Hur man röstar i EU-valet, del 1

Väldigt snart är det ju dags för EU-val, och ni väntar förstås på att jag ska berätta för er hur ni ska rösta.

Steg 1 är att frigöra sig från invanda tankespår som har med riksdagsvalet att göra, men inte har med EU-valet att göra.

De svenska blocken finns inte här

Mycket i svensk politik handlar om block, och balansen mellan blocken, på grund av regeringsfrågan, och många bestämmer därför först vilket block de ska rösta på.

Detta är inte tillämpligt i EU-valet. Det spelar aldrig någon särskild roll hur balansen mellan de tjugo svenska parlamentarikerna är, och EU-parlamentet ska inte tillsätta någon regering i vilket fall. Möjligheten att få en allmän ideologisk styrsel över EU längs en vänster-höger-skala ligger snarast i första hand i de nationella valen som indirekt avgör vilka som sitter i ministerrådet.

Att bli största svenska parti i EU-parlamentet är till exempel ett meningslöst mål. Det är klart att partierna vill ha så många mandat som möjligt, men just det mandatet som gör en störst är i detta fall inte mer värt än något annat mandat.

Stora och små partier

Många gör stor skillnad mellan stora partier och små partier. Även om de mest sympatiserar med ett »litet« parti röstar de hellre på ett större parti. Det kan bland annat ha att göra med tanken om att få en stark regering (som inte är tillämplig i EU-valet) eller kanske att de tänker att en liten grupp inte kan få igenom så mycket.

Den sista punkten gäller även i EU-parlamentet, men vad som är stort här blir inte automatiskt stort i hela EU för det. Ingen gruppering bland de tjugo svenska EU-parlamentarikerna blir ju särskilt stor i hela parlamentet, men alla ingår i grupperingar av avsevärd storlek.

Av de de nuvarande svenska ledamöterna är den största gruppen efter svensk partitillhörighet socialdemokraterna. De är 6 av de totalt 195 ledamöterna i S&D-gruppen i parlamentet. Den minsta gruppen i svensk partitillhörighet är kristdemokraternas enda ledamot, som (tillsammans med moderaterna) ingår i den grupp som är den största i parlamentet – den 274 ledamöter starka EPP-gruppen. Så det finns inget sådant skäl att påverkas av det svenska partiets storlek.

Är partigruppens storlek viktig då? Det är möjligt att det nångång i framtiden blir så att dessa de två största partigrupperna totalt dominerar, och att det i praktiken nästan blir ett tvåpartisystem som i USA, men så är det i alla fall inte nu, då dessa de två stora tillsammans bara har 61%, och även den minsta partigruppen som något svenskt parti tillhör (v) är nästan 5% stor.

Det här tycks de flesta tänka på, då de största partierna brukar få många fler röster i riksdagsvalet än i EU-valet. Det brukar formuleras som att röstande inte är trogna »sitt« parti i EU-valet. (Kanske borde det snarare heta att det är i riksdagsvalet som många inte är trogna »sitt« parti, då de där känner sig tvungna att rösta på andra bästa istället, eftersom det känns så viktigt att det blir en (stark) X-regering istället för en Y-regering.)

Fyraprocentspärren

Fyraprocentspärren finns i EU-valet, men spelar liten roll. I riksdagsvalet får den som kommer över den tröskeln en rejäl representation i riksdagen. (4% av 349 ledamöter är nästan 14 ledamöter.) För partier som ligger nära gränsen kan små skillnader spela mycket större roll än för andra partier, så det kan innebära taktiska skäl för att rösta på ett sådant parti – »Kamrat 4 procent«.

Men i EU-parlamentsvalet är det bara tjugo svenska ledamöter som ska utses, och 1/20 = 5%, så spärren ligger nära den »naturliga« spärren ändå, och spelar i praktiken liten roll.

Trots att 1/20 är mer än 4% kan det bli 4%-spärren som hindrar ett mandat, men då gäller det bara ett mandat ändå. Så är det med den nuvarande mandatfördelningen bland de tjugo svenskarna. Utan fyraprocentspärren skulle junilistan ha fått behålla ett av sina tre mandat från förra perioden. Men större skillnader än så är det inte. Den skillnaden på ett är vad ens röst kan innebära för mandatfördelningen oavsett parti, så länge det överhuvudtaget har en chans att komma med i parlamentet, så till skillnad från riksdagsvalet finns det inte samma särskilt starka skäl att rösta på sitt »näst bästa alternativ« om det i opinionsundersökningarna verkar vara nära att åka ut (som c, kd, pp) eller nära att komma in (fi).

Vad beslutas i EU-parlamentet?

Ovanstående borde vara självklart, men behöver kanske sägas ändå, med tanke på hur ofta det sägs tokigheter om att »vinna EU-valet« och liknande.

Det borde också vara självklart att EU-valet inte handlar om svenska inrikesfrågor och än mindre om huruvida Sverige borde vara i EU överhuvudtaget, oavsett hur många valenkäter, valkompasser och valpropaganda som fokuserar på sådant.

I SVT:s valkompass frågas bland annat om Sverige ska övergå till euro och om Sverige ska lämna EU, dvs. frågor som helt saknar relevans i EU-valet. Den sämsta valkompassen till EU-valet jag sett är Aftonbladets som med rätta sablas ner av en ledarskribent i DN. (Flera tidningar har istället bara valkompasser som handlar om riksdagsvalet.)

Visst kan allmänna frågor ha en funktion även om de inte direkt motsvarar aktuella frågor i EU. Allmänna frågor kan hitta kandidater med liknande värderingar och ideologi som därför kanske röstar »rätt« även i andra frågor. Men specifika irrelevanta frågor fyller inte en sådan funktion. Där frågas till exempel om kärnkraft i Sverige. Kom igen! Det är verkligen en fråga som vi vet inte följer andra åsikter särskilt väl (vilket var skälet till att det var en folkomröstning i den frågan på 1980-talet).

Ett problem med alla röstkompasser är att de som bäst bara får fram vem som sitter och tycker som en själv om ditt och datt. Det säger mindre om vad de faktiskt kommer att driva för frågor.

I SVT:s valkompass finns till exempel en punkt om abort: EU ska verka för allas rätt till fri abort. Detta uppfattas av många som fyller i kompassen mest som en fråga om fri abort är bra eller dåligt. Men vad omsätts detta i när det kommer till praktisk politik i EU-parlamentet? Nu finns ingen gemensam lagstiftning om abort i EU. Vilka vill arbeta för en sådan? Hur tror de att den kommer att bli?

Så här olika svarar de tre översta kandidaterna för miljöpartiet på den punkten:

Isabella Lövin	Ganska bra förslag	Abort är och ska fortsätta vara en fråga för nationell lagstiftning. Jag tycker dock att det är viktigt att i olika sammanhang försvara rätten till abort, preventivmedel och sexuell jämlikhet inom EU. Miljöpartiet försvarar den svenska aborträtten.
Peter Eriksson	Ganska dåligt förslag	"Jag är rädd för att EU kan ta en annan väg i denna fråga om man får kompetensen."
Bodil Ceballos	Mycket bra förslag	"Det är dock viktigt att abortfrågan fortfarande beslutas nationellt. Vi vill inte försämra aborträtten i Sverige vilket skulle kunna bli resultatet av en gemensam lagstiftning."

Alla dessa värnar svensk aborträtt, och ingen av dem vill ha gemensam EU-lagstiftning. Trots tre olika svar kommer de antagligen inte rösta olika eller driva olika frågor i parlamentet, men de olika svaren påverkar hur bra de antas passa dig som gör valtestet.

Detta är bara ett av många liknande exempel i testerna. Piratpartiets Anna Troberg har skrivit om sina egna våndor med att fylla i såna här enkäter där alla alternativ känns felaktiga (»Jag är en kvinnofientlig tölp«).

Jämför med de högsta namnen för v och fi, vars kandidater alla anser att detta är ett mycket bra förslag utan att nämna några sådana förbehåll om att behålla nationell lagstiftning. Vad betyder det för resultat i valpejlen? Vad betyder det för hur de faktiskt skulle agera i parlamentet?

Min poäng här handlar inte om abortlagstiftning, utan om skillnaden mellan utsagda tyckanden och konkreta frågor att driva. Valkompassen visar ofta mest vem som också säger att något är en viktig fråga, oavsett hur de vill hantera den.

Slutsats: Rösta på vad du vill utan irrelevanta hänsyn. Tänk på vad EU-parlamentet faktiskt gör och se upp med kandidater som mest pratar om frågor som inte avgörs av EU-parlamentet. Musiken i EU skulle inte automatiskt bli bättre ifall vi röstade in ledamöter med bra musiksmak.

Det var väl inte så svårt!

[Bilden med nuvarande mandatfördelning är tagen från Wikipedia.]