God jul 1909!

Som de två senaste åren plockar jag bland bilder från hundra år gamla jultidningar så här års.

Omslaget till Barnens julrosor 1909 ovan är av Elsa Beskow, förstås. Tidningen är redigerad av en dansk med ett namn som gjort för denna syssla, nämligen Walter Christmas. (På den länkade sidan på bibliografi.dk står för säkerhets skull »rigtigt navn« ifall man skulle tvivla på det.)

I tidningen finns både svenska och danska tecknare. Bland de senare t.ex. Alfred Schmidt som gjort denna skojiga »Vid jultiden i snögubbarnas land«.

Härnäst över till jultidningen Tummeliten 1909 som har denna charmiga välkomponerade baksida »Från julmarknaden« av Elin Westman.


Och så en bild av Lisa Berggren från Julklockan 1909: »Ska' vi byta näsor?« (Vem är hon? Hon finns med har några titlar i Libris med några titlar, men där finns inte ens födelseår.)


Som avslutning tar jag »Kring aftonlampan efter julfirandet« av Anders Forsberg från Midvinter 1909. Enligt Wikipedia-artikeln om honom finns i hela hans produktion endast en glad bild. (Så hemskt ser det väl inte ut här, men fem år efter denna bild tog han livet av sig.)

(När jag plockade bland dessa tidningar noterade jag att jag inte har några jultidningar från 1910, så jag vet inte hur jag ska göra om ett år. För säkerhets skull tog jag extra många bilder detta år.)

1906-11-03 igen

För ett par år sen undersökte jag när Emil i Lönneberga utspelar sig (det är 1906), och märkte i samband med det av störande anomalier i berättelsen som verkade antyda något om vad som egentligen skedde den tredje november 1906.

Nu har har jag fått kommentarer på denna gamla text från en Erland som har en förtjänstfull teori om vad det var som skedde. Jag återger teorin här:

Sen har jag en teori om hysset den tredje november. Det är uppenbarligen något som Lindgren finner ytterst lustigt. Då kan det knappast röra sig något något allvarligt eller tragiskt, för då skulle inte Lindgren skratta åt det. Men ändå var det tydligen tillräckligt allvarligt för att Emils mamma skulle avtvinga Lindgren tystnadslöfte. Detta tyder på att det som hände var yttert pinsamt för någon eller några, men att ingen tog allvarlig skada av det.

Vem eller vilka var det då som utsattes för pinsamheterna? Knappast någon i Katthult. Böckerna igenom råkar ju folket i Katthult, och särskilt pappa Anton, ut för den ena pinsamheten efter den andra pga Emils hyss, utan någon av dem, såvitt vi vet, försökt hindra Lindgren från att skriva om det. Det är därför troligt att det var någon utomstående som råkade ut för något mycket pinsamt, och att Emils mamma ville skydda honom eller henne, eller dem, från att förlora ansiktet.

Vem eller vilka kan denne eller dessa utomstående vara? Troligen någon eller några som stod högre på samhällsstegen än familjen Svensson, och som främst mamma Alma ville hålla sig väl med. Hon skulle knappast ha gjort sig sånt besvär för någon vanlig bondes eller bondmoras skull, än mindre för en drängs, pigas eller ett fattighjons. Eftersom det var Alma och inte Anton som avkrävde Lindgren tystnadslöfte är det också troligt att denna högt uppsatta person (eller de) hade en närmare relation till Alma än till Anton (det kan förstås också vara så att Lindgren kände Alma bättre än Anton, varför det blev Alma som avkrävde tystnadslöftet), och som Alma ville hålla sig väl med. Dessutom kan det ha något samband med händelserna i Vimmerby tre dagar tidigare, som Per föreslog.

Så, känner vi till någon förhållandeviss högt uppsatt person, som särskilt Alma ville hålla sig väl med, och som var med i Vimmerby tre dagar tidigare? Ja, det finns exakt en person som uppfyller alla dessa villkor: Fru Petrell!

Fru Petrell är ju en »fin« fru i Vimmerby som Alma känner, men de umgås knappast på likställda villkor. Troligen brukar hon köpa produkter från Katthult, t.ex. köper hon körsbärsvin vid ett senare tillfälle. Det är därför naturligt att Alma inte vill att det skall bli allmänt känt att fru Petrell råkat ut för något mycket pinsamt pga Emil. Om inte annat försöker hon hemlighålla det för att skydda sina affärer.

Vad kan då fru Petrell ha råkat ut för i Katthult den tredje november? Ja vad vet vi om fru Petrell förutom det som nämnts ovan? Jo, framför allt framhålls det att hon älskade Almas hemgjorda korv. Det var fru Petrell som fick den lilla korvbit som blev över efter att Emil ätit upp resten vid kalaset i Katthult när Emil hissade upp Ida i flaggstången. Och det är troligt att denna korv är en av de produkter fru Petrell brukar köpa från Katthult. När då Svenssons träffar fru Petrell i Vimmerby den 31 oktober kan man tänka sig fru Petrell frågar Alma om hon har någon korv att sälja. Alma hade knappast med sig några stora mängder korv till Vimmerby, men hon kan ju ha svarat att visst, hon skulle gärna koka korv åt fru Petrell, och att hon var välkommen till Katthult för att hämta den några dagar senare...

Apropå korv erinrar vi oss nu att just en korv fick stor betydelse i berättelsen om tabberaset, den falska berättelse som Lindgren lade in för att mörka vad som hände den tredje november. I denna falska berättelse låter Emil gräva en varggrop och sätter en korv på en pinne ovanpå gropen, som lockbete för vargarna. Det bär sig ju inte bättre än att det är Kommandoran som får syn på korven och inte kan motstå den, och följaktligen ramlar ned i varggropen. Nu är det ju högst osannolikt att något sådant skulle hända, eftersom kommandoran just varit på kalas och ätit sig mätt, och dessförinnan ensam ätit upp all den mat som Alma gjort i ordning åt alla fattighjonen. (Hela tabberaset är ju för övrigt en uppenbar lögnhistoria, för naturligtvis skulle Alfred ha satt stopp för det, såsom den ende vuxne i Katthult vid tillfället.) Så att Kommandoran vid detta tillfälle inte skulle ha kunnat motstå en korv på en pinne är ju uppenbart absurt. Men kanske innehåller historien ändå en kärna av sanning. Per föreslog ju att Lindgren lagt in ledtrådar till vad som hände den tredje november på andra ställen i böckerna, och kanske är detta en sån ledtråd. Just korven tyder på det eftersom korv också kan ha spelat en roll i det som verkligen hände den tredje november.

Vad var det så som hände? Ja om vi antar att berättelsen om varggropen innehåller någon sanning så är det en idé som nästan ger sig själv: Det är osannolikt att Kommandoran inte kunde motstå korven. Men finns det någon annan som inte skulle ha kunnat motstå den? Ja, vem är det i Emilböckerna som är särskilt känd för att inte kunna motstå korv? Just det, fru Petrell!

Så, Emil kanske faktiskt lät gräva en varggrop, med en korv på en pinne som lockbete, fast inte vid jultiden utan redan i början av november. Anta vidare att fru Petrell kommer till Katthult för att hämta den korv som Alma lovat att koka åt henne några dagar tidigare. Vidare kan vi anta att fru Petrell av någon anledning kommer till Katthult tidigare än avtalat. Hon finner då att ingen är hemma i Katthult. Nå, hon vet att hon är för tidig, så hon beslutar att vänta tills Svenssons kommer hem. Medan hon väntar går hon en runda på gården, och får se – en korv! Och till skillnad från Kommandoran är fru Petrell galen i korv, i alla fall Almas hemgjorda korv. Det är därför helt logiskt att hon i denna situation, när hon är där för att hämta korv och säkert är jättesugen på korv, inte kan motstå en korv när hon får syn på den, trots att den är uppträdd på en pinne. Hon går då fram för att ta korven... och ramlar i varggropen!

Alltså: det var fru Petrell som ramlade i varggropen den tredje november, inte Kommandoran den 26 december. (Kommandoran kan rentav vara en uppdiktad gestalt.)

Så småningom hittar man fru Petrell i varggropen, och hon räddas oskadd. Men det är ju synnerligen pinsamt för henne. Och det värsta är inte att hon ramlade i varggropen i och för sig, utan att hon hade så dålig impulskontroll att hon inte kunde motstå en korv på en pinne ute: ett chockerande beteende för en överklassdam på den tiden. Man kan lätt förstå att hon bönföll Alma att inte berätta det för någon. Och av omsorg om affärerna mm. gjorde Alma sitt bästa för att historien inte skulle spridas. Hon lyckades inte helt, eftersom Lindgren fått reda på det, men lyckades att avtvinga att avtvinga Lindgren tystnadslöfte. Resultatet var att vi fått läsa om tabberaset och Kommandoran i varrggropen istället för sanningen...

Jag ska erkänna att jag hoppades vara något på spåren som skulle ha större betydelse om det avslöjades idag än detta. Något med Illuminati, utomjordingar eller åtminstone en komplott kring Oskar II, och det kan ha gjort att jag inte alls funderade i sådana banor, men det verkar ligga mycket i ditt resonemang. Även om vi kanske aldrig helt säkert får veta sanningen så verkar det mycket troligt att detta innehåller en del av sanningen om vad som skedde.

Det är dock några omständigheter att tänka på här. En är att vad som nu hände inte blev helt mörklagt. Det var ju »efter den betan som Lönnebergaborna samlade ihop de där pengarna du minns och ville skicka Emil åt Amerika«. Men kanske insåg aldrig fru Petrell att hennes missöde blivit allmänt känt? Ditt scenario känns inte heller som något som skulle föranleda Lönnebergaborna att samla in pengar. Det är därför jag tror att detta bara är en del av sanningen.

Bilden visar en petrell och är tecknad av John Gould.

Politometern

Det finns en ny tjänst »Politometern« som mäter hur ofta svenska bloggar med olika partitillhöriget nämner olika ord. Den har jag roat mig med en del nu. De åtta partier som är med i deras statistik är de som finns i riksdagen eller i EU-parlamentet: v, s, mp, c, fp, m, kd, pp.

Ofta är det inte särskilt överraskande resultat, men ibland tycker jag att blir det intressant. Nu har jag sökt på en massa saker, både politiska och annat. Här är några av dessa sorterat efter vilket parti som bloggat mest om detta. Alla är sådana med minst 50 träffar totalt och där ettan sticker ut någorlunda påtagligt.

Vänsterpartiet

bibeln, frukt, poesi, tortyr, vetenskap

Socialdemokraterna

jämlikhet, medelklass, skatt, Expressen, Sverigedemokraterna

Miljöpartiet

Gudrun Schyman, kärlek, Malmö, mat, ungdom

Centerpartiet

företag, Norrland, P4, sossarna, tvång

Folkpartiet

Hitler, invandrare, statistik, straff, Sveriges radio

Moderaterna

IKEA, landstinget, mobbning, Ryssland, TV

Kristdemokraterna

asyl, barnbarn, kaffe, trygghet, vädret

Piratpartiet

1984, böter, Frankrike, Junilistan, terrorism

Analys av det, tack!

Tipstips

Den vadslagning om pengar som jag känt mig mest nöjd med var inför SM i Scrabble år 2000. Det hölls i Malmö och det dök upp en intresserad bookmaker som satte odds inför tävlingen för skoj skull eftersom han kände flera av de inblandade.

Det var 16 deltagare i tävlingen och fjolårsvinnaren Stefan Diös var storfavorit. Han hade legat konstant överst på ratinglistan sedan tävlingsspelandet i Scrabble i Sverige började sex år tidigare! Själv låg jag trea på listan.

Om jag minns rätt så gav bookmakern sex gånger pengarna på mig som vinnare. Jag satte en stor sedel på mig själv och vann därefter alla mina matcher och hela tävlingen, blev ny ratingetta samt blev ny svensk mästare för vilket jag fick en fin pokal och dessutom en apa. Som grädde på moset åkte jag till Danmark och roade mig för mina nyvunna pengar, så jag gick inte att nå för tidningar som försökte ringa mig heller. Total win!

Några år senare slutade jag med Scrabble, och sen dess har jag inte riktigt haft samma framgångar i något spel. När jag nyligen blev varse att Ladbrokes har spel på årets Scrabble-SM som tydligen är nu i helgen fick jag anledning att titta till Scrabblescenen igen, eftersom det skulle vara roligt att sätta en slant och i alla fall få chansen till en sådan indirekt framgång, även om det inte är lika roligt som egna framgångar.

Det var intressant att se hur en hel del av det jag gjorde för Scrabble-Sverige fortfarande finns kvar så här långt efteråt. De använder fortfarande det ratingsystem som jag konstruerade inför den första tävlingen som jag arrangerade! Själv ville jag lämna det systemet 2004 för att ersätta det med en mycket coolare och mer rättvisande Glicko-rating. Nu hämtade jag matchresultat och räknade ut aktuell rating enligt detta mitt »nya« förslag. Toppen är då

1. 1812 Mikael Ström (1)
   
2. 1799 David Holmberg (–)
   
3. 1786 Gunnar Andersson (3)
   
4. 1761 Per Christensson (6)
   
5. 1749 Malin Ståhlner (5)
   
6. 1748 Yann Moreau Bruun (9)
   
7. 1746 Björn Ericson (2)
   
8. 1740 Niklas Elmefjäll (4)
   
9. 1725 Andreas Pejler (10)
   
10. 1713 Henrik Jonés (8)
    
11. 1703 Elof Hansjons (11)
    
12. 1701 Martin Bender (7)
    
13. 1698 Daniel Domert (12)
    
14. 1682 Inger Wingård (16)
    
15. 1677 Axel Olesund (18)
    
16. 1675 Johan Berner (13)
    
17. 1674 Alexander Prytz Hedström (15)
    
18. 1647 Håkan Nord (17)
    
19. 1645 André Ling (20)
    
20. 1644 Jonathan Ljungberg (25)
    

Siffrorna inom parentes anger position enligt den officiella ratinglistan, så det finns en del intressanta(?) skillnader. David Holmberg som gjorde en strålande insats på sin tid har inte varit med sedan 2006 och har därför förlorat sin officiella rating. I min Glicko-rating har han dalat ner en bit sedan dess, men ses alltså fortfarande som värd att ligga tvåa på ratinglistan.

Intressant nog nämns han inte alls på Ladbrokes oddslista, utan ingår där i »rest of the field«. Mitt tips är att sex gånger pengarna för detta är mycket väl värt att spela på! I absolut första hand pga. Holmberg, men även Malin Ståhlner som av någon anledning inte fått egna odds utan ingår i »resten« bidrar med en vinstchans på drygt 3,5% enligt mina simuleringar, samt förstås en mängd andra spelare i mindre grad, främst av dem Johan Berner.

Mitt andra tips är att det är värt att spela på Per Christensson som ger 16 gånger pengarna. I mina simuleringar vann han 11% av gångerna, så varje spelad krona ger 76 öre i förväntad vinst!

Dessa tips ska förstås tas med en gigantisk nypa salt. Jag har ingen kontakt med Scrabblevärlden och har ingen insikt i vem som har särskilda skäl att spela bra eller dåligt just denna helg, eller vilka det finns risk för att de inte dyker upp, men det är roligt att satsa ändå!

När jag funderade på detta så sökte jag lite på nätet hur andra trott. Vad trodde man t.ex. om David Holmbergs comeback? Då såg jag till min förvåning att även »PERS TIA«, den tipstävling inför SM som jag införde inför SM 2003 fortfarande finns kvar, med samma regler!

Jag orkar inte skapa en identitet på nåt forum, men skulle jag spela på det skulle min tia vara: 1. David Holmberg, 2. Mikael Ström, 3. Per Christensson, 4. Björn Ericson, 5. Gunnar Andersson, 6. Yann Moreau Bruun, 7. Malin Ståhlner, 8. Elof Hansjons, 9. Niklas Elmefjäll, 10. Martin Bender. (Reserver: Henrik Jonés, Anders Pejler, Daniel Domert.) I brist på kunskaper tar jag detta rakt av från Glicko-ratingen, fast utan hänsyn till att dra ner ratingen för sådana med osäker rating så som det görs på listan.

Herräng 2009

I juli var jag på Herräng Dance Camp som vanligt. Jag fotade inte så mycket, men en del i alla fall.

Herräng 2009

(Samma bilder finns även på Facebook.)

Att slösa bort sin röst

Ofta hör man folk säga att den som röstar på ett parti som inte kommer in i ett parlament har »slösat bort sin röst«, så det är säkrast att rösta på stora partier. Det håller jag inte alls med om, och jag ger det nyliga EU-valet som exempel.

Till att börja med är inte fördelningen av mandat det enda som spelar roll. Dessutom så finns ju röstsiffrorna där till allmän beskådan, med det inflytande det kan innebära. Trots att t.ex. piratpartiet och kristdemokraterna båda fick ett mandat var så kan de olika röstsiffrorna (7,13% respektive 4,68%) ändå påverka opinion och andra partier på ett annat sätt än om det hade varit tvärtom.

För småttispartier är det bra att få relativt många röster för att stärka sig inför nästa valrörelse, och når man upp till 1%-spärren så får man dessutom valsedlar till nästa val, vilket är nog så viktigt.

Men även om mandat är det enda man bryr sig om så blir det konstigt att se sin röst som bortkastad just för att det parti man röstade på fick 0 mandat. Även när man röstar på ett parti som får mandat så är det ju med mycket stor sannolikhet så att det hade fått lika många mandat även om man själv inte hade röstat på det. Om det man är ute efter med sin röst är att bli droppen som precis gör att det blir ett mandat mer än annars till ett visst parti som man vill gynna, så kan man se valet som ett lotteri med liten vinstchans oavsett vilken lott man väljer.

Men är det nån skillnad på de olika lotterna vad gäller detta? Ja då, och som jag ska visa är det en bättre chansning att rösta på ett mindre parti!

(Man ska naturligtvis ta hänsyn till vad lotterivinsten är också. Om förstavinsten inte är nåt att ha så är det ju klen tröst att vinstchanserna är goda. Men om man tycker att det pris man kan vinna är ungefär likvärdigt i två lotterier så är det ju sunt att välja det med högst vinstchans.)

Valet gällde 18 mandat. (För enkelhets skull bortser jag från de två extramandat som kan bli aktuella senare.) Grovt sett krävdes det då 1/18 av rösterna för varje mandat. Detta av de 2 876 374 röster som gick till partier som klarade 4%-spärren, så ungefär 2876374/18 = 159799 röster per mandat. Jag kallar detta M nedan.

Följande tabell visar hur många röster partierna som klarade 4%-spärren fick och hur många M detta motsvarar. Längst till höger står hur många mandat partiet faktiskt fick. I detta fall råkar det stämma helt med hur många M röster de har, avrundat till heltal. Det hade det inte behövt göra, men det skulle i alla fall ha stämt på ett
ungefär.

S 773513 = 4,84 M 5
M 596710 = 3,73 M 4
FP 430385 = 2,69 M 3
MP 349114 = 2,18 M 2
PP 225915 = 1,41 M 1
V 179182 = 1,12 M 1
C 173414 = 1,09 M 1
KD 148141 = 0,93 M 1

Med denna approximation så får man fem mandat om man får mellan 4,5 M och 5,5 M av rösterna; fyra mandat om man får mellan 3,5 M och 4,5 M av rösterna, osv.

1 mandat: minst 0,5M röster =  79899 röster
2 mandat: minst 1,5M röster = 239697 röster
3 mandat: minst 2,5M röster = 399496 röster
4 mandat: minst 3,5M röster = 559295 röster
5 mandat: minst 4,5M röster = 719094 röster
6 mandat: minst 5,5M röster = 878892 röster
osv.

Men den första raden stämmer inte, för att få 1 mandat måste man ju också klara 4%-spärren av det totala antalet giltiga röster. Det var denna gång 4% av 3 168 546 = 126 742 röster.

Observera effekten av detta! För större partier är det lika långt steg mellan varje mandathopp (M = 159 799 röster). Men ett mindre parti som väl kommit upp till 1 mandat har bara 239 697−126 742 = 112 955 röster kvar till nästa mandat. Det snävare intervallet gör att det är större chans att man vinner i lotteriet, att ens röst innebär en skillnad, om man röstar på ett parti i den storleksordningen än på ett större parti.

Om man tar med den viktiga 1%-gränsen också blir gränserna så här:

1%-spärren:  31686 röster
4%-spärren: 126742 röster, dvs.  95056 till
mandat 2: 239697 röster, dvs. 112955 till
mandat 3: 399496 röster, dvs. 159799 till (= M)
mandat 4: 559295 röster, osv.

Så räknat i röster är puffen till 1%-gränsen minst antal röster, sen är det ett kliv till 4%-spärren och första mandatet, ett lite större kliv till andra mandatet och sen ännu större kliv till varje ytterligare mandat.

Det kan naturligtvis finnas speciella omständigheter då man har goda skäl att gissa att ett parti kommer att pendla nånstans i närheten av en gräns vilket gör dess »lotter« extra attraktiva (eller tvärtom), men har man inte det kan man som huvudregel säga att det är störst chans att man »slösar bort« sin röst om man röstar på nåt större parti som nog redan får minst 2 mandat ändå! (Och på grund av egenheter hos uddatalsmetoden så blir det faktiskt ännu värre ju större partiet är, även över den gränsen.)

Visst kan det råka hända att ett sådant större parti ligger närmre någon gräns, men det är mindre chans till det. Med facit i hand kan man se att det som låg närmast till hands denna gång var just mindre partier. Allra närmast var att junilistan hade kommit in och fått ett mandat, om de fått 14 987 röster till. (Denna gång inte en approximation, utan uträknat på riktigt så som mandatfördelningen faktiskt sker.) Det som låg näst närmast i antal röster var att kristdemokraterna hade fått 22 291 röster färre och därmed kommit under 4%-spärren och tappat sitt mandat. Även övriga händelser som var relativt nära att hända gällde partier som nu fick 0 eller 1 mandat. Det närmaste att hända något större parti var som jämförelsepunkt att folkpartiet hade tappat 1 mandat om de fått 53 860 färre röster. Mest stabilt var som väntat socialdemokraterna där det krävdes 95 768 färre röster för att tappa ett mandat (eller 164 175 för att få ett till mandat). Där kan man snacka om att slösa bort sin röst!

Blåvitt

Jag har roat mig med att fota av några förpackningar ur mina oumbärliga samlingar. Enligt Wikipedia var det 1979 som produktserien Blåvitt introducerades, och jag tror att designen redan från början var ungefär som på mina bilder här, på produkter från mitten av 90-talet. Jag älskar det! En stram enkel tydlighet som får fram precis det man ville. Här är det enkla billiga basvaror utan krimskrams eller extra lyx! Det var produkter utan dyra reklamkampanjer och utan dyra förpackningar i fyrfärgstryck. Det var produkter som ropade ut att här kan du få nånting billigare som är inte mycket sämre än andra produkter!


Jag tror att »Tandkräm med/utan fluor« var två av de första produkterna. Dem har jag inte, men de och några andra finns avbildade på en kasse i ett nostalgiforum. Över till maten:




Och därefter kanske något att dricka? Den vänstra kaffeförpackningen är bäst före juli 1993 och är därmed sannolikt den äldsta av de avbildade produkterna. (Det andra kaffet är bäst före november 1996.)


Något gott till kaffet?



Våffelmixen som kostade 13 kronor och var bäst före 950401 har jag kvar i oöppnad förpackning i min samling.(*)

Men säg den sällhet som varar beständigt. Det var kanske för tidigt ute med No Logo, och det gjordes reklam för hela serien, som detta exempel på YouTube från 1993. När man såg Blåvitt som ett varumärke så blev den naturliga följden att man tänkte att det var för tråkigt och skulle piffas upp. Resultatet blev en ny design som verkar ha kommit 1998 och som syns nedan. En katastrof! Dessa snirkliga bokstäver har ju ingenting att göra med blåvitt-tanken att göra, och mycket riktigt dröjde det inte länge innan det försvann. Nu är det Coop X-tra som gäller för Coops lågprisvaror. Gäsp.



(*) Rah! Rah! Jag äter guldfiskar levande också.