Hockey One, Hockey Two

Ishockey och länkar alltså. Jag var tvungen att reda ut för mig själv vad som hänt egentligen och sammanfattar därför för dig också. Detta är tillsammans med »MP3-målet« och Pirate Bay-rättegångarna ett av de viktigaste fallen angående när länkar är lagliga eller inte i Sverige och därför väl värt uppmärksamhet.

För några år sedan hade ett ishockeyfan en webbsida »Södertälje Sportklubbs inofficiella hemsida« med matchstatistik och annat. Han hade även ordnat chattar där fans kunde diskutera pågående matcher när SSK spelade. Det var runt 25 aktiva chattare där när en match pågick.

En del deltagare i chattarna såg matcher på webben via en tjänst som Canal+ hade. Genom att betala 89 kronor till Canal+ fick man en länk till där matchen visades. Någon inloggning gjordes inte, några tekniska spärrar fanns inte, och alla matcher streamades från samma opersonliga url. Lite som att sätta upp en stor­bild­svisning utomhus i en glänta i skogen, utan inhägnad, med affärsidén att för 89 kronor tala om var denna visning sker.

Canal+ tänkte sig väl att ingen skulle gå dit utan att först betala 89 kronor, och dessutom göra om det för varje ny match man såg, men bland annat på denna chatt delade deltagarna med sig till varandra av vad länken var. Han som skötte webbsidan lade till dessa länkar vid sidan av chatten under rubriken »Länktips från chattare«. Enligt vad han sade i polisens förhör (i förundersöknings­protokollet) var det för att han tröttnade på att dessa länkar dök upp i chatten så ofta, och ville att den skulle handla själva matchen istället. »Det blev helt enkelt tjatigt att alltid läsa om dessa länkar istället för att man snackade sport.« (Hur länkarna såg ut och hur snacket gick på chatten kan man se här.)

Han blev åtalad för upphovs­rätts­brott och dömdes för det i tingsrätten förra året. Man menade att han genom att ge dessa länkar hade »till­gänglig­gjort TV-sändningarna för allmänheten i form av överföring och [...] gjort upptagningarna av rörliga bilder tillgängliga för allmänheten«.

Mycket mer än så om spridningen står inte i domen, som mer fokuserar på huruvida dessa sport­sändningar överhuvudtaget omfattas av upphovsrätten. Däremot inte mycket om när länkar till sådant material kan vara förbjudet.

IANAL, men tycker inte detta duger. De flesta sidor på webben omfattas av upphovsrätt och de flesta länkar går till sådant material! Vad i dessa domskäl skiljer från hur jag i denna mening med uppsåt länkar till upphovs­rätts­skyddat material som boken Uppror!, tidningen DN eller Hello Saferides musikvideo »The Quiz«? För att citera domen:

Det är vidare utrett att en besökare ... bara hade att klicka på den länk ... att besökaren omedelbart förflyttades ... att sändningarna omedelbart blev tillgängliga och kunde ses på besökarens egen dator.

Jaha, det är alltså webblänkar som beskrivs.

Det är svårt att tro att rätten inte brydde sig om att upphovs­rätts­innehavaren (till skillnad från i mina fall) inte ville att »obehöriga« skulle känna till just dessa länkar. Men bör då inte rätten säga nåt om detta i domen också? Och hänvisa till lagar där detta är relevant?

I upphovsrätten görs skillnad beroende på om »det exemplar som är den egentliga förlagan framställts eller gjorts tillgängligt för allmänheten i strid med 2 §« vad gäller framställning av exemplar för privat bruk (sedan 2005), men det är knappast tillämpligt här.

Kanske skulle det gå att hänvisa till 6 a kap om »Skydd för tekniska åtgärder m.m.«? Med teknisk åtgärd menas här »varje verkningsfull teknik, anordning eller komponent som har utformats för att vid normalt bruk hindra eller begränsa exemplar­fram­ställning eller till­gänglig­görande för allmänheten av ett upphovs­rättsligt skyddat verk utan samtycke från upphovsmannen eller dennes rätts­innehavare«. Då skulle man argumentera för att försök att hålla en url hemlig är en sådan verkningsfull teknik. Man kanske misslyckas med en sådan argumentation, men den skulle åtminstone gå att föra.

Något sådant resonemang förs dock inte i domen. (Där ges bara 1 kap 1 §, 1 kap 2 §, 5 kap 46 §, 7 kap 53 § och 7 kap 57 § som lagrum.)

En mycket fylligare diskussion om länkning finns i ett fall 2010 i Stockholms tingsrätt där domen resonerar sig fram till att det är tillåtet med (referens)länkar på webben. Då gällde det några journalister vars texter publicerats på gp.se som väckte talan mot media­bevaknings­företaget Retriever för att de länkat till artiklarna. Där friades alltså Retriever.

Domen i hockey­länknings­målet i Hudiksvall tingsrätt resulterade i 70 dagsböter à 50 kronor, skadestånd på 11 780, motståndarnas rätte­gångs­kostnader på 121 400 samt 500 i avgift till brotts­offer­fonden, dvs. totalt 137 180 kronor att betala för »hockeylänkaren«.

Målet överklagades och domen från Hovrätten för Nedre Norrland kom idag. Jag har inte läst den än, och det är i väntan på det jag fick behov av att se över vad som hänt hittills. Jag hoppas verkligen att den är mer klargörande och visar att/hur det inte är webben i allmänhet som är olaglig.

Resultatet blev i praktiken ungefär detsamma hursomhelst – böterna höjdes och skadeståndet minskades.

Länkar

Om fallet i Tingsrätten: DN, SvD med expert­kommentarer från Jan Rosén och Marianne Levin, joinsimon som publicerade förundersökningen med mera, HAX, Juristens funderingar, Kjellberg.

Om fallet nu i Hovrätten: SR med kommentarer från Marianne Levin, DN/TT.