31 cent!

Många känner säkert till flattr för mikrobetalningar, men för den som inte gör det tänkte jag göra lite reklam för det.

Det är en tjänst med vilken man enkelt kan flattra olika saker på nätet som använder sig av flattr. Det är som att klicka ett slags tummen-upp som även skickar iväg en liten slant. Det finurliga med hur det fungerar är att det inte kostar nåt för en att klicka uppmuntrande, så man behöver inte fundera så mycket på hur många ören det man just sett är värt, vilket jag tror skulle vara en för stor stötesten för många slags mikrobetalningssystem.

Betalar gör man nämligen i förväg, i form av en månadsavgift. Sen är det bara att flattra på hur ofta man vill. Vid varje månadsskifte summeras den månadens flattringar och det räknas ut hur mycket dricksen blev just den månaden per klick. (Ordet »flattr« är en blanding av flatter och flat rate.)

En annan sak som är rätt tänkt med flattr är att det inte är någon skillnad på att vara med som »producent« eller »konsument«. Alla som använder tjänsten flattrar för 2 euro per månad (eller mer om man vill det) och alla som använder tjänsten har möjlighet att sätta upp egna saker som andra kan flattra.

Jag och många med mig ställde oss på kö när tjänsten utannonserades eftersom vi så gärna ville ge bort pengar. (Man behöver än så länge en inbjudan. Känner man mig kan man få en av mig.) Även om mitt intresse var av att ge så har jag provat att lägga till flattr-knappar på mina små bidrag också, och vid förra månadsskiftet kom mina första intäkter – 31 cent! Tjoho!

Systemet är alltså bara i sin början. Jag tror att det kan få riktigt intressanta effekter om det blir stort nog, men om det blir det återstår att se. Även om det inte finns väldigt mycket att flattra än så länge så räcker det till för att jag alltid ska hitta saker i alla fall. Nu i juli har jag t.ex. flattrat följande hittills:

• Bloggen Sagor från Livbåten för lämplig nedsabling av DN:s Internetjournalistik
  
• Den utmärkt välresearchade del 5 i Magnus Betnérs artikelserie om Sverigedemokraterna (del 1, 2, 3, 4)
  
• Isobel Hadley-Kamptz blogg Isobels text och verkstad
  
• Rasmus Fleischers blogg Copyriot
  
• Steve Outing om nyhetstidningar på nätet
  
• Sympatiska Gnutiken när jag råkade notera att de hade en flattr-knapp
  
• Entertainment for the Braindead = Julia Kotowski från Köln för hennes musik (som hon sprider fritt); hennes senaste »skiva« är Roadkill med sång + banjo rekommenderas! (Man kan spela banjo på många sätt.)
  
• aaahh records eftersom det var där jag hittade ovanstående (och en del annat)

(Bilden visar omslaget till Roadkill.)

ACTA

Nu är det bara en knapp vecka kvar till det är deadline för att skriva på »Written Declaration 12/2010« för EU-parlamentariker. Än så länge har 253 skrivit under, men fortfarande behövs 116 underskrifter till vid plenarsessionen 5–8 juli för att det ska gå igenom, så det ser mörkt ut, tyvärr.

Jag försökte tidigare plocka vad jag hoppades var lågt hängande frukt genom att puffa på miljöpartiets Isabella Lövin. Hon har nämligen inte skrivit på fast hon är såväl Verts/ALE som svensk; såväl vertsar som svenskar har oftast skrivit under. Men hon kanske hade särskilda skäl att inte vilja stödja detta. Inte vet jag – jag fick inget svar.

Jag tycker inte det är konstigt att denna deklaration haft tämligen starkt stöd i Sverige. Parlamentsledamoter borde känna motvilja mot att varken de eller allmänheten får tillgång till hemliga förhandlingar som i praktiken närmast innebär lagändringar; och den känslan skulle kunna bli ännu starkare om man kommer man från en svensk tradition med relativt omfattande offentlighetsprincip.

Efter ett par års förhandlingar i hemlighet har det det senaste året spruckit en del. Nya utkast läckte vilket visade att bland annat att givna uppgifter om vad som ingick och inte ingick inte stämde, utan att det var kritikerna som hade rätt, och i april i år publicerades en utkast officiellt för första gången.

Ett annat positivt steg är att för ett par dagar sen ett antal »civic society representatives« faktiskt fick ställa frågor till ACTA-förhandlare on the record. I anteckningarna från mötet kan man bland annat märka att ACTA-förhandlarna för första gången (?) inte döljer att lagändringar kan behöva bli resultatet av deras förhandlingar:

If at the end the agreement should contain additional obligations for a party compared to a country's laws, implementation of the ACTA will necessitate that it will adjust its national legal situation.

Det är väl ganska tydligt att så kommer att bli fallet och att trycket på de nationella parlamenten då blir hårt. »Nu har vi äntligen lyckats få ihop det här efter åratal av förhandlingar – då kan ni ju inte konstra nu!« I Hans Roséns utmärkta snabbguide till ACTA som han skrev för DN i mars står det för övrigt fortfarande att såväl svenska regeringen som EU-kommissionen svarat nej till frågan om ACTA kommer att leda till nya lagar i EU och Sverige.

En annan sak att märka i mötesanteckningarna är den franska ledamotens skarpa reaktion på fråga 9 på grund av kopplingarna till HADOPI! Resonemanget här är väl att eftersom förslagen liknar kontroversiella lagar som förts in i Frankrike och Frankrike inte är en totalitär stat så är frågan upprörande och behöver inte besvaras.

Nu pågår förhandlingarna igen, men nu är det hemligt igen.

Mer aktuellt om ACTA: Reporters without Borders, Christian Engström, La Quadrature du Net.

Det här verkar ju inte klokt...

Min teve har gett upp, så jag har börjat fundera på att skaffa en ny. Nu finns det visst platta tevear, som i denna annons! Det verkar ju inte klokt!

(Bilden tagen från Röster i radio-TV 42/1959.)

Hm, det blir visst en kort postning det här. Bäst jag fyller ut med nåt, t.ex. en insändare från samma årgång av RiR-TV (i nummer 16):

Kan inte Radiochefen bunta ihop Siw Malmkvist, Alice Babs, Brita Borg, Lily Berglund och Monica Zetterlund – ja alla dom där som skriker sig hesa och tror att det är fint? Förbjud dem åtminstone för en tid och låt oss då gärna få höra Git Gay som man gärna lyssnar till samt Lizzie Alandh och Margaretha Kjellberg som man gärna lyssnar till. Vi är nog i samma ålder allesammans som Radiochefen – mellan 40 och 50 – så vi hoppas på förståelse.

Högaktningsfullt
Några syjuntefruar på Söder

Ja, precis så där är det att vara mellan 40 och 50. Man hoppas på förståelse.

Avslöjad läcka?

I Wired publicerades nyligen en artikel U.S. Intelligence Analyst Arrested in Wikileaks Video Probe enligt vilken en Bradley Manning, analytiker inom underrättelsetjänsten, nu sitter fänglad (i Kuwait) för att ha varit den som läckte bland annat Collateral Murder-filmen till Wikileaks.

Detta skulle märkligt nog ha skett efter att han pratat bredvid mun till Adrian Lamo. Varken Wikileaks eller US State Department har bekräftat.

Ett hemligt US-dokument från 2008 som Wikileaks publicerade i våras handlar just om Wikileaks. Där beskrivs Wikileaks som ett problem och det slås fast att sättet att minska det hotet är att ge sig på den tillit visselblåsare känner för organisationen: »The identification, exposure, termination of employment, criminal prosecution, legal action against current or former insiders, leakers, or whistleblowers could potentially damage or destroy this center of gravity and deter others considering similar actions from using the WikiLeaks.org Web site.«. (Även detta dokument skulle för övrigt vara läckt från samme Manning enligt Wired-artikeln.)

Då tycker jag det är anmärkningsvärt med inblandningen av Adrian Lamo i affären. Om historien är sann och det är på detta sätt Manning åkte dit, varför spinns inte historien som att de redan var honom på spåren ändå och att hans pratande bredvid mun bara bekräftade det myndigheterna redan visste?

Kan han ha åkt dit på annat sätt och Wired-artikeln är förekommande spinn från Wikileaks för att få fram bilden att det bara var genom att prata bredvid mun han kunde åka dit? På twitter skriver Wikileaks »We are investigating the claims, if true, sources should be reminded to ONLY SPEAK TO WIKILEAKS.« Om Wireds källa är Lamo själv ser jag inte det som orimligt, även om det förstås är fria fantasier. Han är känd sedan tidigare för att ha stöttat Wikileaks.

Bilden på Bradley Manning är tagen från Wireds artikel.

Brand

Den ärevördiga anarkistiska tidskriften Brand har nyligen kommit igång igen, med ny redaktion, och har releaseparty för sitt första nummer på första maj.

Det får mig att bläddra i dess förra inkarnation, och jag fastnade för denna illustration på baksidan av 3/1993, inte minst för dess ankistiska inslag. Så nu undrar jag vilka av de 75 sorterna som är inblandade i nya Brand!

Mera år

I min förra bloggpostning blev det visst fel. Google ger riktiga glädjesiffror på antal träffar ibland, vilket visar sig att det inte stämmer när man går vidare till senare sidor. Det var ganska ointressant redan första gången, men rätt ska vara rätt, så här följer en korrigerad graf, och därefter som kompensation en annan graf som jag tycker är intressantare.

Så först, vilka tal är vanligast i I wish I was ___ years old. Förutom att jag rättade till siffrorna så inkluderade jag denna gång även när antalet är utskrivet i bokstäver. Även med korrektare siffror är det en stor dipp från tio till elva.

And now for something completely similar, men intressantare, nämligen 1900-talet i retrospektiv i form av en jämförelse mellan hur vanliga ____ was a good year och ____ was a bad year är. Diagrammet visar hur stor andel utav sådana träffar som var med good, så ju högre desto bättre var kanske året.



Den extrema dippen för 1933 beror till stor del på att det finns en bok som heter just så och som nämns här och där.)

Ser man på den utjämnade gröna kurvan så kan man se det glada tjugotalet som en bölja och att nångång på 60-talet vände det och började bli sämre.

För detta senare diagram hämtade jag dock data från Altavista eftersom Google tröttnade på mig efter mina många liknande frågor.

Jag är ingen robot! Jag känner mig kränkt!

Åldrar

Hur gamla vill människor vara? Jag googlade på »I wish I was 20 years old« och liknande för olika åldrar och räknade träffarna. (Jag kollade upp till 120 år, men låter grafen sluta vid 30 år ändå, för över det är det så få träffar.)

Inte helt väntat resultat, tycker jag. I synnerhet undrar jag om nån kan förklara varför de två högsta resultaten är 10 år (5,7 miljoner träffar) och 12 år (3,8 miljoner träffar), men det blir bara 2 (!) träffar för mellanliggande »I wish I was 11 years old«?

(Idén till att mäta detta plankade jag förstås från senaste XKCD.)