'm happy to say she obliged.

But Herräng is not only dancing. I've also won a Petanque competition, been thrown out of a casino, juggled and eaten lots of brownies. Now after some sleeping and laundry I long to get back again!

I've taken some pictures that are available at Orkut and at Facebook.