En tidsresa

1988 kom miljöpartiet för första gången in i riksdagen. När »hotet« om detta stod klart skulle plötsligt (nästan) alla riksdags­partier visa upp ett miljö­engagemang, t.o.m. social­demokraterna. (Hyckel? Tja, dom social­demokrater som var engagerade i miljö­frågor var knappast hycklare, men måste ha känt mer stöd uppifrån och få lättare att komma till tals än tidigare.)

Jag tänker mig att det måste ha känts surt för center­partiet, som redan var profilerade på miljöfrågor. Många väljare hade dock tyckt att de svikit i viktiga frågor när det kom till kritan.

(Även VPK (som vänsterpartiet hette då) låg bra till i såna frågor, men dom bara räknas ju inte för många väljare.)

                                  - * -

Låter det bekant? Ja, naturligtvis! Nu är det pirat­partiet som »hotar« att komma in i EU-parlamentet, och nästan alla riksdags­partier visar då upp ett engagemang i »piratfrågor« (t.o.m. social­demokraterna). (Även denna gång så ligger vänster­partiet bra till i såna frågor, men räknas ju inte!)

Även denna gång handlar det till stor del om frågor där center­partiet försökt profilera sig redan tidigare, men där väljarna ser sig svikna av hur partiet faktiskt har röstat och agerat och därför hellre röstar på något nytt.(Se till exempel de kommentarer som Annie Johansson får på vad hon skriver i Svenska Dagbladet och på sin blogg om center­partiets integritetsförslag.)

Nu pågår centerpartiets stämma och framförallt imorgon kommer flera integritetsfrågor upp, och det kommer säkert att sägas kloka saker, men jag har ändå svårt att tro att centerpartiet kan få tillbaka bollen som de släppt. Än en gång rätt i tiden, men fastnar på vägen för att inte störa samarbeten. Blir det ytterligare nåt nytt sånt om tjugo år, månne?

(Tröjan på bilden kommer från Centerpartiets valkampanj 1994.)