Larvig dans

Det finns många exempel på hur äldre människor har uttalat sig negativt om ungdomens dans, men ibland dyker det upp överraskande positiva formuleringar också. I Idun 43/1929 skriver t.ex. Gustaf Näsström med anledning av en då aktuell fråga inom Sollentuna ungdomsförening där tonåringarna var emot att dansa »kulturella danser« som ringlekar (»det tycka vi är lite larvigt») och hellre ville dansa jazz och breakaway. Näsström står på ungdomarnas sida och delar helt och fullt meningen om »det lite larviga i att långa drasuter till moderna pojkar, som hänga näsan över skolbänken dagen lång, ska fjanta omkring i s.k. kulturell dans.« – »Ingenting är farligare än att göra nöjeslivet så kultiverat, att ungdomen finner det tråkigt. Då är det säkert klokare, att lära pojkarna och flickorna dansa jazz på ett kultiverat sätt«.
Naturligtvis kommer det ett provocerat genmäle ett par nummer senare som jag citerar eftersom den ger flera användbara tips till oss som dansar till jazzmusik!

[Jazzen] ska vara ogement rolig, säger man, men så är den också ganska nöjsam att åse alltifrån nybörjarens enkla kliv till jazzkonstnärens ekvilibristiska manöver. Det är de sistnämndas "stil", jag vill orda om en smula.

En kavaljer – man får väl huvudsakligen tillskriva honom äran av danssättet, ty damen har ju bara att följa efter – rusar iväg som vore han rädd för att komma för sent till tåget, men så plötsligt hejdar han sig som hade han glömt något hemma. Så vänder han och hämtar måhända detta för att på nytt rusa iväg igen.

En annan kliver helt försiktigt omkring på hälarna och vinkar med fotsulorna, som skulle han vifta adjö åt sin käraste vän.

Så finns det en typ som går omkring och ser ledsen ut och sätter ned fötterna försiktigt, som om han ginge på hal is och vore rädd att den inte höll.

En annan ser ut som om han allvarsamt föresatt sig att ändra sin moatjé till en krocketbåge, men en annan ser ut att vara i fara att knäcka ryggen på sig själv.

En struttar omkring och sparkar sig själv där bak, för att sedan med ett snabbt kast med benet framåt försöka trampa sin flicka på tårna.

En filur försöker genom en massa tvära vändningar och oväntade manöver locka sin partner att göra fel och falla ur takten, vilket inom parentes sagt sällan lyckas – de äro väl tränade.

Det är jazz, det. Det är stil, det. Inte är det larvigt inte. Nej, visst inte, herr Näsström.

Särskilt den där krocketbågeturen ska jag försöka mig på! Den som skrivit denna insändare var dock ingen gubbe direkt, som man kanske skulle tro. Det var Tore G. Wärenstam som fyllde 21 år under detta år. (Senare blev han tidningsman och moderat politiker.)

(Illustrationen är av Gösta Chatham till Gustaf Näsströms artikel.)