fredag 27 augusti 2010

Jag har tänkt på en grej

En vän frågade hur många partier som kan komma in i riksdagen. Det tyckte jag lät som en högintressant fråga inför valet! Många partier blire. Jag har räknat på det!

Om det bara var 4%-spärren det handlade om skulle svaret vara enkelt. Max 25 partier kan klara 4%-spärren samtidigt, och det bara om de får exakt lika många röster och inga röster lägga på något annat.

Så är svaret 25? Nej, i vallagen finns ju även en 12%-spärr, där partier som får minst tolv procent i en valkrets får vara med och dela på de fasta mandaten i den valkretsen. Hela 8 partier skulle kunna klara det i samma valkrets (8×12% = 96%). I 24 av de 29 valkretsarna finns det minst 8 fasta mandat, men i de fem minsta finns det färre mandat att hämta, och där tappas 17 mandat. Så 29×8-17 = 215 partier kan alltså komma in med 12%-regeln. (Detta kan vara olika år för år. I det kommande riksdagsvalet får t.ex. Jämtlands län 4 fasta mandat mot 5 i valet 2006. Jag har utgått från det aktuella läget.)

Går det att klämma in ännu fler än 215 partier för de fasta valkretsmandaten? Jadå. Den största valkretsen är Stockholms län med 37 fasta mandat. Ska vi slå rekord vore det slöseri att bara låta åtta partier komma in där. Säg att det i övriga valkretsar bara ges 1 röst per parti. Då kan de 842 876 röstberättigade i Stockholms län lätt fördela sig på 24 partier som alla klarar 4%-spärren. Då ökar rekordet med 16 partier och det blir totalt 231 olika partier.

Men förutom de 310 fasta valkretsmandaten finns det 39 utjämningsmandat. Det gör att vi kan plocka in 4%-mandat även från en mindre valkrets, och då blir det bäst att göra det från den minsta, Gotlands län, så att bara dess 2 möjliga tolvprocentsmandat offras för att istället plocka in 24 fyraprocentsmandat.

Så jag hävdar att rekordet kan nås så här:

I de 24 största valkretsarna (med 8+ fasta mandat) röstar 8 personer på varsitt parti.
I Kronobergs län och Västra Götalands läns södra röstar 6 personer på varsitt pari.
I Blekinge län röstar 5 personer på varsitt parti.
I Jämtlands län röstar 4 personer på varsitt parti.
Dessa sammanlagt 213 partier klarar alla 12%-spärren och får därför dela på de fasta mandaten i respektive valkrets.

Och så i Gotlands län får 24 partier lika många röster var, minst 213.

Två av dessa 24 partier kommer att få de fasta gotländska mandaten, men även de andra får del av de 39 utjämningsmandaten, så 213 partier kommer in med 12%-spärren och 24 partier kommer in med 4%-spärren, och vi får totalt 237 partier i riksdagen!

Flattr this

onsdag 25 augusti 2010

Forever Young

Lite bilder från Forever Young som jag var på i Gävle. Arrangörerna hade innan utlovat bra varm mat och korta köer, men vi hade som väl var hört att det inte varit så tidigare, så vi åt rejält på en närliggen pizzeria innan, vilket visade sig vara mycket klokt. Pizzerian hade för övrigt tapetserat ett par av väggarna med Agent X9, vilket jag tyckte var fint.

Pizzeria i Gävle

Huvudskälet till att jag var där var naturligtvis Jakob Hellman.

Jag tittar på Jakob Hellman

Jag är nöjd med min bild på Johan Kinde och Lustans Lakejer:

Lustans Lakejer

Reeperbahn var det som vid sidan av Hellman drog mig dit:

Reeperbahn

Publikarmen hör till ingen mindre än Forever Young-bloggaren Björk Mirjamsdotter – vi stod strax bakom henne och Calle/Japetus tills en buffel trängde sig förbi.

(I hela albumet finns ytterligare några få bilder.)

söndag 8 augusti 2010

Röstvaskning?

Idag skriver Johannes Forssberg om fyraprocentspärren i Expressen: »Varning för röstvaskning». Det går ut på att man inte ska rösta på partier som sannolikt inte kommer in i riksdagen, eftersom det skulle hjälpa Sverigedemokraterna. Som så mycket som sägs om att »slösa bort sin röst« så tycker jag inte det stämmer. (Jag skrev tidigare om detta angående EU-valet, även om villkoren är rätt så annorlunda där.)

Forssberg skriver att för många som väljer att rösta på fi är det »viktigare att markera stöd för feminismen än att ens röst får praktisk betydelse i mandatfördelningen«. En röst på ett parti som kommer in i riksdagen däremot sägs hjälpa till att hålla nere Sverigedemokraternas antal mandat.

Så vad är det då som får praktisk betydelse i mandatfördelningen? Den största effekten är om partier överhuvudtaget kommer in eller inte. I dagens Sifo-undersökning fick sd 4,1% med en statistisk felmarginal på ±1,1 procentenheter. Med ett troligt resultat mellan 3,0 och 5,2 procent är det helt överskuggande huruvida de kommer över 4%-spärren eller inte.

Fyraprocentspärren gäller antal giltiga röster, oavsett hur bra eller dåligt det går för det parti man röstar på, så varje giltig röst på något annat parti bidrar lika mycket med att hålla ute andra partier som försöker komma in. Där är den »praktiska betydelsen« alltså exakt densamma. De som tänker att en viktig roll med deras röster är att hålla sd borta tänker säkerligen just på att hålla dem under 4%-spärren, inte på om de ska få 14, 15 eller 16 mandat ifall de kommer in.

Om de kommer in så får de minst 14 mandat och som det ser ut nu en vågmästarroll. Det ändras inte av ett par eventuella extra mandat. Visst blir partierna gladare ju fler mandat de får, men den stora effekten av mandatfördelningen är vilka möjliga majoriteter som finns, och det ändras knappast.[*] Om det går precis som i Sifos valbarometer så får för övrigt sd 14 mandat och kan inte tappa något enstaka mandat, utan nästa steg neråt är att åka ut helt, så i så fall spelar det inget roll vad annat man röstar på, så länge det är en giltig röst, vad gäller den effekten.

Så Forssbergs resonemang spelar bara roll ifall det går extra bra för sd till att börja med så att de får fler än 14 mandat, och dessa »extramandat« spelar sannolikt inte någon större roll för situationen i riksdagen. Men ändå, hur stor chans är det att man det faktiskt skulle spela någon roll om det parti man röstar på kommer in i riksdagen i detta hänseende? Liten.

Det är naturligtvis alltid en liten chans att just ens egen röst skulle råka vara tungan på vågen som innebär en skillnad i mandatfördelningen. Något annat vore märkligt när 349 mandat ska fördelas utifrån hur miljoner röstar. Men det är ändå skillnad på små och små chanser, så låt oss räkna på det. Jag utgår siffrorna från förra riksdagsvalet eftersom de finns till hands, trots att det blir fler röstberättigade denna gång, och därför lite annorlunda.

Då avlades 5 551 278 giltiga röster varav 5 236 264 lades på sådana partier som kom in i riksdagen. Så det var sådär en 15 004 röster per mandat. De relevanta gränserna för småpartierna var istället 52 363 röster (1% ger betalda valsedlar), ytterligare 78 544 röster (kommer upp till 2,5% som ger partistöd) och ytterligare 78 544 röster (som kommer upp till 4%-spärren). Så i den storleksordningen ligger antal röster som spelar någon praktisk roll.

Förenklat kan man då säga att det är en chans på femtontusen att ens röst råkar vara tungan på vågen som ger ett mandat mer till det parti man röstar på om man röstar på något parti i riksdagen. Inte så sannolikt, men inte heller orimligt. Chansen att vara tungan på vågen för partier som man tror får färre röster är mindre, men effekten kan vara större.

Nu vill jag jämföra detta med »Forssberg-effekten«. Jag gör ett tankeexperiment där Sverigedemokraterna fick 15 mandat i förra valet (så att de skulle kunna förlora ett av dem utan att helt åka ut). För enkelhets skull antar jag att alla 5 236 264 röster på de nuvarande riksdagspartierna hade legat som nu och bara ytterligare röster tillkommit så att sd fått en andel 15/349 av dem alla. (Jag förenklar bland annat genom att ignorera faktisk mandatfördelning.)

15/349 = s / (5236264 + s) ger s = 235162 röster.

I det läget, hur många till hade behövt rösta på andra partier i riksdagen för att sd:s andel skulle gå ner till 14/349?

14/349 = s / (5236264 + s + x) ger x = 390827 röster

Det här är förenklat på flera sätt, men meningen är bara att ge grova uppskattningar. Poängen är att chansen att det som Forssberg skriver om skulle spela nån roll är mycket mindre än andra effekter av hur man röstar, som t.ex. 52 tusen röster för att komma upp till 1%-spärren. Han tar det t.ex. för självklart att fi inte kommer in i riksdagen. Det skulle (fortfarande i förra riksdagsvalet) ha krävts 222 tusen röster. Om det nu är orimligt så borde det ses som än mer orimligt att det där rösta-inom-riksdagen-resonemanget skulle spela någon praktisk roll där det krävs 391 tusen röster!

Så kontentan är om ens sympatier ligger hos ett parti utanför riksdagen så finns det inget skäl att låta bli att rösta på det för att man vill vara med om att hålla sd borta, för det bidrar varje giltig röst med så gott som lika mycket. (Däremot kan det förstås finnas skäl att rösta annorlunda om man även vill påverka regeringsfrågan mer direkt. Det är en annan fråga.)

[*] Jag har räknat på en mängd olika mandatfördelningar utifrån Sifos senaste väljarbarometer och varianter utifrån det. Utifrån den händer det ingenting av att sd får ett extra mandat. Om de får två mandat till försvinner m+fp+kd+v som möjlig majoritet och ersätts av s+mp+c+sd. Detta är som alla kan se rent teoretiskt, och har ingen praktisk effekt.

måndag 19 juli 2010

31 cent!



Många känner säkert till flattr för mikrobetalningar, men för den som inte gör det tänkte jag göra lite reklam för det.

Det är en tjänst med vilken man enkelt kan flattra olika saker på nätet som använder sig av flattr. Det är som att klicka ett slags tummen-upp som även skickar iväg en liten slant. Det finurliga med hur det fungerar är att det inte kostar nåt för en att klicka uppmuntrande, så man behöver inte fundera så mycket på hur många ören det man just sett är värt, vilket jag tror skulle vara en för stor stötesten för många slags mikrobetalningssystem.

Betalar gör man nämligen i förväg, i form av en månadsavgift. Sen är det bara att flattra på hur ofta man vill. Vid varje månadsskifte summeras den månadens flattringar och det räknas ut hur mycket dricksen blev just den månaden per klick. (Ordet »flattr« är en blanding av flatter och flat rate.)

En annan sak som är rätt tänkt med flattr är att det inte är någon skillnad på att vara med som »producent« eller »konsument«. Alla som använder tjänsten flattrar för 2 euro per månad (eller mer om man vill det) och alla som använder tjänsten har möjlighet att sätta upp egna saker som andra kan flattra.

Jag och många med mig ställde oss på kö när tjänsten utannonserades eftersom vi så gärna ville ge bort pengar. (Man behöver än så länge en inbjudan. Känner man mig kan man få en av mig.) Även om mitt intresse var av att ge så har jag provat att lägga till flattr-knappar på mina små bidrag också, och vid förra månadsskiftet kom mina första intäkter – 31 cent! Tjoho!

Systemet är alltså bara i sin början. Jag tror att det kan få riktigt intressanta effekter om det blir stort nog, men om det blir det återstår att se. Även om det inte finns väldigt mycket att flattra än så länge så räcker det till för att jag alltid ska hitta saker i alla fall. Nu i juli har jag t.ex. flattrat följande hittills:(Bilden visar omslaget till Roadkill.)

fredag 2 juli 2010

ACTA

Nu är det bara en knapp vecka kvar till det är deadline för att skriva på »Written Declaration 12/2010« för EU-parlamentariker. Än så länge har 253 skrivit under, men fortfarande behövs 116 underskrifter till vid plenarsessionen 5–8 juli för att det ska gå igenom, så det ser mörkt ut, tyvärr.

Jag försökte tidigare plocka vad jag hoppades var lågt hängande frukt genom att puffa på miljöpartiets Isabella Lövin. Hon har nämligen inte skrivit på fast hon är såväl Verts/ALE som svensk; såväl vertsar som svenskar har oftast skrivit under. Men hon kanske hade särskilda skäl att inte vilja stödja detta. Inte vet jag – jag fick inget svar.

Jag tycker inte det är konstigt att denna deklaration haft tämligen starkt stöd i Sverige. Parlamentsledamoter borde känna motvilja mot att varken de eller allmänheten får tillgång till hemliga förhandlingar som i praktiken närmast innebär lagändringar; och den känslan skulle kunna bli ännu starkare om man kommer man från en svensk tradition med relativt omfattande offentlighetsprincip.

Efter ett par års förhandlingar i hemlighet har det det senaste året spruckit en del. Nya utkast läckte vilket visade att bland annat att givna uppgifter om vad som ingick och inte ingick inte stämde, utan att det var kritikerna som hade rätt, och i april i år publicerades en utkast officiellt för första gången.

Ett annat positivt steg är att för ett par dagar sen ett antal »civic society representatives« faktiskt fick ställa frågor till ACTA-förhandlare on the record. I anteckningarna från mötet kan man bland annat märka att ACTA-förhandlarna för första gången (?) inte döljer att lagändringar kan behöva bli resultatet av deras förhandlingar:
If at the end the agreement should contain additional obligations for a party compared to a country's laws, implementation of the ACTA will necessitate that it will adjust its national legal situation.

Det är väl ganska tydligt att så kommer att bli fallet och att trycket på de nationella parlamenten då blir hårt. »Nu har vi äntligen lyckats få ihop det här efter åratal av förhandlingar – då kan ni ju inte konstra nu!« I Hans Roséns utmärkta snabbguide till ACTA som han skrev för DN i mars står det för övrigt fortfarande att såväl svenska regeringen som EU-kommissionen svarat nej till frågan om ACTA kommer att leda till nya lagar i EU och Sverige.

En annan sak att märka i mötesanteckningarna är den franska ledamotens skarpa reaktion på fråga 9 på grund av kopplingarna till HADOPI! Resonemanget här är väl att eftersom förslagen liknar kontroversiella lagar som förts in i Frankrike och Frankrike inte är en totalitär stat så är frågan upprörande och behöver inte besvaras.

Nu pågår förhandlingarna igen, men nu är det hemligt igen.

Mer aktuellt om ACTA: Reporters without Borders, Christian Engström, La Quadrature du Net.

onsdag 9 juni 2010

Det här verkar ju inte klokt...


Min teve har gett upp, så jag har börjat fundera på att skaffa en ny. Nu finns det visst platta tevear, som i denna annons! Det verkar ju inte klokt!

(Bilden tagen från Röster i radio-TV 42/1959.)

Hm, det blir visst en kort postning det här. Bäst jag fyller ut med nåt, t.ex. en insändare från samma årgång av RiR-TV (i nummer 16):

Kan inte Radiochefen bunta ihop Siw Malmkvist, Alice Babs, Brita Borg, Lily Berglund och Monica Zetterlund – ja alla dom där som skriker sig hesa och tror att det är fint? Förbjud dem åtminstone för en tid och låt oss då gärna få höra Git Gay som man gärna lyssnar till samt Lizzie Alandh och Margaretha Kjellberg som man gärna lyssnar till. Vi är nog i samma ålder allesammans som Radiochefen – mellan 40 och 50 – så vi hoppas på förståelse.

Högaktningsfullt
Några syjuntefruar på Söder

Ja, precis så där är det att vara mellan 40 och 50. Man hoppas på förståelse.

måndag 7 juni 2010

Avslöjad läcka?


I Wired publicerades nyligen en artikel U.S. Intelligence Analyst Arrested in Wikileaks Video Probe enligt vilken en Bradley Manning, analytiker inom underrättelsetjänsten, nu sitter fänglad (i Kuwait) för att ha varit den som läckte bland annat Collateral Murder-filmen till Wikileaks.

Detta skulle märkligt nog ha skett efter att han pratat bredvid mun till Adrian Lamo. Varken Wikileaks eller US State Department har bekräftat.

Ett hemligt US-dokument från 2008 som Wikileaks publicerade i våras handlar just om Wikileaks. Där beskrivs Wikileaks som ett problem och det slås fast att sättet att minska det hotet är att ge sig på den tillit visselblåsare känner för organisationen: »The identification, exposure, termination of employment, criminal prosecution, legal action against current or former insiders, leakers, or whistleblowers could potentially damage or destroy this center of gravity and deter others considering similar actions from using the WikiLeaks.org Web site.«. (Även detta dokument skulle för övrigt vara läckt från samme Manning enligt Wired-artikeln.)

Då tycker jag det är anmärkningsvärt med inblandningen av Adrian Lamo i affären. Om historien är sann och det är på detta sätt Manning åkte dit, varför spinns inte historien som att de redan var honom på spåren ändå och att hans pratande bredvid mun bara bekräftade det myndigheterna redan visste?

Kan han ha åkt dit på annat sätt och Wired-artikeln är förekommande spinn från Wikileaks för att få fram bilden att det bara var genom att prata bredvid mun han kunde åka dit? På twitter skriver Wikileaks »We are investigating the claims, if true, sources should be reminded to ONLY SPEAK TO WIKILEAKS.« Om Wireds källa är Lamo själv ser jag inte det som orimligt, även om det förstås är fria fantasier. Han är känd sedan tidigare för att ha stöttat Wikileaks.

Bilden på Bradley Manning är tagen från Wireds artikel.