onsdag 21 december 2011

God jul 1911!



Som de senaste åren bläddrar jag i hundra år gamla jultidningar till jul. I Kring granen och brasan 1911 finns det bland annat teckningar av Elsa Ericson, som nedanstående »Mors lilla älskade gosse«.
Mors lilla älskade gosse. Akvarell för Kring Granen och Brasan av Elsa Ericson
I Julkärven 1911 är den finaste bilden denna av signaturen J.N.(?).


Är det någon som vet vem det är?

Den bästa av mina jultidningar från 1911 är Jultomten. Framsidan, som återges först i detta inlägg är av favoriten John Bauer, då 29 år. (Han dog endast sju år senare.)

Det är mycket död och elände i julläsningen i den tidningen. En sida innehåller historien »Doktor Mickel Räv« där en hare som skadat ena tassen får tips från den elaka Skatan att gå till doktor Mickel Räv med sin tass. Doktorn slår i läkarboken men hittar ingen bot.
Mot ditt onda hjälper
säkert ingenting,
men det pinar mig att se,
hur du linkar kring,
matt och skral.
Därför vill jag göra slut strax på dina kval.
säger Mickel och äter upp Haren. Och så tog det slut, med sensmoralen att det är dumt och farligt att ta råd av Skatan och söka bot hos Räven.

Så på nästa sida är det en ny liten historia »Nu är katten död« signerad just »Doktor Räv«(!). Handlingen är den att en katt dör av huvudvärk (?). Till och med råttorna gråter tills de inser att det finns vissa fördelar med att katten är död. Slut. Vad sensmoralen är i detta vet jag inte.

I en ytterligare berättelse i samma tidning, »Fyra silkesapor«, är det ännu mer död. En flicka Elin fått fyra silkesapor av sin bror som är sjöman och haft med sig dem från Brasilien. Silkesaporna hette Mimi, Zizi, Pepe och Tata. Efter att sprungit runt på en kall mamorskiva blev de dock förkylda och dog. Det enda positiva är att Elin på den korta tiden hinner bli god vän med en annan flicka, Tittan, på grund av deras gemensamma intresse för aporna.

Jag avslutar med den sista illustrationen i den tidningen, av Elsa Beskow. Hennes första publicerade bilder var just i Jultomten, redan 1894 (när hon var tjugo år) och 1899 vann hon en pristävling där med en illustrerad saga. Då hade hon redan debuterat med en egen bok, Sagan om den lilla, lilla gumman (1897), och nu, 1911, har redan några av hennes mest kända barnböcker kommit ut, som Puttes äventyr i blåbärsskogen (1901) och Tomtebobarnen (1910).

I Svensk läraretidning nämns långt senare bland annat teckningen i detta nummer, »Per och Lisa« särskilt, och visst har den charm. Eftersom det är en fristående teckning till denna jultidning har den kanske inte repriserats sedan dess.

En gång i somras blevo Per och Lisa så rädda, ty de tyckte precis att den stora hässjan var levande – och kom emot dem!! Men den var förstås inte levande alls, så de behövde inte vara rädda.

Tidigare år: 1907, 1908, 1909, 1910.

3 kommentarer:

Unknown sa...

God Jul, Per!

Själv undrar jag på vilket sätt man tänkte sig att dessa historier skulle vara lärorika. Vilka åsyftas med skatan, räven, katten, etc.? Var de specifika metaforer? Var de avsedda att allmänt höja vaksamheten i en tid av samhällsförändring? Avspeglade de bara en sjanger av underhållning utan djupare eftertanke (även om sådana också avspeglar föreställningar/fördomar)?

pem sa...

J.N. Måste vara Jenny Nyström. Hennes stil, hennes signatur. Man känner igen "plupparna" på J och N från när hon skriver ut hela namnet.

Per Starbäck sa...

Sverker – all of the above, kanske?

pem – Ja, tack! Jag var så inställd på att det var nån jag inte kände igen så jag inte ens funderade över vad det fanns för kändisar med dessa initialer, men när du säger det så var det ju inte så obekant stil ändå...