Vackra och fula häxor

»Min näsa blir alltid lite mjuk så här kring jul», för att citera Kalle Anka, men nu börjar julförkylningen ge med sig. Tydligen har jag varit lite mjuk i huvudet också, för när jag såg om Trollkarlen från Oz på tv brast det i logiken och jag tyckte att Dorothy blev förolämpad av den goda häxan Glinda:

Glinda: Are you a good witch, or a bad witch?
Dorothy: Who, me? Why, I'm not a witch at all. I'm Dorothy Gale from Kansas. [– – –] Witches are old and ugly. [fnitter hörs] What was that?
Glinda: The Munchkins. They're laughing because I am a witch. I'm Glinda, the Witch of the North.
Dorothy: You are?! Oh, I beg your pardon! But I've never heard of a beautiful witch before.
Glinda: Only bad witches are ugly.

Jag är inte den första som tänkt fel här och fått för mig att Glenda implicerade att Dorothy är ful. Saturday Night Live har gjort en sketch där Dorothy själv tar illa upp här:

Dorothy: Hey! Wait a second. You just asked me if I was a bad witch. What are you trying to say?

Men det är ju feltänk! Det Glenda har sagt är att ful implicerar stygg, inte tvärtom. Om hon hade ansett att Dorothy var ful skulle hon därför inte behöva fråga, utan vetat hur det legat till, så tvärtom tyder hennes fråga på att hon anser att Dorothy inte är ful. Vackra häxor finns det tydligen både goda och onda.

Hela det här suspekta sambandet mellan utseende och godhet slipper man i boken som filmen bygger på. Vackra, eller i alla fall charmiga, är hursomhelst många av Denslows illustrationer till boken. Se bara:


Hela boken finns på Library of Congress.

God jul 1907!

En julhälsning från 100 år sen, från jultidningen Jultomten, med en vacker Jenny Nyström-bild, halvdant återgiven med min trasiga kamera.

Den finaste berättelsen inne i denna jultidning tycker jag är den av Anna M. Roos om lilla Fanny som leker indianer med sina storebröder. De är inspirerade av Prärieblomman – »en högst intressant indianbok, som alla syskonen läst med förtjusning«. Bokens författare var britten Charles August Murray som skrev den efter att själv ha tillbringat några månader med en pawnee-stam 1835. På väg hem blev han kär i en amerikanska vars far förbjöd deras äktenskap. Detta bakade Murray in i sin indianbok som kom ut nio år senare, så att han genom den visade sitt fortsatta intresse. När den trilskande fadern sedan dog ytterligare fem år senare så kunde äntligen Murray gifta sig med sin utvalda, som dog i barnsäng året därefter. Så kan det gå.

Det var dock inte dessa delar av boken som Fanny fastnat för, och hon ville inte spela Olitipa i leken, som hennes bröder ville ha henne till. »Nähej, protesterade Fanny, jag vill inte vara Olitipa, hon var bara en flicka, hon var aldrig ute och krigade; jag vill vara Wingemund.« Hon får dock ge med sig inför broder Eriks argument att »du är ju bara en flicka«, och hon blev »undergivet Olitipa och lät sig bortrövas av Svarta Vargen och befrias igen av Krigsörn och tillagade åt dem båda välsmakande rätter av blåbär och harsyra, serverade på stora groblad. Men hon tyckte inte, att leken var rolig«, och efteråt blev hon desto mer bedrövad när hon insåg att det inte bara vara i leken hon inte fick bli krigare, utan det skulle i än högre grad gälla i verkligheten. »Hur skulle det då gå med hennes framtidsplan, hennes käraste dröm« nu när hon »inte skulle få kämpa för Sverge, inte få dö för Sverge – bara för att hon var flicka!«

Det slutar lyckligt i alla fall, genom att hon gör något för Sverge ändå när hon medverkar till att en tvåårig föräldralös gosse nog får ett gott hem istället för att hamna på fattigstugan. Som faster Henny säger: »Om den lille gossen får ett gott hem – såsom jag tror han får – och om han blir en bra karl, så har Sverge gagn av att du offrat din lekstuga.« Det sägs inte, men man kan väl ana att denne gosse kanske kan bli en god soldat som får dö för Sverge istället, i Fannys ställe.

Bokens författare gjorde sig i övrigt känd genom att vara med om att orsaka krig mellan England och Persien 1856–1857, samt att importera den första flodhästen till England, vilket gav honom smeknamnet Hippopotamus Murray.

Synnerligen kvalificerade användare

Jag bläddrar i Mikrodatorn 1/1982 såhär 25 år efteråt, och stöter på detta citat om AI, taget från "en intern PM från Datadelegationens kansli, oktober 1981". (Datadelegationen tillsattes 1980 med Olof Johansson som ordförande, och lades ner 1985.)

Datasystem får inte utvecklas till att efterlikna människor.

För närvarande finns en rätt omfattande utveckling att framställa datasystem som i olika avseenden efterliknar människor och har människors funktioner. Det är fråga om rutiner och system som kan klara av följande funktioner:

1. Att kunna se.
2. Att kunna höra.
3. Att kunna tala.
4. Att kunna fysiskt känna.
5. Att kunna tolka indata och associera.
6. Att kunna värdera indata mot en lagrad kunskapsbas och välja åtgärd.

Och slutligen att kunna lära sig av nya indata, som systemet mottar, dvs. tillföra sin kunskapsbas nya data och förändra de beslutsregler som systemet använder.

Sådana system går under benämningen "system med funktioner för artificiell intelligens". De skulle kunna komma i drift under 1990-talet och därefter. Dessa system är svåra att begripa och förstå, samt kräver för att uppnå detta särskilt omfattande kunskaper av de som skall utnyttja systemet. De kan bli ett hot mot människorna. Det bör därför övervägas att införa restriktioner mot att använda sådana system i vårt land, såvida det inte är fråga om synnerligen kvalificerade användare.

En sån tur att vi här i framtiden alla är synnerligen kvalificerade!

Tusental

Att lägga in böcker på Librarything är fortfarande roligt. Jag märkte inte av när jag hade kommit upp till tusen böcker, men när jag lade in Landet utanför av Maria Gripe märkte jag att det blev bok tvåtusen och firade det genom att läsa den. Igår kväll kom jag upp till tretusen, men det var Nusvensk frekvensordbok baserad på tidningstext, del 2, köpt för 49,50 på rea på Studentbokhandeln för länge sen. Det är en mastig volym på 1066 sidor med många ordlistor över hur vanliga ord var i svenska tidningar 1965, och det kändes inte lika lockande att läsa som Gripe, men nånting kan man ju göra.

Jag plockade ut de hundra vanligaste geografiska namnen från lista 1.1.6.11 där med egennamn i frekvensordning. De är i tur och ordning Sverige, Stockholm, England, Frankrike, Europa, Paris, London, Tyskland, Danmark, Norge, Göteborg, York, Malmö, Finland, Kina, Moskva, Sovjet, Washington, Amerika, Vietnam, Rhodesia, Italien, Uppsala, Storbritannien, Lund, Sovjetunionen, Köpenhamn, Spanien, Skåne, Västtyskland, Berlin, Österrike, Ryssland, Rom, Indien, Afrika, Wien, Sydafrika, Norden, Schweiz, Holland, Småland, Algeriet, Nordvietnam, München, Peking, Israel, Jugoslavien, Japan, Pakistan, Skandinavien, Polen, Örebro, Australien, Kuba, Asien, Kanada, Norrland, Sydvietnam, Atlanten, Bonn, Island, Kiruna, Hollywood, Östersjön, Ungern, Sydamerika, Norrköping, Oslo, Västberlin, Västeuropa, Helsingfors, Öland, Grekland, Medelhavet, Hanoi, Skövde, Sydöstasien, Belgien, Halmstad, Växjö, Chicago, Kalmar, Genève, Portugal, Madrid, Bryssel, Sydsverige, Östtyskland, Dalarna, Kongo, Marocko, Halland, Umeå, Gävle, Hälsingborg, Skansen, Bulltofta, Jönköping, Tjeckoslovakien

(Tittar man istället på personnamnen så ser man snart att bland de hundra vanligaste förnamnen i svenska tidningstexter 1965 är det 9 kvinnonamn och 91 mansnamn. Jag undrar hur det ser ut idag.)

Jag tänkte försöka få en bild av vilka delar av världen som är mer eller mindre på tapeten idag än då, så därför jämförde jag detta med antal träffar jag får om jag söker på samma namn på news.google.se och kalibrerade siffrorna för att få ungefär samma mått. En del är väl självklart. Det lär skrivas mindre om Östtyskland nu när det inte finns längre, t.ex. Annat är kanske inte lika självklart. Här är listan sorterad med namn, frekvens då, frekvens nu och kalibrerad relativ förändringen i procent, sorterade efter det sistnämnda, så först kommer det som relativt sett nämns oftare idag och sist Sydvietnam som inte fick en enda träff när jag sökte och alltså har gått ner med hundra procent.

Umeå	11,16	1032	+611
Jönköping	10,34	760	+465
Norrköping	19,05	1211	+389
Kalmar	13,60	856	+384
Gävle	10,96	659	+362
Halmstad	14,55	779	+312
Halland	11,18	477	+228
Skåne	46,95	1943	+218
Örebro	27,32	1024	+188
Madrid	12,47	450	+177
Växjö	14,50	494	+162
Malmö	104,90	3112	+128
Portugal	12,48	347	+114
Helsingfors	17,26	471	+110
Ryssland	45,14	1223	+108
Uppsala	72,51	1866	+98
Dalarna	11,49	291	+95
Bryssel	12,44	302	+87
Spanien	48,44	1156	+83
Göteborg	129,00	2921	+74
Asien	22,33	502	+73
Stockholm	412,60	8509	+59
Skövde	15,55	311	+54
Finland	93,45	1867	+54
Japan	28,89	543	+44
Sverige	649,00	11911	+41
Lund	70,82	1269	+38
Kanada	21,85	369	+30
Oslo	18,33	307	+29
Polen	27,42	437	+23
Norden	39,30	631	+23
Australien	26,92	425	+21
Norrland	21,41	317	+14
Europa	185,80	2760	+14
Grekland	16,56	242	+12
Kina	90,93	1308	+11
Östersjön	19,41	258	+2
York	110,20	1407	-2
Belgien	14,55	185	-2
Danmark	137,10	1688	-5
Indien	40,87	501	-6
Schweiz	36,34	440	-7
Tyskland	142,10	1697	-8
Öland	16,63	195	-10
Afrika	40,14	457	-12
Köpenhamn	56,40	636	-13
Israel	29,33	326	-15
Island	20,59	221	-17
Chicago	13,68	139	-22
Italien	77,44	771	-23
Österrike	45,19	455	-23
Kiruna	20,02	193	-26
Storbritannien	71,27	680	-27
Holland	34,80	332	-27
Sydafrika	39,76	357	-31
Norge	135,10	1183	-33
Peking	29,90	259	-33
Berlin	45,79	376	-37
Hollywood	19,62	156	-39
Skansen	10,56	82	-40
Småland	32,09	231	-45
Sydamerika	19,06	129	-48
London	169,20	1115	-49
Ungern	19,16	128	-49
Skandinavien	27,78	171	-53
Kongo	11,48	62	-58
Genève	12,76	66	-60
Marocko	11,29	57	-61
Rom	41,09	201	-62
Pakistan	28,18	130	-65
England	220,10	963	-66
Wien	40,07	178	-66
Västeuropa	17,33	77	-66
Atlanten	20,93	90	-67
Medelhavet	16,09	69	-67
Frankrike	213,70	861	-69
Moskva	90,07	347	-70
Sydsverige	12,39	49	-70
Washington	84,78	325	-71
Paris	184,30	634	-74
München	30,66	93	-77
Tjeckoslovakien	10,30	25	-81
Kuba	26,44	62	-82
Jugoslavien	29,03	66	-83
Sovjetunionen	59,87	94	-88
Amerika	84,15	108	-90
Vietnam	79,04	102	-90
Hanoi	15,87	19	-91
Östtyskland	12,19	14	-91
Algeriet	31,91	28	-93
Sovjet	89,68	71	-94
Västtyskland	45,94	15	-97
Bonn	20,78	7	-97
Västberlin	17,80	5	-98
Bulltofta	10,42	3	-98
Rhodesia	79,03	9	-99
Nordvietnam	31,66	3	-99
Sydöstasien	15,16	2	-99
Hälsingborg	10,88	1	-99
Sydvietnam	21,30	0	-100

Att så många svenska ställen har högre siffror nu kanske bara beror på att det inte är riktigt samma slags källor som har använts, men att en del ställen ändå har markant lägre siffror nu tycker jag är intresseväckande. Varför har Småland gått ner 45% medan Halland och Skåne går upp? Varför har Kiruna gått ner medan andra svenska städer gått upp, i synnerhet Umeå? Frågor frågor.

Böcker böcker böcker

Äntligen har jag börjat lägga in böcker i större omfattning på Librarything. En hel del återstår, men det går redan att rota i en del av mina bokhyllor.

WRGPT

I detta ofta uppdaterade diagram kan man se hur det går för mig och några andra viktiga människor i WRGPT.

Kronblom 90 år

Idag fyller Kronblom 90 år. Grattis!

Annonspoesi

I UNT lördagen den 31 augusti 1935 stod följande annons införd under rubriken Lediga platser, kvinnliga. Härlig meter – bör läsas högt!

Stillsam pålitlig 15-åring
från allvarligt arbetsamt hem får lärorik plats att hjälpa präktig kamrat i finare hem. Tel. 3226.

Björntråd

Ingen kan väl undgå att vara intresserad av björntråd? Hur länge har det funnits? Varför heter det som det gör? Och vad heter det på engelska? Jag tänkte väl att jag har tummen på tidens puls!

Engelska först. I Stora svensk-engelska ordboken står det att det heter "bear cotton thread". Det låter ju lovande, men det visar sig vara en ordboksfras som det bara finns två googleträffar på!

Den ena träffen är en historia från alt.sex.stories.moderated. Närsammanhanget är

Magdalena held the little brave fighter tight as Cata shut him up. She counted twelve stitches and figured the bear cotton thread would serve its purpose.

och jag har inte vågat läsa så mycket runtomkring. Den antagligen skabrösa historien är skriven våren 2005. Det framgår annorstädes att denne upphovsmans efternamn är Karlsson, så antagligen är det en svensk, så han kan väl ha slagit upp i samma ordbok som jag.

Den andra träffen är från en rysk (!) text som innehåller denna engelska fras. Även här visar det sig dock vara ett svenskt ursprung, för texten är en översättning av Per-Olov Enquists Nedstörtad ängel från 1985. Jag slår upp i originalet där Enquist skriver

Hon hade därför, från sin egen privata handväska, tagit upp en helt vanlig nål och dessutom något som måste ha motsvarat det svenska begreppet "björntråd"; hon skriver "a bear cotton thread". Så hade hon helt enkelt tagit stoppnålen och trätt på björntråden, och, trots att hon varit mycket upprörd, försökt bemanna sig. Och så satt igång med arbetet.

(Arbetet är att sy fast ett huvud på en kropp!)

Så Enquist har samma ordbok han också! På stadsbiblioteket hittar jag översättningar av Nedstörtad ängel till flera språk och ser att både den finska och franska översättaren förtydligat engelskan till "a string of bear cotton thread". Vad jag mest undrar är vad den engelska översättningen har gjort av detta, men den hittar jag tyvärr inte i Uppsala. (Den finns, utlånad, på Stockholms stadsbibliotek.)

Så varifrån kommer denna engelska fras som bara verkar vara känd i Sverige? Jag hittar den i Svensk-engelsk ordbok från Läromedelsförlaget/Språkförlaget i en andratryckning från 1970. Förstaupplagan är från 1968 och jag orkar inte kräva fram den för att se om detta är med bland det hundratal ändringar som tillkom i andratryckningen enligt förordet eller om det var med från 1968. Sen har det hängt med i ordböcker det står Esseltes och senare Norstedts på.

Men varifrån de plockat detta fortsätter att vara en gåta för mig.

Hur gammalt är ordet "björntråd"? I NEO står det "HIST.: sedan 1949". (Så i nätupplagan, som väl ska vara senaste ordet. I minst nån tryckt utgåva står det istället "åtm. sedan 1940-talet".) Äldre än så är det i alla fall! Ordet finns inte som uppslagsord i SAOB (det bandet slutredigerades 1912), men nämns två gånger däri varav den tidigaste är den under uppslagsordet "rulle" där "En rulle björntråd" citeras från Östergrens Nusvensk ordbok.

Inte heller Östergren hade med det som eget uppslagsord (i band I från 1919), men det nämns alltså under Rulle i band V (1938). Jag kan alltså klå NEO i alla fall, men jag skulle ha velat hitta bra mycket äldre förekomster. Anledningen till att jag överhuvudtaget började kolla upp björntrådar är på grund av mina undersökningar i kronologin i Emil i Lönneberga. Ordet står nämligen med i Än lever Emil i Lönneberga när Lina ska få en tand utdragen. Är det en anakronism?! Kan det verkligen ha funnits björntråd i Emils Lönneberga utan att den märkts av mer i tryck tidigare?

Det finns dock "bjørnetråd" på norska och danska också, och danskarna kommer till undsättning! Ordbog over det Danske Sprog berättar:

Bjørne-traad, en. en slags stærk traad, der har en bjørn som fabriksmærke. OrdbS.

Detta är redan band 2 från 1920 och OrdbS syftar på anteckningar till ordboken från 1918. Om det då hade funnits ett trådmärke i Danmark med en björn på framsidan ett tag så hade det väl kunnat finnas i Sverige också.

I Hemmets handarbetslexikon från 1989 står det mer specifikt att denna ursprungliga artikel var engelsktillverkad. Så en björn på engelska trots allt? Hur såg björnen på denna produkt ut? Finns den kvar? När kom den? I England? Danmark? Sverige? Hette den nåt med björn eller var det bara vad den kallades? Spred sig ordet "björntråd" om sådan stark tråd tidigt även till andra märken? Jakten går vidare!

Fina affärer

Jag är verkligen en fena på att göra fina affärer. Se bara på detta kvitto vilken kraftig rabatt jag har fått!



Dessvärre så motverkade örenavrundningen mina intressen, men man kan inte få allt. Detta var inte alldeles nyss, utan 1999, men det har väl inte hänt så mycket viktigare sen dess. För att citera en ruta i Hvar 8 dag av den 3 januari 1909 som jag läste nyligen:

HVAR 8 DAGS flesta "nyheter för dagen" ha måst hämtas från utlandet – det är ett bevis, så godt som något, hur fritt från händelser vårt land varit den senaste tiden. Hade något inträffat hade det synts i H. 8. D. – det vet nog en hvar och förebrår oss intet.

Försvarshemligheter

Helt oplanerat råkade jag stöta på min militäre vän på en tågstation. Han var där med två kolleger som han presenterade mig för. Den ena av dom tittar förvånat på min plastkasse. Det visar sig att den inte är helt ogenomskinlig, och den text som syns lite halvddant är "TOPPMILITÄRA FÖRSVARSHEMLIGHETER", "STRÄNG KONFIDENTIELLT! Får ej avlägsnas ur försvarsstabens arkiv". Det fick jag av honom, säger jag, och pekar på min vän och går därifrån. Det kändes som ett bättre svar än att hala fram 1967 års årgång av humortidningen Hjälp! som råkade ha denna "skämtsamma" baksida. Jag ville ju inte ta fram mina tidningar i regnet.

Jag hälsar eder, kära små rutiga barn!

Bokmässan pågår för fullt och jag går runt och känner mig nöjd med att jag inte köper på mig alldeles för mycket. Men en del blir det.

Bland annat har jag köpt Ur-Pippi, som visst kom redan i våras. Det är förstaversionen av Pippi Långstrump, alltså den version som Bonniers refuserade och som Astrid senare arbetade om till den version som Rabén och Sjögren gav ut. Trots att jag tycker innehållet är mycket intressant tog det ändå emot, eftersom boken är typografiskt misslyckad.

Den är satt i skrivmaskinsstil, vilket jag tycker är vansinnigt! Jag gissar att man funderade på att ge ut en faksimil av Astrids maskinskrivna original och att det var den funderingen som mynnade ut i denna meningslösa halvmesyr. Därmed har man fått en mer svårläst och ful text med understrykning och s p ä r r n i n g med hela blanksteg utan att man får de fördelar som trogenhet mot originalet ger.

På omslagets insida finns första och näst(!) sista sidan i originalet återgivna, och av detta framgår att man hursomhelst inte ens använt samma skrivmaskinsstil som på Astrids maskin. På dessa två sidor finns förresten att par rättade felslag, men dessutom en onödigt ändrad interpunktion, troligen av misstag, och en rättelse av "Sydamerka" till "Sydamerika", vilket jag inte alls är säker på var ett felslag på skrivmaskinen (det är Pippi som säger det). När man hittar missar på en så liten del av texten undrar man ju hur många det finns i hela texten.

Innehållet är viktigare än utformningen, och visst är det roligt att denna originalversion av Pippi har publicerats, och kommentarerna av Ulla Lundqvist som jag inte har läst än är säkert bra, men ändå bock i kanten åt Rabén och Sjögren till den hemska utformningen. Dom borde verkligen ha vetat bättre.

Ja, det får väl räcka med rant om något som i praktiken inte stör så mycket och ...

Nej förresten, jag fortsätter: Dessutom, även om man nu har fått för sig att sätta texten i ett jämnbrett typsnitt för att efterlikna skrivmaskin så stör det att som här ha ett styckeindrag som inte är ett helt antal blanksteg utan mellan fyra och fem tecken brett. De rader som inleder stycken är alltså lite förkjutna mot andra rader så att tecknen där inte följer det rutmönster som det blir på andra rader. Vansinne!

Akta dig för Leipziger-mässingen!

Tjoho! Knäppupp-filmen Ratataa går på teve i morgon. Den är väl inte helt helgjuten, men mycket är bra, och med Hasse Ekman, Povel Ramel, Martin Ljung, Gunwer Bergkvist med flera så är det inte att undra på.

När jag skulle plocka fram den på video för att se om efter Povels bortgång så hittade jag inte min inspelning, så jag tackar SVT för denna möjlighet att komplettera. (Jag har trettio andra filmer av Hasse Ekman på band. Rah rah, och jag äter guldfiskar levande också.)

Nu har jag dessutom sett om Ingmar Bergmans komedi Sommarnattens leende nyligen, som är en av de filmer som Ratataa parodierar, vilket lär göra det extra roligt.

Med anledning av Bergmans död har jag sett (om) några Bergman-filmer på sistone, senast Ansiktet i vilken jag tycks ha en släkting.



Avbryt detta förnedrande skådespel!

Sting!

Jag har klarat mig undan hela livet. Men så plötsligt vid midnatt kryper en groggy geting runt på golvet och får för sig att sticka mig i foten. Jag har inte blivit stucken förut och heller aldrig smällt ihjäl en geting förut, men nu har kriget börjat. They drew first blood, not me!

Herräng, vecka 3

Efter att ha sovit i en vecka åkte jag tillbaks till kollot i Herräng vecka 3. Experimentet med stegräknare gav

• söndag: 25 725
  
• måndag: 22 613
  
• tisdag + onsdag: 45 112
  
• torsdag: 30 070
  
• fredag: 26 047
  

dvs. ett snitt på 24 928 steg under kursdagarna.

På denna veckas innelista finns morgonmöten, Cabaret Verboten och Hasse & Marie och på utelistan Harry Potter och golf. Kabarén var enligt flera den bästa nånsin. Jag hade anmält ett bidrag men drog in det senare, så det var kanske min förtjänst att det blev så bra!

Jag tog några foton.

Herräng, vecka 1

Första veckan av Herräng Dance Camp är över. Nu är jag trött och stel. Jag hade med mig en kamera, men tog väldigt få bilder.

• Bästa kabarénummer: I'm a lindy-hopper, and I'm OK, I dance all night and I dance all day.
• Årets innedans: Bugaloo
• Årets inneår: 1982

Idag har jag köpt en stegräknare. Nästa gång ska jag ta reda på hur många steg det blir på en vecka.

Europamästerskap

Över midsommarhelgen spelades Europamästerskap i mahjong i Köpenhamn. Här ses mina lagkamrater i Uppsala samla ihop sig inför bilresan.



Efter den bilresa som enligt google maps skulle ta 7 timmar och 43 minuter kom vi till registreringen och mötte de andra spelarna. I många länder var det hård konkurrens om platserna till EM, och man kunde anta att de asiatiska spelare som var med i detta öppna EM också var tämligen bra, så jag räknade med att ganska säkert hamna bland de tio sämsta. (Det var 136 deltagare. Om det var en slump att antalet deltagare var lika många som antalet mahjongbrickor om man inte räknar blommorna vet jag inte. Eftersom denna form av mahjong (MCR) till skillnad från en del andra varianter använder dessa åtta extrabrickor så borde det väl ha varit 144 deltagare istället i så fall.)

Nästa dag, midsommarafton, började tävlingen och efter lite strul med lottningen fick jag möta mina första motståndare; från vänster till höger Nusreta Mauthner (ba), Michel Van Damme (be) och Antonio Guillamón Rubi (es). Den förstnämnda vann och kom i slutändan fyra i hela tävlingen, och blev därmed den jag mötte som kom bäst placerad. Själv kom jag tvåa vid bordet och kände genast att det kanske inte behövde gå så illa som jag hade räknat med!

I andra sessionen mötte jag Yuri Tezuka (jp), Peter Van Damme (be) och Claes Schütt (dk). Peters bror Michel som jag slog i förra omgången varnade sin bror för mig innan vi började spela, men jag var helt ofarlig och kom sist.

Så i dagens sista session mötte jag Nuria Noguera Nicolá (es), Brian Krog (dk) och Sune Korreman (dk) och kom efter båda danskarna, på tredje plats. Det delas ut fyra bordspoäng till vinnaren i varje session, två till tvåan, ett till trean och inget till fyran, så efter första dagen hade jag tre bordspoäng.

Både Hans och Jonas i mitt lag hade råkat ut för att få varsin mahjong borträknad av de nitiska domarna för att de inte hade flyttat den bricka som de gjorde mahjong på till sina andra brickor innan de började räkna poäng! De ska man nämligen göra står det i reglerna, även om det kändes som en rätt fånig teknikalitet. Nästa dag skulle jag verkligen se till att jag inte också råkade göra så! Jag fick höra på morgonen att domarna hade dömt på detta sätt i tjugo fall under första dagen!

I midsommardagens första session mötte jag Henrik Krogh Nielsen (dk), Tom Sloper (us) och Freddy Christiansen (dk). Roligt att se Tom Sloper på riktigt som håller i en omfattande FAQ om mahjong. En annan spelare råkade göra just det där misstaget och fick ett påpekande från en motspelare, men inte mer än så, då ingen yrkade på något straff och ingen domare fanns i närheten. Jag kom hursomhelst tvåa vid bordet och kände att jag var på gång igen! I och med detta låg jag på plats 92 av de tävlande. Inte så bra kanske, men bättre än jag hade trott innan.

I femte sessionen mötte jag Hannu Pajula (fi), Sune Gjeding Thomsen (dk) och Yukari Kugimiya (jp). Just när jag gav bort en mahjong till Hannu så stod det en domare bakom honom och påpekade att han inte flyttat brickan som han skulle! Mahjongen räknades alltså inte och vi fortsatte handen. Även om jag tyckte att regeln var fånig så var det en skön räddning för mig nu, för jag låg lite före Hannu just då och ville inte att han skulle gå om mig. (De andra spelarna låg båda rätt långt före oss.) Ett par varv senare kan jag själv ropa mahjong istället!

Men då har jag blivit så nervös och upprymd så jag börjar räkna poängen innan jag kommer på mig själv, och bakom står samma domare kvar som nyss dömde bort Hannus mahjong och dömer förstås i konsekvensens namn bort min också. Såååååå onödigt! Helt rättvist kommer jag sist och får noll poäng. I dagens sista session möter jag Gabriele Sallmutter (at), Kimito Kugimiya (jp) och Laurent Mahé (fr) och får ännu en sistaplacering. Efter alla dessa dåliga placeringar ligger jag sist i laget. Nu vill jag både att det fortsätter att gå bra för Eva (som nyss vann vid sitt bord), men ändå att det går ännu bättre för mig så att jag går om henne. :-)

På kvällen blir det bankett och midsommarbål. På bålet bränns även en häxa så som man tydligen gör i Danmark efter tysk förebild.


Sista dagen spelas bara två sessioner. I den första möter jag András Boda (hu), Naotaka Asawa (jp) och Jean-Marc Cazarre (fr). När detta blir ännu en sistaplacering så kan Eva känna sig säker på att mitt lycka-till inför sista ronden är 100% ärligt menat, för nu kan jag inte komma ikapp henne längre.

Trött och lite missmodig börjar jag spela sista ronden mot Andrea Verpelli (it), Liaw Kok Cheow (hk) och Loretta Pizzi (it). Jag har gjort flera fåniga misstag de här dagarna. Förutom min brickflyttarmiss var det mest förödande när jag en gång glömde att dra en ersättningsbricka för en blomma och därmed fick en "död hand" som inte kunde vinna i ett läge där jag hade en tämligen bra hand. I denna match gjorde jag mitt sämsta misstag då jag gjorde en mahjong som var värd för få poäng för att räknas i denna variant av mahjong! Ett sånt nybörjarmisstag! Jag skämdes och ville bara snabbt och diskret betala mina straffpoäng, men mina motståndare visste tydligen inte som jag vad som nu skulle hända, så de ropade på domare och ställde till med uppmärksamhet så att jag kröp ner under bordet nästan. Som väl var kunde jag hämta mig senare och ändå sluta som tvåa vid bordet och därmed avsluta tävlingen betydligt nöjdare än vad som annars hade blivit fallet.

Allt som allt hamnade jag på plats 120 av 133. Inte riktigt bland de tio sämsta, men inte långt ifrån. (På vägen hade en spelare diskats (!) och ytterligare ett par hoppat av.) Förra gången det var öppet EM kom bästa europé först på femte plats, men nu vann en dansk, så vi har lärt oss här i Europa också. Bästa svensk blev Hans på plats 45. Några italienska spelare ville byta lagtröja med oss innan vi åkte, men ingen av oss nappade på det eftersom vi ville behålla våra vrålbedåriska tröjor.